stod, efter gammal vana, begagna såsom ett
bevis, att Aftonbladet hade erkänt koalitio-
nens tillvaro.
Ett bindande bevis, att Aftonbladsredaktionen
icke var medvetande om någon koalition vida-
re än genom ryktet, ligger likväl ej mindre i
den nyssnämnda aftryckningen af Frejas arti-
kel, än i de efterföljande reflexionerna i sam-:
ma nummer för dem 414 Juni, hvari det yttra-
des, att om koalitionen, sådan som den be-
skrifvits, ckomme till ståndk, så skulle deti vi-
sa, alt den bestode af cnågra personer, som in-
uagalunda vore några anhängare af radikalre-
aformer, eller egentliga oppositionsmäna, men
som troligen börjat tänka, watt enda sättet att
undvika det allmänna missnöjets utbrytande i
fordringar på en mera genumgripande förändring
i systemeta, bestode i, aatt sjelfve taga lednin-
agen af reformangelägenheternaw - - - och aatt
adetta då icke vore något hinder, att koalitio-
nen kunde bestå af temligen aristokratiska e-
elementer.. Hvad Freja för öfrigt slutat häraf,
anmärktes såsom ganska möjligt, kanske också
ogrundadt. Aftonbladet yttrade för egen del
biott, att dess Red. aicke till den stunden er-
hållit något förtroende af någoa oppositionsplan
eiler kände hvarut de supponerade reformerna
syftade, eller ens om sådana voro i fråga,
hvarvid dock efteråt tillades, att wdetta icke
hindrade, att vi ämnade understödja allt hvad
som, vare sig af hvem som heldst, kan åtgö-
ras till stärkande eller rättare införande af en
ekonstitutionel anda i Styrelsen.a
Kan nu någon enda förnuftig menniska, som
kan läsa skrifvet och ei ser blott hvad han vill
dikta, utan att tala m. Vättre vetande, påstå,
att häri finnes ett enda oru, som förråder en
medvetenhet eller ett hemligt förstånd och be-
mödande att gynna en sådan koalition, som
Freja sammanställt? Ar då Aftonbladet, olika
med alla andra, dömdt att utan skydd af egna
ord, af sannolikheter, af skäl och bevis, gifva
sig fridlöst till pris åt allt hvad några litterära
rabulister under ett gränslöst skojande behaga
skrilfva på dess räkning? Eller innehåller väl
den sista strofen, att vi ville understödja hvem
som heldst, som vid riksdagen kan uppträda
för de grundsatser eller reformer vi försvara,
något som Najaden sjelf skulle behöfva tveka att
u. derskrifva? Eller är detta detsamma, som
att yttra, alt det vore alikgiltigt, hvilka perso-
ner öfvertaga ledningen af riksdagsangelägenhe-
terna?Z hvilket Najaden påbördat migj??
Det andra uppenbara misstaget i Najadens
artikel är, att Aftonbladet skulle eförklarat Mi-
nervas anekdoter om besöket hes Grefve Anc-
karsvärd falska och saknande ens den aflägs-
naste skymt af sanning.u
Detta utgör egentligen den fråga, som sedan
gaf anledning till den famösa vittnesattesten
och det derpå följande extra Stockholmsbladet.
Afven här är ett enkelt framläggande af sjelfva
skriftvexlingen det bästa beviset. Den, som
behagar genomlösa JM:s 74 och 75 af Minerva
för den 27 Juni, der anekdoterna om mitt be-
sök hos Grefve Anckarsvärd först begynte,
skall finna först ochAfrämst, att det, under fort-
satt sammanväfvande af detta besök med ekoa-
litionen talades icke om ett, utan flere 4sam-
-manträdena bos en af koalitionens hufvudmänd,
samt sedan, att dels omständighete raf besöket hos
Grefve Anckarsvärd, dels Hr Sandströms yt-
trande till Kapten Lindeberg vid den förres be-
sök i Aftonbladsbyrån och Hr L:s svar derpå,
funnos utstyrda på ett sätt, som icke sedermera
på något sätt blifvit styrkte eller kunna styr-
kas, så vida icke Hr Sandström kan stiga fram
och ,bevittnsk t. ex. att Hr Lindeberg hade
svarat Sandström, såsom det står i Minerva,
vält han redan vore så ofta lurad, att det
icke kunde ske oftare.x
Samma dag förekom i Aftonbladet bland an-
nat följande:
En och annan torde likväl finna mindre
anledning till bäfvan, än till förlustelse i
— — — de anekdoter om förmenta tilldra-
gelser vid förmodade sammankomster mel-
lan medarbetare i tidningsredaktionerna och
w— en notabilitet af riksdagsoppositionen,