följer i öfversättning:
cHär voro alla sinnen gaxaska nedslagna, och
divan satt i permansens, för att rådpiäga öfver
de förslag, Mehemed Ali låtit göra genom A-
kif Effendi, och hvilka icke gingo ut på nä-
gontiag mindre, än att bemäktiga sig högsta
makten i hela Osmanniska riket och hålla Sultan
under ett tryckande förmynderskap, då en ku-
rir inaträffade från Wien, hvilken gaf nytt hopp
och kom såsom en engel i nöden. Mehemed
Ali har, i de artigaste ordalag i verlden, ieke
begärt någonting annat af Porten, än för sig
och sin familj, för evärdeliga tider, oinskränkt
herravälde öfver alla de läader, han för när-
varande förvaltar, hvilka han derefter ville för-
dela bland sina barn, hvaremot han i egen
person, och utan eskort, ämnade begifva sig
till Konstantinopel, för att i egenskap af prin-
cipalminister förestå Sultans konselj, och under
sin vård åstadkomma rikets pånyttfödelse. Di-
van hade redan fattat det beslut, att Chosrew
Pascha skulle nedlägga sitt embete, och att
man måste foga sig i hvad Vicekonungen be-
gärde, emedan Porten ansåg sig öfvergifven och
lemnad åt sitt öde. Men det visade sig snart,
genom denna kurir, att detta icke var förhål-
landet, utan att deremot alia makterna behjer-
tade Portens öde, och att de ville se dess o-
afbängighet tryggad. Kuriren medförde instruk-
tioner för de fem makternas representanter,
hvarigenom de anbefalldes gifva Porten det
rådet, att icke antaga Mehemed Alis förslag.
Detta budskap kom just i portläsningen, ty re-
dan låg ångfartyget i heredskap, som skulle å-
terföra Akif Effendi till Alexandria, för att
förkunna Paschan af Egypten, att han skulle
blifva i fortfarande ärftlig besittning af Egyp-
ten, Adana, Syrien, Bagdad o. s. v., och att
han kunde efter behag styra och ställa med
Sultan. Nu förändrades scenen, och Chosrew
grep med dubbel kraft till makten; han befall-
de Akif Effendi att stanna qvar, och sedan de
stora makternas representanter öfvertygat di-
van, att dessa makters förenade vilja skyddade
Porten, hvilket ännu ytterligare skulle bekräf-
tas genom en af Amiral Roussin uppsatt, af
hans kolleger derefter undertecknad, not, hvari
det heter att: ade stora makterna anmoda den
höga Porten, att icke utan deras samtycke an-.
taga de förslag, som blifvit gjorda af Mehe-
med Ali), så afskickades en officer till Vice-
konungen, för att i ganska oförställda ordalag
underrätta honom, att man icke kunde antaga
hans förslag, och att han i detia afseende hade
att vända sig ensamt till de stora makterna.
Amiral Roussin afskickade också genast en of-
ficer till Alexandria, för ati säga Mehemed Ali,
att han skulle nedstämma sina anspråk, och
för att låta honom veta, att de stora makterna
skulle understödja Porten, i fall han tilläfven-
tyrs åter ville gripa till svärdet, och med våld
drifva igenom hvad han icke kunde vinna i
underhandlingsväg. A andra sidan uppmanade
alla de stora meakternas ministrar de i Alexan-
dria ackrediterade konsulerne, att varna Mehe-
med Ali för ett förhastadt steg, och att tala
med honom i samma ton, som Amiral Rous-
sins utskickade skulle göra. Lord Ponsonby
begagnade detta tillfälle, för att anbefalla kap-
ten Walker och alla med honom om bord på
de Turkiska krigsskeppen befintliga Engelska
officerare eller Engelska uwndersåtare, att genast
lemna Alexandria och begifva sig till Malta.
Det blir svårt för kapten Walker att efter-
komma denna uppmaning, emedan, såsom det
synes, han icke rår sig sjelf, utan måste foga
sig efter de befallningar, dem Mehemed Ali
finner för godt att gifva i afseende på Osman.
niska flottan. Denna är redan ställd på sam-
ma fot som Egyptiska marinen, fastän Vice-
konungen afgilvit den försäkran, att han icke
vill behålla henne. Detta steg har ban be-
manilat derigenom, att han låtit kalla till sig
samtlige skeppskaptenerne, och sagt dem att
det nu mera icke fanns någon skilnad emel-
lan Ezgyptier och Turkar, det fanns blott
troende, hvilka hyllade Islam, den han kände
sig kallad att försvara; han ansåg sig för Sul-
tans förste trogne tjenare, och derföre lemnade
ban dem frihet, att antingen under hans vård
tjena Sultan, eller att lemna flottan. Alla yt-
trade att de hade den största aktning för Me-
h-med Ali, och att de ville tjena qvar. I så-
dant fall, svarade den sluge Vicekonungen, må-
sten J byta om uniform och anlägga den E-