På anmodan af en äldre Läkare, intages ne-
åanstående artikel, såsom ett utan tvifvel cen-
kelt medel, af dynamisk naturn, för dess omiss-
känliga filantropiska syfte. Hvad den deri, så-
som önskvärd framställda, offentliga kontrollen
i läkares åtgärder angår, synes sättet att ästad-
komma den ännu: vara ett oupplöst problem.
Sannelikt skulle, åtminstone i början, kontrollan-
tens misstag, vid badömandet af läkaren, blifva
lika talrika, som läkarens misstag vid bedö-
mandet af patienten och sjukdomen. Dermed
vilje vi visst icke hafva sagt, att en sådan of-
fentlig kontroll aldrig borde påtänkas; vi vilja
blott antyda, att den svårligen kan, såsom In-
sändaren synes tro, åstadkommas på samma sätt,
som kontrollen öfver offentliga embetsmän i
egentlig mening, samt att dess utfinnande san-
nolikt måste hemställas till sjelfve idkarne af
den konst, hvars utöfning skulle blifva föremål
för kritiken.
aDen sednare tidens störste Läkare, Hufcland,
börjar sitt förträffliga arbete, Enchiridion Mrcdi-
eum ), sålunda: aHvarje sjukdom botas af natu-
aren; konsten är blott naturens biträde och helar
cendast genom denBa. Vidare säger han, pag. 6:
aLäkaren skall icke vara Magister, utan Minister
anature, dess tjenare, eller snarare, dess medhjel-
pare, allierade vän. Han skall gå hand i hand
emed naturen och fullborda det stora verket, al
adrig glömma, att de: icke är han, utan den
asom verkar; vörda den, alltid hafva den för
cögonen, samt så litet störande, som möjligt
cingripa i densamma., Ytterligare anförer han
pag. 78: Medlen för läkningen innehållas
chela naturen, icke blott den materiella, utar
äfven den psychiska — allt hvad som verkar
cpå menskliga organismen, kan användas som lä-
ckemedel. Såsom minnesord lägger han på unge
Läkares hjertan följande vigtiga sanningar och råd
pag. 84: Bättre är, att den sjuke dör, än att du
abringar honom om lifvet — kan du icke hjelpa
aså skada åtminstone icke — kuren bör icke vara
askadligare än sjukdomen,. Vidare fortfar han,
pag. 83: aDet uppböjdaste kall för menniskan,
cnäst Gudstjensten, blifver dock det, att vara pres:
cöfver lifvets heliga låga, och förvaltare af Gud
ahögsta gåfver och naturens hemligaste krafter för
amenniskoslägtet, d. v. s. att vara Läkare.,
aTror du, att du en gång inför den eviga Sam-
aningens thron skall tillfrågas: Efter hvilket sy
astem har du verkat? Har du blifvit detsamm:
) Svenska öfversättningen.