ska, under en åel menniskoålder rekrytera stora
armeer, fylla de förfärliga luckor, som måste upp-
komma genom ändlösa krig, sjukdomar och besvär-
ligheter af alla slag under Arabiens och Libyens glö-
dande sol; vidare att i ett skoglöst land bygga mäkti-
ga flottor, hvilkas materialer måste hemtas från
afligsna länder och nästan uppvägas med guld; ut-
betaia till sina embetsmän en nästan mer än ko-
nungslig lön, deriemte muta Divanen i Konstanti-
pope!; med penainzar underhålla oroligbetsandan
i Kurdistan, i Tau us bergen, i Bosnien och Al-
banien och att stägdigt med penningar jemna miss-
lyckade, kolossala handelsspekulationers svalg, utan
att omåttligt betunga den arbetande klassen och
på förhand för en lång framtid förtära alla tillgån-
gar — så vore decenve man en trollkarl cch våra
siatskonsatnarer, som likväl icke äro sådana styrm-
pare i sitt fach, ingenting annat än skolgossar
b-edevid honom, och borde, liksom fordom höfdin-
garne för Hellas små stater, åter söka vishetens
kiljå i Memfis.
Hv.em skali man nu tro, när den ene skildrar
Mehemed Ali som ett vilddjur, såsom en jernhård
tyrann och bödel, såsom Nildalens blodsugande
vampyr, men andre, t. ex. Semilasso och eremiten
från Gsuting i honom se århundradets bjelte, en
Trojanus bliznd Mohsmedanske beberskare, Orien-
tens store resiauratör och fredsfurste? Eller skall
man slutligen Itssna till den fromme korsdragaren
Schubert, när han i Nil sstrapen ser en sträng
trädgårdsmästase, hvilken något skarpt skär och
qvistar det träd, som Gud gifvit honom i händer?
At sjelf ha varit i Ezypten är sålunda, som man
ser, ingen tillräcklig borgen för ett opartiskt och
sakkunnigt bedömande deraf, eller hafva de hvar-
andra motsägande domrarne öfver samme man ic-
ke i lika ristning genomtågat Egypten från Medel-
bafvet till Katarakterna och sjelfve samlat pen-
seldragen till sin tafla i samma intrycks värma?
Hos oss skulle man snart komma under fund med
mannen och erfara, antingen han är en ny Saladin,
en ny Czar Peter eller blott en lycklig äfrentyra-
re, en öfvergående lysande meteor, sådana som det
Österländska statslifvets vexelrika skiftem så ofta
framkastat på skådeplatsen, för att gifva verlden ett
prof, huru långt i Orienten den maktegande kan
drifva det i begär och njutning och folken i täla-:
mod och försakelse, Å
Om Semilasso nöjde sig med att prisa sin pa-
tron såsom en utomordentlig man, att beundra
hans menniskokännedom, förståndsskärpa och ka-!
raktersfasthet, hans otroliga verksamhet, hans kaffe!
och hanå pipakafi, aft rekommendera honom som
främmande resandes vän och beskyddare, som en
polerad och fördomsfri Turk, som ordnare af Ma-
meluck-anarkien, som kufvare af den obändiga
Moslamitiska stoltheten och hatet mot de kristne,
samt att för dessa egenskaper framställa bonom
till ett mål för Europas erkänsla och aktning, så
hade man ingenting deremot. Ty hvem bestrider
Mehemed Mlis bildniongsförsök, hans segrar och
hans lycka? Ej heller kan någon billig anklaga!
honom för grymhet, om ham här och der med käp-:
pen omvändt och drifvit framåt den Egyptiske bon-!
dens förstockade dumbet och tröghet. Dessa egen-
skaper och ett envist fasthållande vid det gamla!
äro liksom hemmastadda i Nillandet, hvarför också!
käppen sedan urminnes tider derstädes blifvit stats-!
maktens oumbårliga argument. Diodorus Siculus.
berättar ju redan, att ingen Egyptier utan prygel:
betslar den lagliga skatten. Att mycket arbeta och:
mycket utbetata under sträng tuktan, är ännu icke
i Egypten något bevis för en tyrannisk styrelse och!
cm man har lemnat boaden möjligheten att, efter
utgörande af alla fiskaliska anpråk, änna för sig!
och de sina kuapa sörja för boning, kläder, föda!
och religionsöfningar efter landets bruk, så har Se-
milasso väl icke ännu derföre alldeles orätt, men;
Jikväl icke heller rätt att sätta hvarja klagan öfver!
d:spotism och förtryck på den siukliga filantropi-!
e2s räkning.