materialet kunde fås för ganska litet i de skog
rikare trakterna.
— Theologisk föreläsning, hållen i Upsalc
för nå:ra år sedan. Jag lyckönskar mig, Min:
Herrar! att jag har blifvit frisk, och så önska:
jag, att Herrarna också få vara friska, så de kun
na få höra på hvad jag har alt säga dem. Nu föl
jer det i ordningen, att tala om synden och caer
gamie Adam. Utaf skrifien så veta vi, att synder
kom i veriden genom Adam; för det heter: — på
hvad dag du deraf äter, så skall du döden dö —
och det heter på Hebreiska muttamutt. De lärda
tro och påstå, att om Adam icke ätet, så hade han
icke dödt; men si det tror inte jag; och det kan
bevisas på två sätt; antingen att vi taga det för
afgjordt och gå det förbi, eller också — att vi up-
taga motståndarnes skäl uch vederlägga dem. En
blick på naturen skall öfvertyga oss derom. Gro-
dan lägger råmm och det blir en liten fisk red
stort hufvud och stjert, och så tappar han bort
stjerten, och sä det blir en groda af honom. Ai-
deles på samma sätt med Adam. Kålmasken är
ett underligt djur; han har 48 fötter och lika mån-
ga ögen och äter så mycket som han väger, när
han är uvg, och så blir det en gullpuppa af ho-
nom, och så fiyger det ut en fjäril ur skalet om
sommarn. Aldeles på samma sätt med Adam. —
Fogeln värper ägg och det blir en kyckling, som
får fjäder, och så knackar han hål på skalet och
kryper ut och blir en stor tupp eller höna. Alde-
les på samma, sält med Adam. Nu hafva vi såle-
des bevist, att allting skall undergå sin förvandling,
både Adam och vi; och derföre kunna vi nu säga,
art vi gätt igenom Adam; men si då ha vi synden
Jvar. Men det är med menniskan och med syn-
jen aldeles som med en full ryttare till häst, att
om en bjelper upp honom på ena sidan, så ramlar
ran ner på den andra. Och nu är det nog taladt
mm synden.