2 EES CO CR nat Hr Dahlqvist göras, med mindre än att ned-ltic sättningar till motsvarande belopp måst ske uppå te tvenne af hans vid Kongl. Theatern tjenstgörande kamraters hittills egande lönevilkor, så frågas: huruvida Direktionen rättvisligen kan anses hafvall underkänt Hr Dahlqvists talang celler rimligen haft i M för afsigt att honom från Kongl. Theatern af-lfö lägsna? . Aktörernes vid Kongl. Theatern inkomst utgöres v! icke af lönen allena. Flera bland den dramatiska NH scenens artister hafva under det nästförflutna spelså året uppburit, såsom tjenstgöringspenningar, 600 till 800 Rdr Banko, till och med derutöfver. I Hr Dahlqvists emploi bafva väl tjemstgöringspenningarne icke uppgått till denna summa, ) men böra deck, i medeltal, kunna antegas till minst 400 Rår Bko ärligen. Hr Dahlqvists inkomster af Theatern under tredje året af det honom pu erbudna men icke antagna engagement hade alltså med säkerhet kommit att utgöra 2000 Rdr Bko. Då Recensenten vidrört Direktionens förmodade oberedviliighet, att i sistl. April månad upplåta Kongl. Theatern till Hr Dahlqvists begagrande för enskild räkning. hade rättsinnigheten fordrat, att det af Direktionen till Hr Dahlqvist under den 20 i samma månad utgifna protokollsutdrag blifvit ordagrant infördt. Både Rec. och allmänheten skulle då hafva inhemtat de flere och gällande skäl, uppå hvilka afslaget sig grundar, och den mot Direktionen riktade förebråelse, att uppå Hr Dabhlqvists Guds fredae hafva svarat aYxskaft, hade säkert uteblifvit, då Rec. fått veta, att Hr Dahlqvist begärt Kongl. Theaterns begagnande, icke, såsom Rec. uppgifver, för en Deklamatorisk Sotiar sådan som den nu gifnax, utan till anställande af en aDeklamatorisk Concert, med lika rätti;cheter, och skyldigheter, som hvar och en af det Kongl. Hofkapellets Ledamöter, och dervid biträde af dessa sistnämnde erfordrades. Direktionens förklarande, att Hr Dahlqvist icke kunde betraktas såsom aConcertgifvare,u var altså lika behörigt som på sitt ställe uttaladt. Direktionen har icke, såsom Rec. uppgifvit, beviljat Fru Gelhaar och Fru Almlöf någon extra recett. Denna förmån hafva bemälde artister hos Kongl. Maj:t i underdånighet sökt och erhållit. Hr Dahlqvist deremot har aldrig, Direktionen vetterligt, på denna enda riktiga väg begärt någon extra recett och har alltså ej heller kunnat en sådan recett, hvars tilldelande är Direktionen uttryckeligen förbudet, under sin tjenstetid vid Kongl. Theatern ertålla. Vidkommande Recensentemns, med anledning af Hr Dahlqvists af Rec. vitsordade olyckor och nödställda belägenhet, gjorde erinringar aom Direktionens pligt att faderligen hafva omvårdnad om asina underhafvande, samt att avi här i landet hafva den Christna Religionen, hvilken bjuder att hjelpa der bjelp beböfves,e så öfverlemnar förfatltearen till dessa rader åt Hr Dehlqvist sjelf att beIsvara, huruvida den förlägenhet, hvari Hr Dahlqvist, utan Direktionens förvållande, vid mera än ett tillfälle råkat, blifvit från Direktionen och dess ledaI möters sida, lemnad utan uppmärksamhet, deltagande och bjelp? Hr Dahlqvist som är en vän af sanning, skall säkert anse för en ära och tillfreds-; ställelse, att, bland flera af honom kända förbållan-) den, upplysa ej mindre hvad del en af Theaterns Direktörer egde i utverkandet af det penningeanslag, som Hr Dahlqvist af en högt uppsatt beskyddare af de sköna konsterna erböll till understöd för sin sist! år till utrikes orter företagna resa, och hvilket understöd kom honom tillhanda i det ögonbliek, då han derigenom kunde förbjelpas ur den betänkligaste förlägenhet; än jemväl, huruvida icke ssmme embetsman, hvilkens för Hr Dahlqvist alltid ådagalagda deltagande icke ens upphört sedan Hr Dahlqvist vägrat att Direktionens sednaste erbjudanden antaga, var den, som icke längesedan räddade Hr Dahlqvists då hotade personliga frihet, upgjorde Hr Dablqvists ställning, författade hans oundviklig, befunna cessionsansökning och personligen verkade för det askonsamma och milda bemötande som Hr Dahlqvist alltsedan af sina kreditorer fått erfara. Någon tacksamhet för dessa uppå enskild väg och blott af deltagande för Hr Dahlqvist föranledda tillgöranden, har aldrig varit påräknad, än mindre fordrad; men Hr Dahlqvist kan, såsom en man af heder, icke tillåta att desamma offente!igen förnekas och med otack belönas. Sådant skulle likväl inträffa, derest Hr Dahlqvist, utan att uppträda med ett af grannlagenhet och rättskänsla dikteradt berigtigande, erbölle kännedom om de flera oeförtjenta förebråelser, som i Aftonbladets artikel blifvit riktade mot er styrelse, hvars bemödanden att bibehålla Hr Dahlqvist för Kongl. Theatern, endast misslyckats såsom följd af det emot reglementet stridande anspråk, Hr Dahlqvist sjelf framställt, och hvars uppfyllande icke varit Direktionen tillåtet. Recensenten förebrår Direktionen slutligen att bafva skiljt Hr och Fru Torslow, Herrar Sevelin oeh Dahlqvist från Kongl. Theatern. Behöfver det då ännu en gång upprepas, att denna beskyllning är i högsta grad oförtjent? Hr Torslow träffades, utom theatern, af ett svårt olycksfall, och ansågs af de läkare som honom skötte, urståndsatt att kunna återtaga sin emploi vid Kongl. Theatern. Denne utmärkte och saknade artist följdes vid sin afgång från theatern med ett deltagande från Direktionens sida, som af honom sjelf aldrig varit förnekadt. Fru Torslow, Hr Sewelin och Hr Dahlqvist hafva erbjudits att vid Kongl. Theatern qvarstanna, de tvenne förstnämnda med oförändrade, den sednare med betydligen förhöjda löneförmåner. alla tre hafva med de tillbudna lönerne förklarat LL AM oo TE PARA fXanRlant Nirokltinnan As mm m mm Få AR Mm fr AR MR ev RR MB AA AA GÖ 7 FP Ev -—SS