SVUU avt VLIUGR HALLS 26-000 a a gen, hade förklarat konungen, att han icke. kunde räkna på majoritet i deputeradekammaren, så vida icke Thiers togs in i kabinettet. Härtill hade konungen icke velat beqväma sig, och projektet förföll således. Åt Gaizot hade han erbjudit utrikes portföljen. Till Toulon hade befallning afgått, att ofördröjligen utrusta linieskeppen Algier och Marengo. Trenne andra linieskepp lågo på redden och intogo sina besättningar, för att med det första afgå till Levanten. BELGIEN. Kejsar Nicolaus har nu följt de öfrige kabinetternes exempel, och formligen erkänt konung Leopold, sedan affårerne imellan Belgien och Holland numera blifvit defivitift uppgjorda. Någon rysk minister lärer dock ej ankomma till Brässel, förrän alla de Polackar, hvilka spelat någon roll i polska revolutionen, och för närvarande befinna sig i belgisk tjenst, blifvit entledigade derutur. Det är föga troligt, att konung Leopold mot detta vilkor bereder sig lyckan att se en rysk diplomat vid sitt hof. TYSKLAND Den allmänna andan i Hannover, och det lagliga motståndet emot regeringens våldsamheter utbildar sig allt mer och mer. Från alla sidor strömma adresser till magistraten i hufvudstaoden och stadsdirektorn Rumann. Under det konungeas proklamation af den 46 Juli stämplär magistratens besvärsskrift till Tyska förbunds-församlingen såsom den svåraste kriminalförbrytelse och för densamma ställer magistraten under tilltal, förklarar borgerskapet i Hannover, genom en af 6 å 700 bland de förnämsta och mest ansedda borgrarne undertecknad adress, att magistraten ieke gjort annat än uppfyllt deras önskan. Från andra städer i landet, såsom Osnabräck, Hameln, Buxtehude, Harburg, m. fl., ja till och med från utlandet (t. ex. från Oldenburg) ingå dylika adresser, i hvilka magistraten tackas för hvad densamma gjort, och förklaras, att detsamma helt och hållet instämmer med deras tänkesätt, som undertecknat adresserna. Och detta sedan regeringen stämplat magistratens förfarande såsom en grof förbrytelse! Harburg och Buxtehude hafva till och med skickat serskilda deputationer till Hannover med dessa adresser, hvilka deputationer inställt sig på rådhuset och öfverlemnat adresserna åt den församlade magistraten. Medlemmarne af dessa båda deputationer blefvo väl uppkallade inför polisen, och på kabinettets vägnar tillfrågade om ändamålet med deras re8a till Hannover, om de hade haft kommunikation med magistraten, såsom korporation, eller med serskilda ledamöter af densamma, och med stadsdirektorn Rumann? Men då de vägrade allt svar på dessa frågor, lemnade man de deputerade i fred oeh lät dem obebindradt afresa. — Huru uppskrämda vederbörande blifva hvarje gång någon ledamot af oppositionen inträffar i Hannover, derpå såg man nyligen ett märkligt bevis. Förre representanten för Läneburg, Dr Meyer, inträffade, på en resa, i Mannover den 24 i förra månaden. Knappt hade han varit ett par timmar i staden, förrän en poliskommissarie infann sig hos honom, och förklarade, att han genast måste afresa. Meyer vägrade och anförde såsom skäl, att han hade med sig en sjuk son, hvars tillstånd nödgade honom att göra korta dagsresor. Poliskommissarien gick sin väg, men återkom efter en stund och förklarade, att kabinettet väl tillät honom att stanna qvar till andra morgonen, men att han måste gifva sitt hedersord. att hvarken göra eller emottaga besök. — Öfversllt i landet fortgå kriminal-undersökningar af politisk natur, och på många ställen har man vägrat att! betala skatterna, såsom i Osnabröck, Buxtehude, Stade och Harburg m. fl., emedan de ickel blifvit beviljade af en laglig representation. Från Osnabräck har nyss en adress blifvit eflåten till konung Ernst, hvari anhålles, att H. M. atäcktes, i stället för statsoch kabinettsministern von Schele, låta en man inträda i sitt kabinett, som, i besittning af landets allmänna förtroende, vore i stånd att medverka till dess bästa. Hr v. Schele saknade, heter det vidare, allt förtroende, icke blott hos petitionärerne, utan efter deras öfvertygelse äfven hos den öfvervägande majoriteten af Hannoverska folket; ja, hans närvaro såsom förnämste rådgifvare i konungens kabinett torde det hufvudsak