eV ER
de 14,000 man. Efter Hr de St. Anselmes
återkomst till Konstantinopel från Alexandria,
hade en konferens blifvit hallen emellan Portens
ministrar och de stora makternas ambassadö-
rer, och det sades, att definitif befallning der-
efter afgått till amiralerne, att återhemta Tur-
kiska flottan från Alexandria. Då Fransyske
konsuln på sistnämnde ställe hotade Mehemed
Ali med ett dylikt besök, svarade han, att i
sådant fall skulle han gifva Ibrahim Pascha be-
fallning att marchera på Konstantinopel.
Amiral Stopford, som uppkom till Konstan-
tinopel d. 45 Aug., synes ännu d. 24 hafva
varit qvar der, och hade straxt efter ankom-
sten låtit hissa sin amiralsflagga på en Engelsk
fregatt, som låg vid Therapia.
Emellan Vicekonungen och Porten var ännu
ingenting afgjordt. Mehemed Ali står fast vid
sina fordringar, och Porten brådskar ej med nå-
gra koneessioner, sedan de stora makterna ta-
git henne under armarna.
Från Alexandria skrifves d. 27 Aug., att
missnöjet bland besättningen på Turkiska flot-
tan skall vara ganska starkt. Då de Turkiske
matroserne ej tycke att brödet var hvitt nog,
kastade de det i sjön; och då Egyptierne ej
ville taga deras Turkiska mynt högre än till
halfva värdet, så fingo de stryk. Åtskilliga
försigtighetsmått hade blifvit vidtagna emot
Turkarne, hos hvilka man befarade något an-
slag emot hamnen. Ett Egyptiskt krigskepp
hade blifvit lagdt bredvid hvarje Turkiskt. Det
förra var väl försedt med ammunition; det
sednare deremot hade icke ett korn krut om-
bord. — Kapudan Pascha hade, såsom det sa-
des på 44 dagar, begifvit sig till Kairo, åtföljd
af en Egyptisk dignitär.
FRANKRIKE.
Tidningarne äro så uppfyllda med uppgifter
och anmärkningar öfver de Spanska och Orien-
taliska angelägenheterna, att de hvarken hafva
tid eller rum öfriga för de inre ärenderna.
Dessa tyckas också i närvarande stund vara af
föga intresse. Visserligen har Temps, som be-
kant är, organ för Tierspartiet mom ministe-
ren, talat om en på slottet Eu föreslagen kom-
binations-minister, som skulle gifva inrikes port-
följen åt Hr Thiers, den utrikes åt Hr Mol,
krigsärendernas åt Marskalk Soult m. m., men
hvilken notis ej synes allvarsamt menad och
hvarpå ingen tror. Det tyckes endast hafva
varit en liten varning åt dess parti.
Både i Toulon, Rochefort och Cherhourg
rustas starkt. I sistnämnde hamn sättes linie-
skeppet Friedland i ordning att utlöpa.
Några af underbetjeningen vid utrikes mi-
nisteren hafva blifvit arresterade, för det de
undansnillat en hep akter.
Jernvägen emellan Mihlhausen och Thann
öppnades den 4 dennes.
SPANIEN.
Den 4 dennes öppnade drottningen Cortess
session med ett tal, hvari likväl ingenting yt-
trades om de pågående underhandlingarne med
Carlisterne. Något vidare om talets innehåll
känner man icke. De ofvannämnde underhand-
lingarne hafva imedlertid gifvit ett för Chri-
stinos högst fördelaktigt resultat. Förloppet
härvid är, så vidt man kan sluta af spridda
telegrafrapporter och privata underrättelser, föl-
jande:
Då Moaroto ansåg sin plan mogen, skref han
den 235 Augusti till Don Carlos och inbjöd ho-
nom komma till Elorrio, att föra presidium i
en sammankomst, som der skulle hållas af hans
samtlige generaler. Ehuru redan icke obekant
med Marotos planer, begaf sig Don Carlos lik-
väl dit, emedan han trodde sig kunna räkna
på armeåens tillgifvennet, och infann sig med
en liten kavalleri-eskort, åtföljd af sin son och
infanten Don Sebastian. I Elorrio voro 6 li-
niebataljoner uppställda, öfver hvilka han vidl
Marotos sida höll revy. Efter dess slut till-
talade han soldaterna sålunda: cFrivillige! er-
kännen J mig för er konung? Ären I beredde
att följa mig, hvarthän jag för er?, — Solda-
terne ropade: aJa, ja, lefve konungen!, men
tillade efter någon tvekan: Lefve vår general!
lefve Marotol — Förtrytsam häröfver, sade
pretendenten: kEr general har med denna fråga
ingenting att göra; er konung talar till er.
Svaren, viljen J följa mig?, — Intet svar följ-
de, endast några tecken vexlades mellan Maroto :
och officerarne, hvarefter trupperna defilerade !
bort. Don Carlos stod en stund aldeles förla-