stod, efter gammal vana, begagna såsom ett bevis, att Aftonbladet hade erkänt koalitionens tillvaro. Ett bindande bevis, att Aftonbladsredaktionen icke var medvetande om någon koalition vidare än genom ryktet, ligger likväl ej mindre i den nyssnämnda aftryckningen af Frejas artikel, än i de efterföljande reflexionerna i sam-: ma nummer för dem 414 Juni, hvari det yttrades, att om koalitionen, sådan som den beskrifvits, ckomme till ståndk, så skulle deti visa, alt den bestode af cnågra personer, som inuagalunda vore några anhängare af radikalreaformer, eller egentliga oppositionsmäna, men som troligen börjat tänka, watt enda sättet att undvika det allmänna missnöjets utbrytande i fordringar på en mera genumgripande förändring i systemeta, bestode i, aatt sjelfve taga ledninagen af reformangelägenheternaw och aatt adetta då icke vore något hinder, att koalitionen kunde bestå af temligen aristokratiska eelementer.. Hvad Freja för öfrigt slutat häraf, anmärktes såsom ganska möjligt, kanske också ogrundadt. Aftonbladet yttrade för egen del biott, att dess Red. aicke till den stunden erhållit något förtroende af någoa oppositionsplan eiler kände hvarut de supponerade reformerna syftade, eller ens om sådana voro i fråga, hvarvid dock efteråt tillades, att wdetta icke hindrade, att vi ämnade understödja allt hvad som, vare sig af hvem som heldst, kan åtgöras till stärkande eller rättare införande af en ekonstitutionel anda i Styrelsen.a Kan nu någon enda förnuftig menniska, som kan läsa skrifvet och ei ser blott hvad han vill dikta, utan att tala m. Vättre vetande, påstå, att häri finnes ett enda oru, som förråder en medvetenhet eller ett hemligt förstånd och bemödande att gynna en sådan koalition, som Freja sammanställt? Ar då Aftonbladet, olika med alla andra, dömdt att utan skydd af egna ord, af sannolikheter, af skäl och bevis, gifva sig fridlöst till pris åt allt hvad några litterära rabulister under ett gränslöst skojande behaga skrilfva på dess räkning? Eller innehåller väl den sista strofen, att vi ville understödja hvem som heldst, som vid riksdagen kan uppträda för de grundsatser eller reformer vi försvara, något som Najaden sjelf skulle behöfva tveka att u. derskrifva? Eller är detta detsamma, som att yttra, alt det vore alikgiltigt, hvilka personer öfvertaga ledningen af riksdagsangelägenheterna?Z hvilket Najaden påbördat migj?? Det andra uppenbara misstaget i Najadens artikel är, att Aftonbladet skulle eförklarat Minervas anekdoter om besöket hes Grefve Anckarsvärd falska och saknande ens den aflägsnaste skymt af sanning.u Detta utgör egentligen den fråga, som sedan gaf anledning till den famösa vittnesattesten och det derpå följande extra Stockholmsbladet. Afven här är ett enkelt framläggande af sjelfva skriftvexlingen det bästa beviset. Den, som behagar genomlösa JM:s 74 och 75 af Minerva för den 27 Juni, der anekdoterna om mitt besök hos Grefve Anckarsvärd först begynte, skall finna först ochAfrämst, att det, under fortsatt sammanväfvande af detta besök med ekoalitionen talades icke om ett, utan flere 4sam-manträdena bos en af koalitionens hufvudmänd, samt sedan, att dels omständighete raf besöket hos Grefve Anckarsvärd, dels Hr Sandströms yttrande till Kapten Lindeberg vid den förres besök i Aftonbladsbyrån och Hr L:s svar derpå, funnos utstyrda på ett sätt, som icke sedermera på något sätt blifvit styrkte eller kunna styrkas, så vida icke Hr Sandström kan stiga fram och ,bevittnsk t. ex. att Hr Lindeberg hade svarat Sandström, såsom det står i Minerva, vält han redan vore så ofta lurad, att det icke kunde ske oftare.x Samma dag förekom i Aftonbladet bland annat följande: En och annan torde likväl finna mindre anledning till bäfvan, än till förlustelse i — — — de anekdoter om förmenta tilldragelser vid förmodade sammankomster mellan medarbetare i tidningsredaktionerna och w— en notabilitet af riksdagsoppositionen,