ja, min Herre! svarar ministern för vågar och allmänna arbeten. Hr Passy var utom sig, Hr Dufaure bibehöll det luga, som anstår en man, försedd med en portfölj af rödt marokin, och som i sina händer håller en af styrelsens tömmar; damerna å ömse sidor följde pretendenternas föredöme. He Dufaures sällskap fixerade med förnäm värdighet Hr Passys, som var färdigt att brista af harm. Hr Dufaure, Fravkrikes skarpsinnigaste metafysikus, påtog sig ändtligea att anatomisara förhållandet och deducera det till kompiett evidense. Min Herrec, sade han, är jag hos mig elier ni hos er? Jag är hos mig. Er minis: enmälde finansernas bror; jag är direktör för kommunaladministrationen uti inrikes ministeren; ena del af denna minister är inqgvarterad i deta palats och vi bafra oss uppdraget att åta putsa väsgarne. Al detta är godt och väl återtog interlokuwtören; men palatset dOrsay, är det färdigt eller är det icke färdigt? Det är icke färdigt. Oca af hvem beror en offentlig byggnad som är icke färdig? Af ministern för allmänna arbeten. De är jag; jog är arkitekten, muraren, byggherren, siälen i detta palats; det tillhör mig. liksom den efulländade statyn tillhör konstnären. När den siste handtverkaren, den siste målaren lemnat dessa rum, skall jag icke mer återvända dit utan med tillstånd af dem, som der blifvit installerade; ictill dess vill jag upprätthålla mina rättigheter. aMen mina byråer befinna sig i detta bus, Hr minisser? Provisoriskt Hr Passy, och dessutom äro för i dag alla administrationer lediga.q Men dcet är jag, som låtit göra grannta härinne; det är jag, som iå.it bära hit alla blemmorna, och lägga hit mattan och spänna upp tapeterna, och sätta hit möblerna ..... De2t gör mig ondt, Hr Passy, både för er skull och för min; ni känner hur enkel! min smak är Derpå följde några sekunders paus, under hvilken krigets utbrott med hvarje ögonblick syntes allt mer oundvikligt. Damernas tungor smattrade som kastar ;jetter och berrarnes näfvar knöto sig krampaktigt, då Hr Antoine helt oförmodadt drcg sig tillbaka. Han förutsåg, atten strid skulle hafva medfört kabinettets upplösning, och vände om, mällös af vrede, samt gaf med händerna damerna tecken att anträda återtåget. När de kommit ner i de skumma korridorerne, kreverade redan första raketen. De försökte, med den öfvervunne chefen i spetsen, att fatta posto en trappa upp, men alla positioner voro redan upptagna, alla fönsternicher öfverfylida. Hr Antoine erbjöd sig att föra damerna upp på taket, men deras nerfyver hade redan lidit alltför mycket, för att tillåta en så vådJig manöver. — I samma ögonblick anländer chefen för den byrå, som sammanträdde i det af Hr Dufaure usurperade appartement; han kom också med familj, för att beskåda fyrverkeriet, men vaktmästaren underrättar honom, att Hr Dufaure ockuperat platsen och ämnade försvara den till det yttersta. Två minuter derefter kommer en deputerad med polletten i handen och begär att få uppatiga på taket, men mötes af den försäkran, att palatset redan var besatt ända upp till tinnarne. Dessa kollisioner skola hafva föranlegt förklaringar, som sannolikt ej sluta, förr än partorne samt och synnerligen äro utestängda fråm palatset Quai dOrsar.