Detta afstyrkande har Hofrätten öfver Skåne och Biekinge sålunda motiverat; cutan att kasta en oförtjent skugga på var tids nämudemän torde det dock kunna betviftas, att de är mogue för så beskaffadt Domarevärf med thy åtföljande, ej allenast moralisk, utan äfven juridisk ansvarighet, man här velat åt dem upp draga. Ehuru föga troligt det än vill låta, ät det dock enligt med verkliga förhållandet, ett nämnden iogalunda vunnit i erfarenhet och öfvanuppräknade egenskaper, sedan den till berörde befattning kallas af medborgerliga förtroendet genom val å sockenstämma. Fastän så. lunda ett hedraude förtroende har man allt rer börjat anse nämndemannabefattningen såsom ett för den jordbrukande allmogen icke obetydligt onus, som man al pligt underkastat sig, eller sökt erhålla till vinnande al befrielse från något annat ännu mera besvärligt, hvaraf uppkommit täta ombyten och såsom följd deraf saknaden af den vana vid deltsgande i Domaregöromålen, som för en duglig nämndeman är oumbärlig. Antagandet af berörde stadgande förutsätter ock en alldeles förändrad arbetsmethod vid Häradsrätterna, ty med den nu antagna är det knappast tänkbart, att nämnden skulle förmå under ransakningsdagarne med sin uppmärksamhet följa och i minnet bibehålls lörekomne bevisningen i de brottmål, som blifvit bandlagde så, att ett säkert omdöme de:om kunde å utslagsdagen fällas. Assessor Schmidt ville bibebålla det föreslagna stadgandet, hvarigerom bos Folket de tånkesått och kunskaper :orde förberedas, hvilka böra ligga till grund ör öfverlåtelsen af den makt, uti Juryinrättlingen innefattas. (Forts. följer.) I 0 so ce WT SS——— Vr