21 MO Ve UTE hen a a s
ning om våldet mot Svarfvarne Weden-
berg och Ullström, den 214 Juli sistli-
det år.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Den 42 innevarande Augusti fuliföljdes vidare
undersökningen, för att bland annar få utrönt, hvil-
ken den 12:te patrulikarlen varit; men som nägon I
sådan upplysning ej stod att vinna, och Wedenberg
och Uilström icke kunde förete någon bevisning
derom, att gardisten JM 2 Holma varit denae 412:te
person, så blef Holm från målet skiljd.
Svarfvarne Wedenberg och Ullström afgåfvo der-
efter skriftligen sitt slutpåstående, deruti de an-
förde: att, med stöd af 61 Kap. 4 SS Missgernings-
Balken, de ansågo Fanjunkaren Stvolenburg, som
gifvit manskapet befallning om vapnens användan-
de vid ifrågavarande tillfälle, böra betraktas lika
med dem, som våldet föröfvade; att af flere viit-
nen vore styrkt att, då Fanjunkaren Stoltenburg
kom till hörnet af Malmtorgsgatan och Gustaf A-
doifs torg, vägen derstädes varit spärrad af en an-
nan militärstyrka, som hindrade de der församlade
personer att passera vidare; att likaledes vore be-
kräftadt, att Fanjunkaren Svolienburg och hans
trupp, vid ankomsten till stället, af folksamlingen
underrättades om berörde förhållande, eller att den-
samma nekades framkomma åt Gustaf Adolfs torg,
hvilket Fanjunkaren sjelf medgifvit genom sitt för-
klarande, att han tillsade folksamlingen taga vägen
tillbaka uppåt Malmtorgsgatan; att således, när
patrullen började den häfiigare ridten och inhugg-
ningarne på folket, detia skedde med kännedom
om möjligheten för de angripne, att undankomma,
enär hästgardist-patrullen sjelf upptog gatans hela
bredd; att ett våld, utöfvadt under sådana omstän-
digheter, då alla utvägar, att värja sig för detsam-
ma, blifvit på förhand afskurna, måste, om någen-
sin, äga karakteren af försåt, och sålunda hänföras
till det slags brott, hvarom uti 24 Kap. 6 Miss-
gerningsBalken stadgas: Siller man i försåt för
cannan, ehvar thet helst är, att honom skada gö-
ara till lif eller lem, och sargar han honom, eller
aslår blånad eller blodvite; straffes med ett års
-efängelse, med eller utan arbete, efter omständig-
aheterne, plikte ock thertill etthundrade daler till
alreskiftes. Orkar han ej böta; arbete therutöfver
dfyra månader. Till följd häraf och då Ullström
under våldet undfått ett djupt sår i hufvudet, yr-
kade Wedenberg och Ullström, på grund af nyss
åberopade lagrum och 48 Kap. 9 S Missgernings-
Balken, hvarest stadgas, att böter i dylika fall bö-
ra fördubblas, när gerningen skett af personer,
stadda i tjensteutöfning, att Fanjunkaren Stolten-
burg och de patrullkarlar, som öfvertygats om att
hafva vid tillfället utdelat hugg, nemligen korpora-
lerue Almqvist och Rickenberg, måtte dömas att
undergå ett års fästning, böta 200 Daler Silfver-
mynt med 66 Rår 32 sk., eller, i brist af tillgång,
hållas 8 månader utöfver året i fångelse, hvarjemte
Wedenberg och Ullström, med åberopande af 39
Kap. 4 MissgerningsBalken samt 21 Kap. 5 S
RättegångsBalken, anhöllo, att de samtlige, en för
alla och alla för en, måtte åläggas godtgöra We-
denberg och Ullström all tillfogad skada, hinder,
tidspillan och rättegångs-utgifter samt Ullström
gerskildt för sveda och värk; fordrande Weden-
berg 200 Rdr, och Ullström 300 Rdr, allt Banko.
I den händelse att KrigsRätten skulle anse sig
förbindrad att, i fråga om våldsverkarnes krimi-
nella ansvar, tillämpa här ofvan angifoa lagstad-
ganden, framställde Wedenberg och Ullström alter-
natift det påstående, att ej mindre Fanjunkaren
Stoltenburg, än korporalerne Almqvist och Ricken-
berg, jemte utgifvande af all den fordrade penninge-
ersättningen, måtte bötfällas efter 214 Kap. 7
MissgerningsBalken till 40 Daler för bruten gatu-
fred, och, efter 35 Kap. 4 S, samma Balk, till 40
Daier för såramål, hvilka böter borde, jemlikt 48
Kap. 9 , fördubblas. I sammanhang med detta
påstående yrkade klaganderne dessutom allt det
ansvar, som Krigsartiklarne och serskilda militäri-
ska stadganden kunde bestämma; hvarjemte kla-
ganderne fästade KrigsRättens uppmärksamhet der-
på, att Fanjunkaren Stoltenburg både för sin för-
man, Hr Löjtnanten Burenstam och för Hr t. f.
Öfverståthållaren, fördöljt hvad som vid ifrågava-
rande tillfälle inträffat och i stället uppgifvit, att
ingenting af betydenhet timat, genom hvilket för-
faraude Stoltenburg, enligt klagandernes förmenan-
de, öfverträdt 29 8 2 Kap. Krigsartiklarne, der det
heter: aDristar Officer, af hvad grad han än är,
aeller Under- officer, afgifva esannfärdig rapport
atill annors förjäng; hafve förverkat embete eller
atjenst, och vare ovärdig alt vidare någon Kongl.
aMaj:ls och Kronans tjenst bekläda — — Med
afseende härå ansågo sig klaganderne icke kunna
undgå att finna Stoltemburg hafva gjort sig skyldig
till mistning af sin vid Lifgardet till häst innehaf-
vande beställning, utan att vidare vara förtjent att
i någon Kronans tjenst inträda. Beträffande kor-
poralerne Almqvist och Rickenberg, hemställde kla-
ganderne, om icke, vid tillämpning emot dem a!
Krigsartiklarne, de borde, jemte prygelstraff, varda
degraderade.
Fanjunkaren Stoltenburg har öfver Aktors och
klagandernes slutpåståenden förklarat sig och, jemte
det han förnyat sin jäfsanmärkning emot gardister.
ne Hallberg och Ågren, samt yrkat att de, såsom
ostadige i sina uppgifter, måtte förklaras såsom
återgångsvittnen, hufvudsakligen genmält: att, då
Aktor grundat sitt påstående på Hallbergs, Ågren:
och Svarfvaren Norei vittnesmål, hvaraf endast der
sistnämnde såsom ojäfvigt vittre qvarstod, och di
. Rö. s