REVY AF TIDNINGARNA.
Men den, som icke blef förlägen, se det var
för detta Utgifvaren af den tills vidare inställda,
men mot riksdagens början (icke slut) åter ut-
kommande tidningen Argus! — Det var icke
utan en viss nyfikenhet, som en och annan i
går tog tidningen Freja i handen, för att få se,
hvad den store politikern, som nu rör sig i
dess spalter, månde hafva att förtälja, i anled-
ning af den upplysning, Hr Grefve Anckarsvärd
genom sin artikel i vårt Lördagsblad spridt
öfver egentliga förhållandet med den så kallade
wkvalitionen. Säkert trodde likväl ingen sig
få läsa någonting så vigtigt och intressant, som
verkligen vankadas. F. d. Utgifvarena är icke
det minsta ledsen för egen räkning, och finner
icke det minsta i följd af Grefve Anckarsvärds
artikel behöfva förändras af allt, hvad han i
Freja ordat om koalitionen; han förklarar sig
tvertom Grefve Anckarsvärd förbunden för dess
förklaring, emedan hans explikationer bekräfta,
hvad Red. (af Freja), som först gaf offent-
plighet åt koalitionen, om denna yttrat.c Kan
man se! — Det skulle åtminstone ingen drömt
om. — Det är pblott för Grefvens skull,
som f. d. Utgifvaren är ledsena, nämligen der-
öfver, att Grefven ,icke kan dö!ja sin harm
öfver, att koalitionen blifvit ett offentligt dis-
kussionsämne. (Någon sådan barm hafva
vi dock ej blifvit varse i Grefvens artikel.)
Man får ock veta, att Freja redan långt
förr, än som skedde, hade stolat pupptaga
sakena första gången, om bon icke hade an-
sett detta vara de stora tidningarnas skyl-
dighet i främsta rummet, samt pväntat och
hoppats derpå i det längsta; ty till ett så
ovärdigt spel, som att förhemliga en sådan
asak eller blott iakttaga tystnad dervid, ansåg
f. d. Utgifvaren dem icke i stånd.
För öfrigt förklarar f. d. Utgifvaren gan-
ka ogeneradt, att Grefve Anckarsvärd i allt
etta endast är en biperson. Hufvudpersonen,
enar han, är Friherre Nordin och framför
Ut cen vida mer betydande person, som står
bakom honom,; och ingenting hindrar, menar
ban, att Friherre Nordin haft kommunikstio-
er med andra personer, till och med med
riherre Äkerbjelm, utan att Grefve Anrckar
värd ens vetat utaf det, etc.
Allt detta, som f. d. Utgifvaren skjuter fram
förgrunden åt åskådaren, utgör dock endast
n bisak, för att lemna honom tillfälle att ej
Utför tvärt komma på sitt egentliga syftemål,
vilket han med stor habilitet förstått att lika-
om oförmärkt låta läsaren inbemta. Endast
en, som närmare känner f. d. Utgifvarens tak-
ik, kan fullt tydligt skönja, att det utgör huf-
udsaken. Denna är nemligen hvarken mer
ler mindre, än att söka, om icke förekomma.
tminstone motarbeta det intryck, som de af
refve Anckarsvärd meddelade faeta och hans
eskrifning öfver den Norska representationen
unde göra på allmänheten. För detta ända-
ål är det, som f. d. Utgifvaren rubricerat
It hvad Grefven derom yttrat, på det ens
ället såsom eoprat,, på ett annat såsom ba-