Från Alexandria har tan underrättelser a den 47 Juli, hvilka bekräfta Capudan Pascha ankomst dit med sin flutta. Denna besto: af 20 segel, hvaribland 6 Lhnieskepp och 4: fregatter, och hade 42 a 44,000 man landt trupper om bord. Det var den 44 om afto nen, som flottan kastade ankar utanför Alexan dria, och följande dagen landsteg Capudan Pas cha, hvarvid han mottogs med alia upptänklig: hedershbevisningar. Paschan helsade honvm myc ket artigt, moliog honom i fullsuten Divar uch bad honom vara välkommen såsom vän Derpå hade de båda vännerna en hemlig konferenas. Capudan Pascha bad om en Nizamdrägt, Mehemed Alis uniform, hvilket äfven beviljades, så att han nu går klädd i Egypiusk u. niforim. De båda fiottorna (den Turkiska och Egyptiska) kryssade i förening utanför Alexandria. I det inre af palatset i Konstantinopel utöfvar Sultans moder ett allsmäktigt inflytande. Hon lärer i närvarande stund kunna anses såsom Turkiets cExcellentissima. Ingen får ralkas Sultan, icke ens hans ministrar, utan i hennes närvaro. Alla audienser hos Abdul Medschid hafva blifvit inställde. Domerekorpsen, som i Sultan Mahmuds tid bar den sakailade Fez (ett slags mössa), bar nu fått befallning att aflägga den ech åter taga den gamla turbanen. Kejsar Nicolaus har, enligt underrättelser från Wien af den 4 dennes, afslagit österrikiska kabinettets proposition, att i nämnde hufvudstad öppna en kongress för ordnande af de orientaliska angelägenheterna. Han påstås redan hafva gifvit sin flotta i Svarta Hafvet befallning att närma sig Konstantinopel, och sin jarmt 1 Asien att taga samma direktion. Enligt en skrifvelse från Aachen af den 4, skulle han också redan med tvenne af sina söner hafva begifvit sig till Odessa. Som vår Statstidning dock icke nämnt något om denna kejserliga resa, så torde dena väl icke ännu hafva blifvit företagen. I Eugelska Uuderhuseis session den 2 dennes yttrade Lord Palmerston, i anledning afen till honom ställd fråga, att England, Frankrike, Ryssland, Österrike och Preussen handlade i öfverensstämmelse med hvarandra, i afseende på Orientaliska frågan, och att de endast genom uppräithållande af Turkiska gebitets integritet trodde sig kunna bevara freden. Underderhandlingarne hade dock ännu icke hunnit den mognad, att Lorden kunde om dem lemna parlamentet närmare upplysningar. Det kan i närvarande ögonblick vara intressant att höra, huru den ministerieila pressen i England yttrar sig, i afseende på de O.ientaliska angelägenbeterna. Vi meddela derföre här nedan följande artikel ur Morning Chronicle, skrifven straxt efter ankomsten af tidningen om Capudan Paschas 2ffall. aBekräftelsen på Turkiska amiralens och flottans affall är olycklig nog. Men ännu värre nyheter, och som väcka ännu större farhågor, frukta vi måste tilläggas: nemligen att ledamöterne af den nya Divan i Konstantinopel gjort ett steg, som liknar Capudan Paschas, derigenom att de underrättat Mehemed Ali, att de ställa sig och den nye Sultan under hans skydd, erbjudit honom den ärftliga styrelsen öfver Syrien och Egypten, och anmodat honom begifva sig till Konstantinopel, för att der reorganisera styrelsen. Underrättelsen om Capudan Paschas affall och om en, så väl i Konstantinopel som i Albanien, förberedd uppresning, skall hafva bestämt Chosrew Pascha och Halil Pascha till denna utlefverering af riket och deras unge monark. Deras egen oenighet, bristen på ömsesidigt förtroende och AbdulMedschids fullkomliga oerfaranbet äro de orsaker, som förledt dessa ministrar att på samma gång, men, såsom det synes, icke gemensamt underkasta sig den Egzgyptiske Paschan. Huru allvarsam denna händelse än miste synas, så förlorar den j dock mycket af sin betänkliga beskaffenhet, genom omöjligheten att komma till nagot sådant; resultat, som de affallne åsyftat. England, Frankrike och Österrike hafva icke genom dessa ränker blifvit vacklande i sitt beslut, att! apprätthölla det Osmanniska rikets oafhängig: också kan bvarken Mehemed Ali eller Divan, dem till trots, företaga någonting. Det är verkligen ieke sannolikt, att Mehemed Ali utätter sig för hela ver Idens fiendskap; ty hans niränganda I Kanastantinanal el ulla vil kFnanni