Fr oo Me VR FE RASMES EVE TEPE) WS -
ansett det otänkbart, att, efter så lång tids förlopp,
de tillverkare, af hvilkas arbeten vedermälen biif-
vit tagne, skulle väcka fråga om deras omprofning,
eller kunna göra anspråk på deras återbekomman-
de; ty Hr Ofverdirektören har vidare ansett det
naturligt, att en preskriptionstid i detta afseende
måste gifvas, och han har velat finna en sådan
preskriptionstid föreskrifven, antingen i Kongl. bref-
vet den 49 Januari 1793, angående tid för åter-
sökande af orätt uppburne, i statskassan influtne
medel, eller ock i Kongl. förordningen den 43 Juni
4800, och Kongl. kungörelse den 49 Augusti 1802,
angående tiden för kraf af fordringar för enskilde,
samt mellan enskilde och Kronan. Afven har
Hr Öfverdirektören sökt en ursäkt för veder-
mälenas nedsmältning deruti, att ett temligen
stort antal sådane skola förut förkommit. Att
nedsmältningen skedt utan någon förutgående
hemställan till Kongl. Bergskollegium, har Hr
Öfverdirektören velat försvara medelst åbere-
pande af de år 4834 gällande föreskrifter, hvil-
ka, likasom det sedermera utfärdade reglemen-
tet för kontrollverket, ej skola innefatta någon fö-
reskrifr, att Ö. D. i afseende på dispositionen af
kontrollverkets inventarier behöfde förfråga sig hos
någon annan authoritet. Dessutom skall Ö. D. år
4834 så mycket mindre haft anledning förmoda,
att Kongl. Bergskollegium ville ikläda sig något
slags ansvarighet för kontrollverkets inventarier,
som då kontrollverket år 4831 öfvergick från Kongl.
Kommersekolegium till Kongl. Bergskollegium, ej
någon inventering skedde, och som vid den inven-
tering, hvilken verkställdes år 1853, då framlidne
Bergsrådet Broling tillträdde Ö. D:s embetet, Kongl.
Bergskollegium ej hade något ombud närvarande.
Slutligen har Hr Ö, D, anmärkt, att under hela den
tid Kongl. Kommesekollegium haft öfverinseendet
öfver kontrollverket, bemälde Kongl. kollegium, ho-
nom veterligen, icke låtit anställa någon slik in-
ventering derstädes.
Jag vill nu här icke länge uppehålla mig vid
denna förklaring. som icke innefattar någon giltig
ursäkt för Hr Ö. D. A:s förfarande med Kongl.
kontrollverkets vedermälen. Jag vill emot densam-
ma, och till hufvudsaklig vederläggning af hvad
Hr Ö. D. om ändamålet med vedermälenas förva-
rande och om prescription yttrat, blott åberopa
hvad jag i början af detta memorial utur författ-
ningarne om kontrollvedermälen anfört, samt för
öfrigt erinra, att om någon del af Kongl. kontroll-
verkets vedermälen i förra tider förkommit, sådant
icke berättigar till samlingens vidare förstörande
eller förskingring; att då genom en Kongl. författ-
ning uttryckligen är stadgadt, att denna samling
skall förvaras för framtiden, Hr Ö. D. bordt inse,
att han icke af egen myndighet ägt nedsmälta
större eller mindre del deraf, ja! att icke ens kon-
trollverkets öfverstyrelse ägt rätt dertill lemna bi-
fall; förrådande Hr Ö. D:s från kontrollreglemen-
tets tystnad hämtade slutsats om vidden af den
rätt han skulle äga, att öfver kontrollverkets in-
ventarier disponera, i öfrigt en nog vådlig böjelse
att betrakta dessa såsom sin enskilda egendom.
Men Kongl. Instruktionen för Öftverdirektören af
den 7 Dec. 1752 föreskrifver åtminstone i 42 punk-
ten, att protokoller och handlingar skola hållas i
vederbörlig ordning, samt öfver alla då anskaffade
och framdeles tillkommande inventariepersedlar en
riktig uppteckning författas och vid kontrollverket
förvaras; och detta ensamt måste tillräckligt bevi-
sa, att Styrelsen icke haft för afsigt att lemna Ö.
D. en så oinskränkt dispositionsrätt öfver kont:s
tillhörigheter, som Hr Ö. D. Almroth synes åsyfta.
Af den omständighet, att de å Kongl. Bergskollegii
vägnar vid 4838 års inventering närvarande för-
rättningsmän, och sedermera äfven Kongl. kollegi-
um velat mot Hr Ö. D. A. göra gällande dess e-
gen ansvarighet för kontrollverkets vedermälen, må
Hr Ö. D. ej draga den slutföljd, att Kongl. kolle-
gium velat sjelft ikläda sig denna ansvarighet; och
deraf att i förflutna tider inventeringar så sällan
varit anställde å kontr. kont. har Hr Ö. D. A.
möjligen kunnat hemta anledning att hoppas, det
äfven efter år 1833 någon inventering icke på lång
tid skulle blifva företagen, men också ingenting
mera.) Öfver dispositionen af de genom veder-
mälenas nedsmältning och föryttring erhållne kon-
tanta medel, har Hr Ö. D. icke lemnat någon för-
Aklaring.
På grund af hvad sålunda förekommit och
är vordet upplyst, anser jag mot Hr Ofver-
direktör Almroth kunna. och böra göras föl-
jande anmärkningar:
Hr Öfverdirektören har, i egenskap af tjenst-
förrättande Öfverdirektör vid Kongl. Kontroll-
verket, i Juli månad 4854, olofligen, och tvert-
emot gifna föreskrifter nedsmält, eller låtit
nedsmälta de verket tillhörige och derstädes
under Öfverdirektörens omedelbara vård befint-
lige guld- och silfverprof, hvilka såsom veder-
-mälen, enligt författningarne, blifvit uppburne
och samlade efter underhaltige guld- och silf-
-verarbeten i Stocknolm för åren 41772 till och
med 41799, samt efter knapphaltige och under-
baltige arbeten i landsorterne från och med
4739 till och med 4799: och detta har sket
innan tilläfventyrs alla de guldsmeder vari
Nr
) Ryktet berättade; att Hr Ö. D. A. äfven an
sett den sednast skedda inventeringen af kon
a os aAffaltar funka if KA 2 Jaa