Fr oo Me VR FE RASMES EVE TEPE) WS ansett det otänkbart, att, efter så lång tids förlopp, de tillverkare, af hvilkas arbeten vedermälen biifvit tagne, skulle väcka fråga om deras omprofning, eller kunna göra anspråk på deras återbekommande; ty Hr Ofverdirektören har vidare ansett det naturligt, att en preskriptionstid i detta afseende måste gifvas, och han har velat finna en sådan preskriptionstid föreskrifven, antingen i Kongl. brefvet den 49 Januari 1793, angående tid för återsökande af orätt uppburne, i statskassan influtne medel, eller ock i Kongl. förordningen den 43 Juni 4800, och Kongl. kungörelse den 49 Augusti 1802, angående tiden för kraf af fordringar för enskilde, samt mellan enskilde och Kronan. Afven har Hr Öfverdirektören sökt en ursäkt för vedermälenas nedsmältning deruti, att ett temligen stort antal sådane skola förut förkommit. Att nedsmältningen skedt utan någon förutgående hemställan till Kongl. Bergskollegium, har Hr Öfverdirektören velat försvara medelst åberepande af de år 4834 gällande föreskrifter, hvilka, likasom det sedermera utfärdade reglementet för kontrollverket, ej skola innefatta någon föreskrifr, att Ö. D. i afseende på dispositionen af kontrollverkets inventarier behöfde förfråga sig hos någon annan authoritet. Dessutom skall Ö. D. år 4834 så mycket mindre haft anledning förmoda, att Kongl. Bergskollegium ville ikläda sig något slags ansvarighet för kontrollverkets inventarier, som då kontrollverket år 4831 öfvergick från Kongl. Kommersekolegium till Kongl. Bergskollegium, ej någon inventering skedde, och som vid den inventering, hvilken verkställdes år 1853, då framlidne Bergsrådet Broling tillträdde Ö. D:s embetet, Kongl. Bergskollegium ej hade något ombud närvarande. Slutligen har Hr Ö, D, anmärkt, att under hela den tid Kongl. Kommesekollegium haft öfverinseendet öfver kontrollverket, bemälde Kongl. kollegium, honom veterligen, icke låtit anställa någon slik inventering derstädes. Jag vill nu här icke länge uppehålla mig vid denna förklaring. som icke innefattar någon giltig ursäkt för Hr Ö. D. A:s förfarande med Kongl. kontrollverkets vedermälen. Jag vill emot densamma, och till hufvudsaklig vederläggning af hvad Hr Ö. D. om ändamålet med vedermälenas förvarande och om prescription yttrat, blott åberopa hvad jag i början af detta memorial utur författningarne om kontrollvedermälen anfört, samt för öfrigt erinra, att om någon del af Kongl. kontrollverkets vedermälen i förra tider förkommit, sådant icke berättigar till samlingens vidare förstörande eller förskingring; att då genom en Kongl. författning uttryckligen är stadgadt, att denna samling skall förvaras för framtiden, Hr Ö. D. bordt inse, att han icke af egen myndighet ägt nedsmälta större eller mindre del deraf, ja! att icke ens kontrollverkets öfverstyrelse ägt rätt dertill lemna bifall; förrådande Hr Ö. D:s från kontrollreglementets tystnad hämtade slutsats om vidden af den rätt han skulle äga, att öfver kontrollverkets inventarier disponera, i öfrigt en nog vådlig böjelse att betrakta dessa såsom sin enskilda egendom. Men Kongl. Instruktionen för Öftverdirektören af den 7 Dec. 1752 föreskrifver åtminstone i 42 punkten, att protokoller och handlingar skola hållas i vederbörlig ordning, samt öfver alla då anskaffade och framdeles tillkommande inventariepersedlar en riktig uppteckning författas och vid kontrollverket förvaras; och detta ensamt måste tillräckligt bevisa, att Styrelsen icke haft för afsigt att lemna Ö. D. en så oinskränkt dispositionsrätt öfver kont:s tillhörigheter, som Hr Ö. D. Almroth synes åsyfta. Af den omständighet, att de å Kongl. Bergskollegii vägnar vid 4838 års inventering närvarande förrättningsmän, och sedermera äfven Kongl. kollegium velat mot Hr Ö. D. A. göra gällande dess egen ansvarighet för kontrollverkets vedermälen, må Hr Ö. D. ej draga den slutföljd, att Kongl. kollegium velat sjelft ikläda sig denna ansvarighet; och deraf att i förflutna tider inventeringar så sällan varit anställde å kontr. kont. har Hr Ö. D. A. möjligen kunnat hemta anledning att hoppas, det äfven efter år 1833 någon inventering icke på lång tid skulle blifva företagen, men också ingenting mera.) Öfver dispositionen af de genom vedermälenas nedsmältning och föryttring erhållne kontanta medel, har Hr Ö. D. icke lemnat någon förAklaring. På grund af hvad sålunda förekommit och är vordet upplyst, anser jag mot Hr Ofverdirektör Almroth kunna. och böra göras följande anmärkningar: Hr Öfverdirektören har, i egenskap af tjenstförrättande Öfverdirektör vid Kongl. Kontrollverket, i Juli månad 4854, olofligen, och tvertemot gifna föreskrifter nedsmält, eller låtit nedsmälta de verket tillhörige och derstädes under Öfverdirektörens omedelbara vård befintlige guldoch silfverprof, hvilka såsom veder-mälen, enligt författningarne, blifvit uppburne och samlade efter underhaltige guldoch silf-verarbeten i Stocknolm för åren 41772 till och med 41799, samt efter knapphaltige och underbaltige arbeten i landsorterne från och med 4739 till och med 4799: och detta har sket innan tilläfventyrs alla de guldsmeder vari Nr ) Ryktet berättade; att Hr Ö. D. A. äfven an sett den sednast skedda inventeringen af kon a os aAffaltar funka if KA 2 Jaa