hvilka jag icke vidkärdes och icke kunde vidkännas, att hafva till någon yttrat, eller såsom vidare sades, innehållet af Minervas artiklar i alla dess achufvudsakliga delar, hvarigenom auppgifterna erhållit den färg, som deriframlyser; men något spår dertill, att jag skulle förklarat alltsammans, såsom saknande all skymt af sanning,, finnes icke der eller på något annat ställe. Det är mig pådiktadt. — Till förenämnde angi.velser hörde, utom att det omnämnda uttrycket om Mäh och Bäh! vore berättadt af mig, jemväl, att Hr Lindeberg cgrymlate, att jag skulle om honom nyttjat öknamnet Farbror Mårten m. m. Kan det väl nekas, att just dessa biomständigheter utgjorde det, hvarmed Minerva hade satt den önskade färgen på det eljest likgiltiga samtalet? Och jag frågar nu, om den Sandström-Sucksdorffska rapporten rörande detta enskilda samtal på något sätt bekräftar, att jag hade begagnat ett enda af dessa uttryck? Det varlikväl just öfver dessa, försigtigtvis specielt uppgifna omständigheter (utom grymtningen, som jag då glömde) som jag hade uppmanat Minerva att låta sin rapportör eller sine rapportö-. rer framstiga, aför att med sitt namn och sin cutsago låta se huru mycket han eller de vidchålla af Minervas angifvelser. Långt ifrån således att attesten skulle bevisat något emot mitt första bestridande, bekräftar den det snarare hbelt och käillet, och det torde då icke vara obehörigt, om jag önskar en billig rättelse i följande af artikelns författare fällda yttrande om det Sandström-Sucksdorffska betyget: kDet innehöll, att hvad Mianerva berättat, var rena flinthårda sanningen, cingenting mer och ingenting mindre. Sedan jag nu genom framläggande af hela den hbufvudsakliga sviten af skriftvexlingen, (hvem som helst obetaget att granska om något deremot stridande finnes) styrkt, att de mot Aftonbladet och mig i Najadens artikel gjorda ofvan citerade uppgifterna i sak innefatta fullkomliga misstag, öfverlemnar jag slutsatserna åt hvar och en, som genom Najadens eller andras lika obetänksamma omdömen kunnat komma i fara att missledas. Stoekholm den 9 Augusti 18539. L. J. Hjerta. —S—t ir