följer i öfversättning: cHär voro alla sinnen gaxaska nedslagna, och divan satt i permansens, för att rådpiäga öfver de förslag, Mehemed Ali låtit göra genom Akif Effendi, och hvilka icke gingo ut på nägontiag mindre, än att bemäktiga sig högsta makten i hela Osmanniska riket och hålla Sultan under ett tryckande förmynderskap, då en kurir inaträffade från Wien, hvilken gaf nytt hopp och kom såsom en engel i nöden. Mehemed Ali har, i de artigaste ordalag i verlden, ieke begärt någonting annat af Porten, än för sig och sin familj, för evärdeliga tider, oinskränkt herravälde öfver alla de läader, han för närvarande förvaltar, hvilka han derefter ville fördela bland sina barn, hvaremot han i egen person, och utan eskort, ämnade begifva sig till Konstantinopel, för att i egenskap af principalminister förestå Sultans konselj, och under sin vård åstadkomma rikets pånyttfödelse. Divan hade redan fattat det beslut, att Chosrew Pascha skulle nedlägga sitt embete, och att man måste foga sig i hvad Vicekonungen begärde, emedan Porten ansåg sig öfvergifven och lemnad åt sitt öde. Men det visade sig snart, genom denna kurir, att detta icke var förhållandet, utan att deremot alia makterna behjertade Portens öde, och att de ville se dess oafbängighet tryggad. Kuriren medförde instruktioner för de fem makternas representanter, hvarigenom de anbefalldes gifva Porten det rådet, att icke antaga Mehemed Alis förslag. Detta budskap kom just i portläsningen, ty redan låg ångfartyget i heredskap, som skulle återföra Akif Effendi till Alexandria, för att förkunna Paschan af Egypten, att han skulle blifva i fortfarande ärftlig besittning af Egypten, Adana, Syrien, Bagdad o. s. v., och att han kunde efter behag styra och ställa med Sultan. Nu förändrades scenen, och Chosrew grep med dubbel kraft till makten; han befallde Akif Effendi att stanna qvar, och sedan de stora makternas representanter öfvertygat divan, att dessa makters förenade vilja skyddade Porten, hvilket ännu ytterligare skulle bekräftas genom en af Amiral Roussin uppsatt, af hans kolleger derefter undertecknad, not, hvari det heter att: ade stora makterna anmoda den höga Porten, att icke utan deras samtycke an-. taga de förslag, som blifvit gjorda af Mehemed Ali), så afskickades en officer till Vicekonungen, för att i ganska oförställda ordalag underrätta honom, att man icke kunde antaga hans förslag, och att han i detia afseende hade att vända sig ensamt till de stora makterna. Amiral Roussin afskickade också genast en officer till Alexandria, för ati säga Mehemed Ali, att han skulle nedstämma sina anspråk, och för att låta honom veta, att de stora makterna skulle understödja Porten, i fall han tilläfventyrs åter ville gripa till svärdet, och med våld drifva igenom hvad han icke kunde vinna i underhandlingsväg. A andra sidan uppmanade alla de stora meakternas ministrar de i Alexandria ackrediterade konsulerne, att varna Mehemed Ali för ett förhastadt steg, och att tala med honom i samma ton, som Amiral Roussins utskickade skulle göra. Lord Ponsonby begagnade detta tillfälle, för att anbefalla kapten Walker och alla med honom om bord på de Turkiska krigsskeppen befintliga Engelska officerare eller Engelska uwndersåtare, att genast lemna Alexandria och begifva sig till Malta. Det blir svårt för kapten Walker att efterkomma denna uppmaning, emedan, såsom det synes, han icke rår sig sjelf, utan måste foga sig efter de befallningar, dem Mehemed Ali finner för godt att gifva i afseende på Osman. niska flottan. Denna är redan ställd på samma fot som Egyptiska marinen, fastän Vicekonungen afgilvit den försäkran, att han icke vill behålla henne. Detta steg har ban bemanilat derigenom, att han låtit kalla till sig samtlige skeppskaptenerne, och sagt dem att det nu mera icke fanns någon skilnad emellan Ezgyptier och Turkar, det fanns blott troende, hvilka hyllade Islam, den han kände sig kallad att försvara; han ansåg sig för Sultans förste trogne tjenare, och derföre lemnade ban dem frihet, att antingen under hans vård tjena Sultan, eller att lemna flottan. Alla yttrade att de hade den största aktning för Meh-med Ali, och att de ville tjena qvar. I sådant fall, svarade den sluge Vicekonungen, måsten J byta om uniform och anlägga den E