På anmodan af en äldre Läkare, intages neåanstående artikel, såsom ett utan tvifvel cenkelt medel, af dynamisk naturn, för dess omisskänliga filantropiska syfte. Hvad den deri, såsom önskvärd framställda, offentliga kontrollen i läkares åtgärder angår, synes sättet att ästadkomma den ännu: vara ett oupplöst problem. Sannelikt skulle, åtminstone i början, kontrollantens misstag, vid badömandet af läkaren, blifva lika talrika, som läkarens misstag vid bedömandet af patienten och sjukdomen. Dermed vilje vi visst icke hafva sagt, att en sådan offentlig kontroll aldrig borde påtänkas; vi vilja blott antyda, att den svårligen kan, såsom Insändaren synes tro, åstadkommas på samma sätt, som kontrollen öfver offentliga embetsmän i egentlig mening, samt att dess utfinnande sannolikt måste hemställas till sjelfve idkarne af den konst, hvars utöfning skulle blifva föremål för kritiken. aDen sednare tidens störste Läkare, Hufcland, börjar sitt förträffliga arbete, Enchiridion Mrcdieum ), sålunda: aHvarje sjukdom botas af natuaren; konsten är blott naturens biträde och helar cendast genom denBa. Vidare säger han, pag. 6: aLäkaren skall icke vara Magister, utan Minister anature, dess tjenare, eller snarare, dess medhjelpare, allierade vän. Han skall gå hand i hand emed naturen och fullborda det stora verket, al adrig glömma, att de: icke är han, utan den asom verkar; vörda den, alltid hafva den för cögonen, samt så litet störande, som möjligt cingripa i densamma., Ytterligare anförer han pag. 78: Medlen för läkningen innehållas chela naturen, icke blott den materiella, utar äfven den psychiska — allt hvad som verkar cpå menskliga organismen, kan användas som läckemedel. Såsom minnesord lägger han på unge Läkares hjertan följande vigtiga sanningar och råd pag. 84: Bättre är, att den sjuke dör, än att du abringar honom om lifvet — kan du icke hjelpa aså skada åtminstone icke — kuren bör icke vara askadligare än sjukdomen,. Vidare fortfar han, pag. 83: aDet uppböjdaste kall för menniskan, cnäst Gudstjensten, blifver dock det, att vara pres: cöfver lifvets heliga låga, och förvaltare af Gud ahögsta gåfver och naturens hemligaste krafter för amenniskoslägtet, d. v. s. att vara Läkare., aTror du, att du en gång inför den eviga Samaningens thron skall tillfrågas: Efter hvilket sy astem har du verkat? Har du blifvit detsamm: ) Svenska öfversättningen.