Ste SMA, Hal UC al lHlrdagan OM acvucmnange ———— OM STANDSREPRESENTATIONENS cKON SERVATIVA BESKAFFENHET). Ena af de stora förvillelser, som — det ä sannt blott hos några få — äga rum i begrep pen om vår fyrdelade Ståndsrepresentation, ä den föreställningen, att den skall vara konser:. vatif, det vill säga, förmå att göra motstånc emot maktens eller ögonblickets impulser. Dei behöfves visserligen blott en blick på vår historia för att inse det grundfalska häruti, och att ingen enda representation i något land lärer finnas, som, med ytterst få undantag, varit så litet bevarande. Man påminnes derom redan af de många serskilda vexlande regeringsformer, som Sverige haft blott inom de sista tvåhundra åren, och 4680 och 1789 årens envälde, likaväl som 4842, 1815, 1818, 1823, 4828 och 1834 års Riksdagars menlöshet och kastningar mellan olika principer, äro dertill ojäfaktiga vittnen. Då det imedliertid å nyo blifvit i ett annat blad satt i fråga, att bristerna i den nu varande representationen behöfva bevisas, innan någon ny föreslås, torde det i närvarande ögonblick löna mödan att reproducera den historiska öfversigt af våra Ståndsförsamlingar, som meddelas i Grefve Björnstjernas arbete öfver representationen, af hvilket arbete nyligen andra upplagan utkommit och förtjenar att allmänt läsas, isynnerhet såsom ett intressant magasir af hvad en mängd erfarne statsmän och tänkare yttrat öfver en del af statsrätten, som närmast angår detta ämne samt af en mängd intressanta och med mycket besvär af författaren samlade statistiska upplysningar. Vi meddela derföre här nedanstående utdrag deraf: aSedan Allhärjariingen upphört, der Odalmännen, då allena friborne, samlades för att rådslå med deras Fylkeskonungar, samt afgöra om sina trälars öden, ty massan vore trälar, uppkom småningom under Folkungaätten samt Unionsregenterne Ståndsrepresentationen i form af Herredagar, der den högre adeln och kafolska prelaterne samlades utan något Svenska folkets uppdrag, antingen i följd af egen makt, eller kallade af konungarne.n aFörst under Sturarnes tid, och förnämligast under Gustaf Wasa, erhöll folket någon delaktighet i lagsiiftningen medelst de tvänne Ofrälse Ståndens kallande, men rådplägningarne röllos icke som nu, delade i fyra serskildta rum, utan förenade i en enda Kammare.x cRiksdagarne räckte då endast några få dagar, en af Carl IX endast i 3 dagar, och be visar detta noggrannt af hura ringa betydenhet le voro.n aFörst på 4600-talet började Stånden att kiljas åt i flere Kamrar, men afgjordes del igtigaste frågor, hvaribland finans, likväl alleast af ett Sekret-utskott, hvartill, enligt 47923 rs Riksdagsordnings 44 S, Bondeståndet icke igde tillträde. — Ridderskapet och Adeln säne dubbelt så många ledamöter som Prestech Borgarestånden, således t. ex. 50 när de ndre båda Stånden sände hvardera 25, och östningen skedde per capua ända till 1722 rs Riksdag., aDetta torde nogsamt ådagalägga, att vår tåndsrepresentation i dess nu varande form, ingt ifrån att vara af uråldrigt ursprung,som 4 j ÅA ä IA fm Gus