undersåter, kunna känna ens någon retelse till ett fadt, förnämt löje. Dock äro lyckligtvis endast få, ganska få bland er, Mylords, i stånd dertill. (Hör! Hör! Skrattet tystnar.) Mar fråntog fångarne deras skjorter, och lät dem : nio dagar sitta tillhopa i samma cell med tjulfvar och dylika menniskor, hvaraf en var be bäftad med utslag. Man förde dem ut på er gård, uppläste deras namn, och lät derefter visitera dem af en läkare, för att se, om icke äfven de fått utslag. Man inskränkte dem eburu icke dömde, utan blott under ransakning ställde fångar, till den vanliga fångkosten, och tillät dem icke, att för egna medel skaffa sig någon bättre. Deras ration bestod af ett litet bröd, något hafregrynsgröt och ungefär 2 uns ost till middagsmåltid. Ja, man lät dem dagligen lägga ut 3 pence för smör, ägg och fläsk, men förunnade dem ingen eld att koka dessa lifsmedel. Atta timmar i sender höllos de dagligen inspärrade i sitt trånga, ovädrade sofrum, der de sjelfve måste bädda sina sängar. Ur, penningar, och hvad de eljest buro hos sig hade fångvaktmästaren tagit i beslag; man tillät dem icke nyttja hvarken knif eller gaffel, hvarken böcker eller papper, och hvarje till dem stäldt bref lästes först af en fångknekt. Sålunda höll man dem elfva dagar 1 arrest af det skäl, att de icke erbjudit någon tillräcklig borgen för sitt frigifvaude. Sanningen är likväl, att den erbjudna borgen i etfva dagar afvisats, utan att man pröfvat, om den kunde godkännas eller icke; men när man på tolfte dagen närmare såg efter, befanns den fullkomligt antaglig. Efter några ytterligare detaljer, tillade Lord Brougham den anhallan, att få nedlägga petitioneraa på husets bord och tadlade strängt magistraten 1 Birmingham, som i början visat sig så försumlig, men sedan så öfverdrifvet sträng, till och med våldsam. Uppträdena i Birmingham voro högst beklagliga och straffvärda, men det wore önskligt, att straffet måtte träffa de egentliga upphofsmännen, hvilka här, såsom vanligt, hållit sig listigt i bakgrunden och låtit de bedragne böta för sig. Lord Melbourne svarade, att saken skulle undersökas; dock låg väl skulden i det alltför stränga fångelsereglementet, enligt hvilket uppsyningsmännen nödgats behandla de ifrågavarande personerna lika med hvar och en annan. RYSSLAND. — Oaktadt den Augsburgiska konfessionen inom Östersjöprovinserna är gällande, enligt kejserlig bekräftelse på dessa provinsers frioch rättigheter då de förenades med Ryssland, och den Grekiska kyrkan blott der tolererad, har kejsar Nicolaus likväl nyligen befallt, att Ryska lagen i afseende på blandade äktenskap äfven skall gälla för Östersjöprovinserne. Således får numera ingen prest, som ej tillhör Grekiska konfessionen, döpa ett barn, hvars fader eller moder bekänner sig till Grekiska kyrkan, äfven om båda föräldrarne önska det. Den prest, som bryter emot denna föreskrift, blir afsatt. — Ett annat sätt att utbreda Grekiska religionen har äfven blifvit funnet, och begagnadt vid bortskänkandet af konfiskerade Polska gods till Ryska generaler och officerare. Det har nemligen blifvit stadgadt, såsom ett vilkor, att de, som fått dylika gods, skulle låta uppfostra sina barn i Grekiska religionen. Flere af dem, som blifvit ihågkomne med dessa presnter, tillhöra Evangeliska kyrkan, och hafva undanbedt sig dem, i anseende till det dervid fästade vilkoret. Kejsaren har i detta fall gått ifrån sitt en gång fattade beslut, åtminstone i afseende på 5 å 6 personer, hvilka nyligen erhållit Polska gods, utan något sådant vilkor.