Ste SMA, Hal UC al lHlrdagan OM acvucmnange
————
OM STANDSREPRESENTATIONENS cKON
SERVATIVA BESKAFFENHET).
Ena af de stora förvillelser, som — det ä
sannt blott hos några få — äga rum i begrep
pen om vår fyrdelade Ståndsrepresentation, ä
den föreställningen, att den skall vara konser:.
vatif, det vill säga, förmå att göra motstånc
emot maktens eller ögonblickets impulser. Dei
behöfves visserligen blott en blick på vår hi-
storia för att inse det grundfalska häruti, och
att ingen enda representation i något land lä-
rer finnas, som, med ytterst få undantag, va-
rit så litet bevarande. Man påminnes derom
redan af de många serskilda vexlande regerings-
former, som Sverige haft blott inom de sista
tvåhundra åren, och 4680 och 1789 årens en-
välde, likaväl som 4842, 1815, 1818, 1823,
4828 och 1834 års Riksdagars menlöshet och
kastningar mellan olika principer, äro dertill
ojäfaktiga vittnen. Då det imedliertid å nyo
blifvit i ett annat blad satt i fråga, att bri-
sterna i den nu varande representationen be-
höfva bevisas, innan någon ny föreslås, torde
det i närvarande ögonblick löna mödan att
reproducera den historiska öfversigt af våra
Ståndsförsamlingar, som meddelas i Grefve
Björnstjernas arbete öfver representationen, af
hvilket arbete nyligen andra upplagan utkom-
mit och förtjenar att allmänt läsas, isynnerhet
såsom ett intressant magasir af hvad en mängd
erfarne statsmän och tänkare yttrat öfver en
del af statsrätten, som närmast angår detta
ämne samt af en mängd intressanta och med
mycket besvär af författaren samlade statistiska
upplysningar. Vi meddela derföre här nedan-
stående utdrag deraf:
aSedan Allhärjariingen upphört, der Odalmän-
nen, då allena friborne, samlades för att råd-
slå med deras Fylkeskonungar, samt afgöra om
sina trälars öden, ty massan vore trälar, upp-
kom småningom under Folkungaätten samt U-
nionsregenterne Ståndsrepresentationen i form
af Herredagar, der den högre adeln och ka-
folska prelaterne samlades utan något Svenska
folkets uppdrag, antingen i följd af egen makt,
eller kallade af konungarne.n
aFörst under Sturarnes tid, och förnämligast
under Gustaf Wasa, erhöll folket någon del-
aktighet i lagsiiftningen medelst de tvänne O-
frälse Ståndens kallande, men rådplägningarne
röllos icke som nu, delade i fyra serskildta
rum, utan förenade i en enda Kammare.x
cRiksdagarne räckte då endast några få da-
gar, en af Carl IX endast i 3 dagar, och be
visar detta noggrannt af hura ringa betydenhet
le voro.n
aFörst på 4600-talet började Stånden att
kiljas åt i flere Kamrar, men afgjordes del
igtigaste frågor, hvaribland finans, likväl alle-
ast af ett Sekret-utskott, hvartill, enligt 47923
rs Riksdagsordnings 44 S, Bondeståndet icke
igde tillträde. — Ridderskapet och Adeln sän-
e dubbelt så många ledamöter som Preste-
ch Borgarestånden, således t. ex. 50 när de
ndre båda Stånden sände hvardera 25, och
östningen skedde per capua ända till 1722
rs Riksdag.,
aDetta torde nogsamt ådagalägga, att vår
tåndsrepresentation i dess nu varande form,
ingt ifrån att vara af uråldrigt ursprung,som
4
j
ÅA ä IA fm Gus