EEE — Det jemväl i vårt blad aftryckta brefvet från Tegner och Wexjö konsistorium till Domkapitlet i Upsala, i anledning af erkebiskopen Wailins frånfälle, synes öfverallt hafva väckt indignation) i anledning7af de cyniska uttryck, som deri äro begagnade. Man läser deröfver nu sednast några ganska allvarliga reflexioner 2 Göthebergs Handelstidning. Efter upptagande af uttrycken om huru riksdagen lägger sig ned att idisla,, om det ckonstitutionella gyckelspelet, som i Svenska folket har sin bästa Pajazzo, m. m., yttrar Handelstidningen bland aunat: aLåt vara, att han (Tegner) i det hela har rätt, att detta idisslande, utan följd af samma, för det sunda förnuftet solklara sak af vår representations afyrdelta orimlighet o. s. v. är odrägligt, att dess beteelser verkligen äro något Pajazzomässiga, så fråga vi 41:e hvems är felet, om ej de maktägandes, som, per fas ett nefas, motarbeta alla framsteg på den sanna konstitutionella banan och 2:0, om det på något sätt låter försvara sig, att derför anklaga det ännu i botten redliga och kraftfulla folket, hvilket, just genom den tålighet, hvarmed det, till det yttersta, fördrar allt och endast, genom de gamla lagliga, om också orimliga, formerna, söker hinna målet, ådagalägger den foglighet, som alltid utmärker sann kraft, emedan den känner hvad den förmår då det gäller, då den verkligen ser, att ingenting står att uträtta genom förnufts-skäl, på de af makten döfvade och förblindade. Ar det kanske Hr Biskopens mening, att tiden nu vore inae till denna krafts användande, nå väl, träde han då fram, och säge det öppet: vi, för vår del, anse detta likväl såsom bevisande en alltför stor otålighet i en sak, hvars mognad fordrar århundraden. En menniskoålder är ej tillräcklig att undanrödja fördomar, dem det fordrats sekler att rotfästa. Men, ack! då han kallar sträfvandet att undanrödja dessa fördomar en konstitutions-feber, således en sjukdom, någ ondt, synes det temligen klart hvaråt han syftar, så mycket märkligare, vid jemförelsen med de läror han fordom predikat. Men då var han ännu ej biskop, då hade han ännu hvårken söner eller måg att poussera, då var han ännu en yngling bland, met ljuset sträfvande, ynglingar, nu sjunger han visserligen: aoch hvart menskligt hjerta glädes, när förtjensten får sin lön; men ser med nöje, huru den mognade förtjensten tillbakasättes, vid besättandet af Kjellstorps pastorat, för en yngling, utan serdeles egenskaper, hvilken ännu låg i vazgan, då den förbigångne nästan enhälligt valde, redan börjatgagna menskligheten., MM——EREEER— — Angående den bekante och förtjenstfulle Agronomen Georg Stephenss död, skall enligt em AR Tas JaAA JA fördes ol ar undarrät.