undersåter, kunna känna ens någon retelse till
ett fadt, förnämt löje. Dock äro lyckligtvis
endast få, ganska få bland er, Mylords, i stånd
dertill. (Hör! Hör! Skrattet tystnar.) Mar
fråntog fångarne deras skjorter, och lät dem :
nio dagar sitta tillhopa i samma cell med tjulf-
var och dylika menniskor, hvaraf en var be
bäftad med utslag. Man förde dem ut på er
gård, uppläste deras namn, och lät derefter vi-
sitera dem af en läkare, för att se, om icke
äfven de fått utslag. Man inskränkte dem
eburu icke dömde, utan blott under ransakning
ställde fångar, till den vanliga fångkosten, och
tillät dem icke, att för egna medel skaffa sig
någon bättre. Deras ration bestod af ett litet
bröd, något hafregrynsgröt och ungefär 2 uns
ost till middagsmåltid. Ja, man lät dem dag-
ligen lägga ut 3 pence för smör, ägg och fläsk,
men förunnade dem ingen eld att koka dessa
lifsmedel. Atta timmar i sender höllos de
dagligen inspärrade i sitt trånga, ovädrade sof-
rum, der de sjelfve måste bädda sina sängar.
Ur, penningar, och hvad de eljest buro hos
sig hade fångvaktmästaren tagit i beslag; man
tillät dem icke nyttja hvarken knif eller gaffel,
hvarken böcker eller papper, och hvarje till
dem stäldt bref lästes först af en fångknekt.
Sålunda höll man dem elfva dagar 1 arrest af
det skäl, att de icke erbjudit någon tillräcklig
borgen för sitt frigifvaude. Sanningen är lik-
väl, att den erbjudna borgen i etfva dagar af-
visats, utan att man pröfvat, om den kunde
godkännas eller icke; men när man på tolfte
dagen närmare såg efter, befanns den fullkom-
ligt antaglig. Efter några ytterligare detaljer,
tillade Lord Brougham den anhallan, att få
nedlägga petitioneraa på husets bord och tad-
lade strängt magistraten 1 Birmingham, som i
början visat sig så försumlig, men sedan så
öfverdrifvet sträng, till och med våldsam. Upp-
trädena i Birmingham voro högst beklagliga
och straffvärda, men det wore önskligt, att
straffet måtte träffa de egentliga upphofsmän-
nen, hvilka här, såsom vanligt, hållit sig listigt
i bakgrunden och låtit de bedragne böta för
sig.
Lord Melbourne svarade, att saken skulle
undersökas; dock låg väl skulden i det alltför
stränga fångelsereglementet, enligt hvilket upp-
syningsmännen nödgats behandla de ifrågava-
rande personerna lika med hvar och en annan.
RYSSLAND.
— Oaktadt den Augsburgiska konfessionen inom
Östersjöprovinserna är gällande, enligt kejserlig
bekräftelse på dessa provinsers fri- och rättig-
heter då de förenades med Ryssland, och den
Grekiska kyrkan blott der tolererad, har kejsar
Nicolaus likväl nyligen befallt, att Ryska lagen
i afseende på blandade äktenskap äfven skall
gälla för Östersjöprovinserne. Således får nu-
mera ingen prest, som ej tillhör Grekiska kon-
fessionen, döpa ett barn, hvars fader eller mo-
der bekänner sig till Grekiska kyrkan, äfven
om båda föräldrarne önska det. Den prest, som
bryter emot denna föreskrift, blir afsatt. — Ett
annat sätt att utbreda Grekiska religionen har
äfven blifvit funnet, och begagnadt vid bort-
skänkandet af konfiskerade Polska gods till Ry-
ska generaler och officerare. Det har nemligen
blifvit stadgadt, såsom ett vilkor, att de, som
fått dylika gods, skulle låta uppfostra sina barn
i Grekiska religionen. Flere af dem, som blif-
vit ihågkomne med dessa presnter, tillhöra E-
vangeliska kyrkan, och hafva undanbedt sig dem,
i anseende till det dervid fästade vilkoret. Kej-
saren har i detta fall gått ifrån sitt en gång
fattade beslut, åtminstone i afseende på 5 å 6
personer, hvilka nyligen erhållit Polska gods,
utan något sådant vilkor.