REVY AF TIDNINGARNA. Men den, som icke blef förlägen, se det var för detta Utgifvaren af den tills vidare inställda, men mot riksdagens början (icke slut) åter utkommande tidningen Argus! — Det var icke utan en viss nyfikenhet, som en och annan i går tog tidningen Freja i handen, för att få se, hvad den store politikern, som nu rör sig i dess spalter, månde hafva att förtälja, i anledning af den upplysning, Hr Grefve Anckarsvärd genom sin artikel i vårt Lördagsblad spridt öfver egentliga förhållandet med den så kallade wkvalitionen. Säkert trodde likväl ingen sig få läsa någonting så vigtigt och intressant, som verkligen vankadas. F. d. Utgifvarena är icke det minsta ledsen för egen räkning, och finner icke det minsta i följd af Grefve Anckarsvärds artikel behöfva förändras af allt, hvad han i Freja ordat om koalitionen; han förklarar sig tvertom Grefve Anckarsvärd förbunden för dess förklaring, emedan hans explikationer bekräfta, hvad Red. (af Freja), som först gaf offentplighet åt koalitionen, om denna yttrat.c Kan man se! — Det skulle åtminstone ingen drömt om. — Det är pblott för Grefvens skull, som f. d. Utgifvaren är ledsena, nämligen deröfver, att Grefven ,icke kan dö!ja sin harm öfver, att koalitionen blifvit ett offentligt diskussionsämne. (Någon sådan barm hafva vi dock ej blifvit varse i Grefvens artikel.) Man får ock veta, att Freja redan långt förr, än som skedde, hade stolat pupptaga sakena första gången, om bon icke hade ansett detta vara de stora tidningarnas skyldighet i främsta rummet, samt pväntat och hoppats derpå i det längsta; ty till ett så ovärdigt spel, som att förhemliga en sådan asak eller blott iakttaga tystnad dervid, ansåg f. d. Utgifvaren dem icke i stånd. För öfrigt förklarar f. d. Utgifvaren ganka ogeneradt, att Grefve Anckarsvärd i allt etta endast är en biperson. Hufvudpersonen, enar han, är Friherre Nordin och framför Ut cen vida mer betydande person, som står bakom honom,; och ingenting hindrar, menar ban, att Friherre Nordin haft kommunikstioer med andra personer, till och med med riherre Äkerbjelm, utan att Grefve Anrckar värd ens vetat utaf det, etc. Allt detta, som f. d. Utgifvaren skjuter fram förgrunden åt åskådaren, utgör dock endast n bisak, för att lemna honom tillfälle att ej Utför tvärt komma på sitt egentliga syftemål, vilket han med stor habilitet förstått att likaom oförmärkt låta läsaren inbemta. Endast en, som närmare känner f. d. Utgifvarens takik, kan fullt tydligt skönja, att det utgör hufudsaken. Denna är nemligen hvarken mer ler mindre, än att söka, om icke förekomma. tminstone motarbeta det intryck, som de af refve Anckarsvärd meddelade faeta och hans eskrifning öfver den Norska representationen unde göra på allmänheten. För detta ändaål är det, som f. d. Utgifvaren rubricerat It hvad Grefven derom yttrat, på det ens ället såsom eoprat,, på ett annat såsom ba