lition, inom hvilken jag skulle befinna mig, och
hvartill bevisen skola ligga uti ett enskildt
samtal, emellan några publicister och mig, uti
min enskilda boning. Hela detta, kanske mest
på spe uppgjorda koalitionsanslag skulle jag sä-
kerligen, äfven vid detta tilifälle, öfverlemnat
åt den andemening, som tystnaden ofta vältali-
gare och bättre uttrycker än allt ordande; men
då andra namn äfven blifvit uti saken inblan-
dade, har jag ansett mig af min rättskänsla
uppmanad, att med mitt fullkomliga erkännan-
de bestyrka sannufärdigheten af den berättelse,
Aftonbladet redan afgifvit om förloppet vid det
omförmälta förfärliga koalitionstillfället hos mig
förliden vår. Att Baron Sprengtportens namn
af mig blifvit nämndt, såsom en person, hvilken
med värme omfattade reformfrågan, är högst
sannolikt, såsora hörande till det ämne, hvilket
uteslutande var i fråga. Om dervid något för-
troende till dess grundsatser i sådant hänseen-
de ifrågasattes, kan jag icke påminna mig; men
vill derföre ingalunda bestrida, att sådant ytt-
rande möjligen egt rum, ehuru på ett sätt, att
jag icke kommit att fästa mig dervid det rin-
gaste. Min mellankomst torde äfven böra ega
något vitsord, då jag, till belysning af koalitions-
bistoriens tillförlitlighet och sammanhang, of-
fentligen förklarar, att jag till StatsRådet Fri-
herre Akerhjelm aldrig stått i andra, än säll-
-skapslifvets mest likgiltiga förhållanden; att
jag under en mängd af år, icke med Friherre
Akerhjelm varit uti ringaste beröring: att jag
icke vet eller förstår huru jag med Friherre
Åkerhjelm skulle kunna, i afseende å de hö-
gre och mera maktpåliggande samhällsåsigter-
ne, ens komma uti någon enskild öfverlägg-
Ring. Friherre Åkerhjelm bör sålunda njuta
fred för misstankan, och för det sanningslösa
ryktet, att vara uti något slags koalition med
mig, i hvilket afseende som hälst.
Att gamla vänskaps- och umgängesförhållan-
den åter inträdt emellan Baron Nordin och mig
är ganska sant, likasom att vi, då vi träffats,
understundom samtalat om den allmänna ställ-
ningen, och om de allmänna ärendernes gång,
hvaröfver, i månget och mycket, en snart sagdt o-
delad mening oss emellan råder; jag bör härvid an-
mårka, att jag ännu icke har frånträdt någon, men
väl hos mig skärpt åtskilliga af de politiska
åsigter, till hvilka jag under mera än 22 år
offentligen bekänt mig. Med allt detta kan
hvarken Baron Nordin eller någon annan säga,
att jag till eho den vara må förklarat, om jag
kommer till nästa Riksdag eller ej. Det är enl
olycka, att det beror af mig att utöfva repre-
sentantkallet, utan något annat vilkor än mitt
eget val. Det är deruti oformligheten består.
Det torde äfven under sådana förhållanden va-
ra alltför mycket begärdt, att den portion af e-
genkärlek, som allmänneligen är menniskan be-
skärd, just hos mig skulle vara så liten, att
jag obetingadt skulle antaga min oduglighet för
allmänna värf vara så stor, som några påstått;
och anspeglingar af detta slag kunnma åtminsto-
ne bos egenkärleken verka en böjelse, ait än-
nu en gång anstränga krafterne till försök, att
om möjligt medverka för allmänt bästa, enligt
min åsigt; ehuru den å andra sidan snart sagdt
lika kraftigt motverkas af hopplösheten om nå-
got resultat, under former, hvilkas enda egen-
skaper äro att inom samhället uppehålla osam-
manhanget uti allt, och att i sjelfva födseln
gqväfva hvarje riktning till en samhällsanda.
Negot heslut är af mig ännu icke fattadt, om
jag vid nästa riksdag begagnar min representa-
tionsrätt eller icke; åtskilliga förhållanden, hvil-
ka ieke ännu framträdt, komma naturligtvis att
i betydlig mån inverka på mitt tillgörande i
de::na del.
Mina tänkesätt om vår ståndsrepresentation
fro kända. Mina bemödanden vid tillvägabrin-
gandet af en petition till Konungen i detta hän-
seende, tecknad, om jag icke missminnes mig,
af mera än 2000 namn, torde vara glömda;
men de bafva iikväl egt rum. Den petition
som af Friherre Kantzow i samma ändamål å
ba:se bragtes inom Stockholms stad och bor-j
ge skap, lemnar hopp, att frågan ännu kan kom-
ma under pröfning; och jag bekänner, att jag
skalle anse såsom en oeftergiflig pligt, att in-
om Riddarhuset uppträda såsom talare för en
representationsförändring, om de väljande stån-
de. skulle vilja falla på den tanken, att vid valför-
fättningarne lemna de utsedde formelig föreskrift.
- (AP -—- FA -— få fm - 2 LJ —-A -—-—-3 AA m— 03 Ka AA AR -—- br d - FR Mm rm mm ÅA MA