Den för några dagar sedan af Plåtslagaren Petterssons ombud för Red. presenterade skrift emot Jernkramhandlaren Sandegren, hvars intagsnde i dess helhet vi då vägrade, emedan den innefattade nya angifvelser, har nu ånyo blifvit oss tillställd, för att få offentlighet, sedan den blifvit inlemnad till polisens protokoll, och således kunnat komma derifrån i egenskap al iranssumt. Man vet icke, hvilketdera skall väcka mera förundran, polisens benägenhet att intaga i sitt protokoll en skrift, som helt och biliet är uppställd till svar på en tidningsartikel, och med den s. k. undersökningen icke har ringaste omedelbara sammanhang, eller Hr Petterssons ifver att på detta sätt få sina nya angifvelser ut ibland allmänheten. Skriftens in: nehål! angår för öfrigt föga Redaktionen, och vi behöfve således icke svara derpå; men vi kunne likväl icke underlåta att erinra, det en hederlig man vanligen icke tillåter sig, att mot en annan framkasta angilvelser om hvad som skall passerat ineilan fyra ögon, och således icko kan bevisas, och att Pettersson derföre genom sitt handlingssätt just behräftat, hvad han säger sig hafva velat vederlägga, nemligen att han skulle låta vid detta tillfälle nyttja sig såsom ett verktyg. Transumt af Protokollet, hållet hos Öfrerståthållareembetet för Polisärender, den 9 September 41839. S. D. S SS S — S I ordning härefter ingaf Plåtslagaremästaren Pet. terssons rättegångsbiträde, Fahnjunkaren Gustaf A. -dolf Berg. en skrift af följande erdalydelse: Di Aftonbladet uti JM 204 för den 3 dennes uti er upptagen artikel angående det emot Jernkramhand laren Sandegren vid Öfverstålbållare-Embetet fö: Polisärender anhängiga mål, sökt, att icke allenas framställa mig som Sandegrens angifvare, utan äf ven så framställt saken, som om jag skolat gjor mig förtjent af de närvarandes förtrytelse, så anse: jag mig böra för en upplyst allmänhet, hvars opi nion hvarje hederlig man önskar hafva för sig framställa mitt handlingssätt uti denna sak. Mån dagen den 926 sistlidne Augusti blefjag igenom Po lisbetjeningen tillsagd att genast infinna mig Kongl. Poliskammaren; på af mig framställd fråg: om orsaken härtill, erhöll jag det svar, att de kallande derom ej ägde kännedom, men att det vo re nödvändigt, att jag genast infann mig; uppkom men till Poliskammaren, anade jag aldraminst, at fråga var om Sandegren; men inkommen uti ses sionsrummet, tillkännagafs för mig, att angifvels ägt rum emot Sandegren, det han påfört mig ef fekter, som jag aldrig bekommit; samt att måle