breda oss öfver frågan, huruvida 4. Exec. Hr
Grefve Brahe verkligen representerar en sådan
kamarilla; ty det skulle blott blifva att uppre-
pa en mängd fakta, hvilka i åratal varit fram-
dragna; det är i alla händelser obestridligt, att
en opinion finnes i landet, att så förhåller sig:
att denna opinion anser Hr Grefve Brahe: så-
som sjelfva centern och stödjepunkten för de in-
tressen, som vilja befästa oligarkiens och rela-
tionernas makt och anspråk, att ensam få styra
landet och åt sig utkora den bästa arfvedelen
deri; att, enligt samma opinion, Hr Grefve Brahe,
icke nöjd med att sköta sina egna embeten,
vid armeen och hofvet, äfven stundom söker
inverka på andra statsaffårer, och att detta till
en stor del är anledningen, hvarföre det går
såsom man ser, detta må nu efter olika om-
dömen anses vara väl eller illaa Hvad som
är alldeles notoriskt och icke kan underka-
stas någon tvifvel, är, att ingen annan är Hr
Grefve Brahe, i egenskap af högste belälhafvare
för armeen, måste vara i främsta rummet an-
svarig för de märkvärdiga militäråtgärderne
sistlidne sommar, så vidt de berodde på be-
fallningar från högsta ort, och för den utom-
ordentliga, för statskassan och rotehbållarne
lika kännbara hitkommenderingen af landt-
regementerna, hvilken obegripliga ochB för
vanliga menniskoögon ändamålslösa åtgärd i
så hög grad väckte hela landets förvå-
ning. Vi behöfva icke tillägga, att det är
samme mäktige Grefve, som kontrasignerade
orderna om Kaptenerne Baron Klingsporrs och
Baron Stedingks förvisning vid sistlidne riks-
dag, hvarigenom exempel skulle statueras, för
att hädanefter alskräcka armåeens officerare att
votera annorlunda, än för uniformen.
Redan uti dessa sistnämnda handlingar ligger
systemets natur och karakter så uttalad, att
de visserligen öfver Hr Grefve Brahe direkt
påkalla konstitutionsutskottets strängaste upp-
märksamhet.
Skulle, utom dessa eller andra gravamina,
bvilka tillhöra Gr. Brahes embetesutöfning, det
äfven befinnas utgöra en på sak grundad öfver-
tygelse hos pluraliteten af ständerna, att H. Ex.
utöfvar en mäktig inflytelse uti öfriga gre-
nar af styrelsen och framför allt på befor-
dringsväsendet; då kan något ansvar för detta
icke drabba honom. Men det mäste då så
mycket mer läggas de öfriga rådgifvarne till
last, att de icke motverka en sådan inflytelse.
Om en man, som utom sin nedlåtande artighet
i umgänget, veterligen icke äger någon enda
egenskap på hufvudets eller kunskapernas väg-
nar, hvilken höjer honom öfver den vanligaste
medelmåttan; en man, hvars grundsatser dess-
utom äro kända såsom ultra-aristokratiska och
hvars första politiska trosbekånnelse är, att an-
se den blinda lydnaden för den första dygd
iaom samhället (se händelsen med de båda kap-
tenerna); om en sådan man, det oaktadt, på
grund af erfarenheten, sllmänt anses vara tili
den grad mäktig, att knappast någon sökande
till ett pastorat eller en postmästarebeställning
anser sig kunna underlåta dertill söka hans,
General-Adjutantens för armeen rekommenda-
tion, i fall han skall äga hopp om sysslan; då
vittnar en sådan extra inflytelse om en så
gränslös svaghet ock oförmåga hos de öfriga
rådgifvarne, om en sådan missaktning för
deras egen ställning och konstitutionella
verkningskrets, då är den ett så talande bevis
på, att deras personer äro verkliga nulliteter i
förhållande till fordringarne af den plats de be-
kläda, att detta, lika mycket som något annat, bör
blifva ett skäl att begära deras aflägsnande, om ma-
joriteteten af Ständerna någonsin önskar en kon-
stitutionel! regering. — Våra läsare finna, att vi
endast framställa en af de logiska slutföljderne
i dess nödvändighet, för den händelse, att ma-
joriten verkligen vill hafva några reformer. Vi
hafve för korthetens skull måst lemna många
andra lika vigtiga å sido denna gången.
Imedlertid torde härigenom vara temligen
obestridligt ådagalagdt, att, från den ena af de
angilna synpunkterna, frågan om den ansvariga
styrelsepersonalens förändring i alla afseenden
blir den vigtigaste af de ordinarie och prakti-
ska riksdagsfrågorna. Vi skole sedan försöka visa,
hvilka medel, som å andra sidan kunna af riks-
Jagstaktiken sättas i gång såsom de enda möj-
liga, för att med någon sannolikhet motverka
vådan för Braheväldet, af en sådan kraftyttring
från Ständernas sida.
—A