materialet kunde fås för ganska litet i de skog rikare trakterna. — Theologisk föreläsning, hållen i Upsalc för nå:ra år sedan. Jag lyckönskar mig, Min: Herrar! att jag har blifvit frisk, och så önska: jag, att Herrarna också få vara friska, så de kun na få höra på hvad jag har alt säga dem. Nu föl jer det i ordningen, att tala om synden och caer gamie Adam. Utaf skrifien så veta vi, att synder kom i veriden genom Adam; för det heter: — på hvad dag du deraf äter, så skall du döden dö — och det heter på Hebreiska muttamutt. De lärda tro och påstå, att om Adam icke ätet, så hade han icke dödt; men si det tror inte jag; och det kan bevisas på två sätt; antingen att vi taga det för afgjordt och gå det förbi, eller också — att vi uptaga motståndarnes skäl uch vederlägga dem. En blick på naturen skall öfvertyga oss derom. Grodan lägger råmm och det blir en liten fisk red stort hufvud och stjert, och så tappar han bort stjerten, och sä det blir en groda af honom. Aideles på samma sätt med Adam. Kålmasken är ett underligt djur; han har 48 fötter och lika många ögen och äter så mycket som han väger, när han är uvg, och så blir det en gullpuppa af honom, och så fiyger det ut en fjäril ur skalet om sommarn. Aldeles på samma sätt med Adam. — Fogeln värper ägg och det blir en kyckling, som får fjäder, och så knackar han hål på skalet och kryper ut och blir en stor tupp eller höna. Aldeles på samma, sält med Adam. Nu hafva vi således bevist, att allting skall undergå sin förvandling, både Adam och vi; och derföre kunna vi nu säga, art vi gätt igenom Adam; men si då ha vi synden Jvar. Men det är med menniskan och med synjen aldeles som med en full ryttare till häst, att om en bjelper upp honom på ena sidan, så ramlar ran ner på den andra. Och nu är det nog taladt mm synden.