UV MEN CP MV MOPED SIIMV I DB LE LIOLLII MT SAIRAA
-Igarne dignande Rikskropp.
Jag har nyligen sett Norges Storthing, ocI
skuile knappast våga förtro mig till den hän
tförelse, hvaraf jag dervid blef betagen; men ja;
såg det i sällskap med min vän, Hr Expedr
I tionsSekreteraren Richert, som redan långt 1öj
detta och före utgifvandet af vårt representa
I tionsförslag hade sett de!:; och han var alldele:
laf enahanda tankar med ig, att Norska stats.
Iskicket otvifvelsktigt utgör malet, atminstont
Itill en tid, för de politiska rörelser, som all
mänt är för handen; och för den strid, som mel
eller mindre öppet pågår inom de Europeiska
folken, hvilka lida alltiör mycket deral, att al
drig deras grundlagar komma att utgöra någon
verklig sanning. Detta problem är tikväl inom
Norge löst. — Storthingets friska, kraitfulta ut-
seende, iikasom kärnan af dess hela väsenude är
mycket öfver min förmåga att beskrifva. Ko-
nungen kan i Norge aldrig komma i bryderi
för rekryteringen af sin rådgifvarepersonal. Kan-
didaterne äro till öfverflöd utmärkte af det ail-
männa förtroendet; — hvar man vet huru det
i detta hänseende står tili hos oss. Missför-
hållandet kan endast förklaras ifrån våra for-
mer, genom hvilka den santa och verkliga dug-
ligheten ej kan komma fram.
För den som äger erfarenhet af vårt fyr-
kammarsystem, af dess osammanhang, af deraf
följande långsamhet vid ärendernas behandling,
företedde Norska Storthinget den fullkomligaste
motsats. — Inom Storthinget voro sjutton pre-
ster, genom folkets förtroende valde, och bland
desse flere högt utmärkte män, och sådan skul-
le, under samma former, händelsen äfven bliva
inom oss. — De förekommande frågorna be-
handlades med grundlighet och allvar; och blef
beslutet fattadt, så var saken afgjord, utan att,
som det går till hos oss, ett stånds beslut
betyder intet, förr än det blifvit biträdt af
minst ännu tvenne andra stånd. — Jag hörde
en bonde tala för anslag till de fria konsterna,
och detta så väl, att det väckte min beundran.
Voteringen är ögonblickets verk. — Presterska-
pet besväras ej med Riksdagsarfvoden, som hos
oss, för våra långa rikszöten, ofta nog tungt
belasta de mindre förmånlige pastoraten. Bor-
gerskapet behöfver icke välja sina borgmästare
ull riksdagsmän, på det dessa skola taga ett lin-
drigare arfvode, i anseende till utsigterna för
möjligheten, att uppå denna väg vinna någon
förmånligare domsaga. Borgareståndet är icke
i Norge i tillfälle eller behof, att, såsom un-
derstundom här hos oss, emot lägsta arfvodet
friköpa sig från riksdagsmannabesväret , och i-
från olägenheten att frånträda egna angelägen
heters vård för handläggningen af de alimänna,
under en tid af 435 ä 46 månader. Lycksöke-
riet vågar icke, och skulle näppeligen inom Nor-
ska Storthinget kunna ens försöka att göra sig
gällande. — Norske gårdsbrukaren eller bonden
försvarar fullkomligt sin plats inom Storthinget,
der han är i tillfälle, att ifrån den högre bild-
vingen hemta en nödig ledning för sitt omdö-
me vid sådane frågor, der det thy förutan
kunde komma uti villrådighet. Han är ej, så-
som hos ess, instängd inom ett serskildt rum,
till pris för osynlig ledning, än ifrån det ena,
in ifrån det andra hållet. Bonden äfventyrar ej
Norge, såsom hos oss, stt blilva lagsökt för
irfvodet till Riksdagsmannen, ty statskassan be-
alar Riksdagsmannaarfvodet; och bonden väljer
blott hvem han inom eller utom ståndet anser
skickligast, och utan allt afseende på det högre
ller lägre arfvodet, som ej belastar honom utan
statskassan. — Fördelen utaf dessa förhållanden
nedgifves äfven hos oss, utaf hvem man talar
vid, utan afseende på stånd, med undantag af
ågon enda bland det rätta boffolket, sou jag
ört försvara vår fyrkammarförträfflighet. I Norge
ir Konungen älskad och i högsta anseende bland
Ila folkklasser, som äfven måste intyga, att
Majestätet ingenting förlorar på folkets verkliga
ndel uti makten. — Jag är ledsen, att jag ej
öll på den tankan, att erbjuda en Svensk bon-
le, t. ex. en Hans Jansson, att vara mig följ-
ktig på den Norska resan. Han hade deri-
rån till sina ståndsbröder kunnat återföra, huru
let tillgick inom det Norska Storthinget. Han
rade kunnat göra för Bondeståndet faitligt, att
Norska bonden icke till staten betalar någon di-
ekt skatt; avi i Norge icke finnes någon kro-
voltionde, ingen afrad, inga räntepersedlar, in-
ja rust- eller roteringsskyldigheter, inga pas-