UUDUT, al HYVYILISAS GLLDTLCU PI UVLVYCIa PIL VIL Lagld. — Hr Öfverdirektören har öfver dessa vedermälens uttagning, vägning, nedsmältning och probering, icke låtit föra något offentligt protokoll, hvarigenom handlingen åtminstone legat i öppen dag, samt derjemte rätta beskaffenheten och värdet af de nedsmälta vedermälena kunnat inhemtas och kontrolleras; ty hvad beträffar aflidne kontrollören Limnells reversal, som skulle med guldet oeh silfret hafva blifvit aflemnadt till Kongl. myntet; så lärer detta sedermera alltjemt befunnits i Hr Ofverdirektör Almroths enskilda gömmo; och härvid förekommer dessutom att observera, att detta reversal, så vida den företedde afskriften är riktig, dels finnes dateradt tvänne dagar sedan myntattesterne blifvit utfärdade, dels ock innehåller en oriktig uppgift, för hvilka år Stockbolms vedermälena blifvit nedsmälte, hvaraf vill synas som skulle hela operationen varit verkställd, då Limnell fått tillsägelse att skrifva det ifrågavarande reversalet. Vidare har Hr Ofverdirektören sjelf för vexlat det nedsmälta guldet och silfret, samt sedermera i sin egen ficka, och således till sin enskilda nytta behållit och disponerat dessa statens medel, utan att något slags redovisning derför blifvit gjofd inför Kongl. Kammarrätten, eller ens någon anmälan derom hos Kontrollverkets öfverstyrelse skett, innan en förestående, af Kongl. Bergskollegium och Statskontoret beslutad inventering, efter mer än 4 års förlopp, ändtligen gjorde uppdagandet af vedermälenas förskingring oundvikligt. Och slutligen, då en redovisning nödvändigt måste göras, har denna skett på ettisätt, som icke i min tanka kan antagas och godkännas; dels, och isynnerhet derföre, att Hr Ofverdirektören såsom godtgörelse för en del af medlen, velat på Kontrollverket, som för öfrigt har årligt anslag af serskilde :expencemedel, öfverlåta effekter, som, isynnerhet hvad deribland 84 skålp. qvicksilfver beträffar, väl kunna för Hr Ofverdirektörens enskilda förehafvanden vara användbara, men som för Kontrollverkets behof varit fullkomligt främmande, dels ock derföre, att den öfriga delen af medlen icke blifvit lefvererade till Statsverket, utan å Ofverdirektörs-embetets räkning i banken insatte, derifrån de åter kunnat af Ofverdirektören när som helst utassigneras. Det är sannt, att hela beloppet sedermera blifvit för Kongl. Statskontorets räkning i banken deponeradt; men detta var icke skedt då inventeringen förrättades och innan anmärkningarne mot dispositionen och redovisningen blifvit gjorde. Söker jag nu för mig utreda, huru denna sak må lagligen inför domstol mot Hr Öfverdirektören Almroth göras anhängig och beifras, så finner jag härom ingen efterrättelse i Ö. D:s instruktion eller i de för kontrollverket utfärdade författningar. Kongl. Kollegii egen år 4832 erhållne instruktion åter föreskrifver väl i 44 2 mom., huruledes cden ordinarie tjensteman vid verket, som i tjensten antingen beträdes med förseelse, eller mot förman visar vanvördnad, eller brister i lydnad, må af Kongl. Koll. efter omständigheterna varnas, eller fällas till böter, svarande mot en månads lön, eller på högst trenne månader från tjenst och lön suspenderas; så ock enär sådant skett, utan att den felaktige deraf låtit sig rätta, eller då felet finnes vara af svårare beskaffenhet, efter Kongl. Kollegii förordnande ställas under tilltal inför Kongl. Svea Hofrätt af verkets Advokatfiskal. Men då här påtagligen åsyftas fel af annan beskaffenhet, än dem, som nu ligga Herr Ö. D. A. till last; och 5 mom. 44 af Kongl. Kollegii instruktioner förordnar, catt med fråga om tilltal å tjensteman inom Kongl. Koll., i afseende på redovisning af kronans eller andra allmänna medel, skall förhållas efter hvad serskildt derom stadgadt är; så synes det mig, utan att undersöka huruvida Ö. D. vid Kong! Myntoch Kontrollverken, den tid Kongl. Kollegium hade öfverstyrelsen öfver Kongl. Kontrollverket, kunnat räknas bland de ordinarie tjenstemän vid Kongl. Koll., som i 14 af instruktionen omtalas eller hvad afseende derå kunde göras, att Mynt och Kontrollverken varit förflyttade under Kongl. Statskontorets öfverstyrelse, innan förhållandet med vedermälena och de derför erhållna medlen blef kändt och anmärkt, vara klart att nu förevarande sak icke lagligen kan blifva föremål för Kongl. Kollegii pröfning, eller för dess advokatfiskal-embetes handläggning och åtal. Deremot anser jag saken enligt 5 af Kongl. Kammarrättens instruktion den 45 Okt. 14831 rätteligen tillhöra denna öfverdomstols och dess advokatfiskals behandling; och jag hemställer derföre vördsamt, om i sådant afseende handlingarne må från Kongl. Kammarrätten varda öfverlemnade. Stockholm den 30 Aug. 1839. Abr. Roman. Uti de fortsatta s. k. polisprotokollerna i det