siske officerare. För att locka Turkarne ännu
längre bort, fortsatte Ibrahim sin reträtt i tven.
ne timmar, tilldess han kom till ett slagtfält
som var ganska fördelaktigt och hvilket Soli-
man Bey på förhand valt. Här gjorde den Egzyp
tiska armeen en hastig vändning, och stod nu
plötsligt midt emot Turkarne, i slutna massor
stödd på tvenne kullar, infanteriet i centern,
artilleriet och kavalleriet på flyglarne. Turkar-
ne råkade i yttersta bestörtning, och hade må-
hända skyndsamt vändt om igen, om icke Se-
raskieren med de honom närmast omgifvande
korpser skyndat fram, och genom mod och kall-
blodighet återställt ordningen. Men hans grof-
va artilleri hade icke hunnit ankomma. Egyp-
tiernes lätta artilleri, kommenderadt af Euro-
peiske officerare och understödt af talrika ka-
vallerianfall, bragte snart oordning i seraskierns
leder, bvars flyglar dessutom voro för vidt ut-
sträckta, och som icke haft tid att uppställa sig
i god slagtordniag. De Arabiske ryttarne, som
i början blifvit skingrade af seraskiern, hade i
skydd af terrängens ojemnhet dragit sig åt bå-
da sidor om den väg, hvarpå Turkarne ryckte
fram, och föllo dem nu, i drabbningens afgöran-
de ögonblick, i ryggen. Derigenom råkade he-
la seraskierns armåe i en obeskriflig förvirring;
det fanns ingen hejd mera; soldaterna kastade
sina vapen och sökte sin räddning i flykten.
Några sökte att åter uppnå det förskansade lä-
gret, andra att vada öfver Eufrat. För de fle-
ste lyckades flykten, och antalet af döda och
blesserade blef derföre icke så stort, som man
hade kunnat befara. Men hela lägret, artille-
riet och trossen, till och med Turkiska armeens
gevär hafva fallit i Egyptiernes händer. Se-
raskiern greps af den allmänna flykten, och sök-
te med tin häst simma öfver Eufrat. Hästen,
sårad i bogen, blödde starkt; i midten af ström-
men förlorade han krafterne, och Hafiz Pascha
hade blifvit begrafven i vågen, om han ej blif-
vit räddad af en ung Albanes, som red tält ef-
ter honom, fattade honom om lifvet och satte
honom på sin häst, hvilken bar dem båda lyck-
ligt i land. Trenne timmar efter slaget hvila-
de Ibrahim Pascha under seraskierns praktfulla
tält.
Reaktionen emot Sultan Mahmuds reformer,
af hvilken man redan sett symptomer i Stor-
vizirsembetets återställande och upphäfvande af
karantärsförfattningarne, visar sig allt mer oeh
mer. Ett bref från Konstantinopel af den ö
Juli innehåller i detta hänseende följande märk-
liga yttranden:
cInom de höga och allerhögsta platserna rå-
der en allmän omhvälfning; nästan ingen står
der han stod för ett par dagar sedan. Ganska
betänkligt är det stora inflytande, som Sulta-
ninnan Valide (Sultans moder) synes utöfva.
Honr hatar bittert alla nyheter, antingen fråga
är om personer eller saker, och tänker om
kristna såsom det höfves en from Turkinna.
Hennes verk äro till största delen de många
utnämningarne i den gamla goda tiders anda,
den vi, under loppet af få dagar torde hafva
närmat oss lika många decennier. De firmaner,
som hade bordt vara utfärdade i Måndags, haf-
va ännu ej utkommit. Allmänheten är dels
otålig deröfver i anseende till afbrottet i affä-
rerna, dels fruktar hon för den närmaste fram-
tiden.,
ENGLAND.
Billen om municipal-inrättningar i Irland,
hvilken nyligen passerat Underhuset, har åter-
igen haft samma öde hos Pärerne, som vid alla
föregående tillfällen, då denna fråga kommit
under deras decision.
Lord Lyndhurst, trogen sin gamla politik,
att Irländarne borde behandlas såsom afräm-
lingar, uppsteg d. 25 Juli i Öiverhuset, och
föreslog en mängd amendementer till billen,
bland hvilka det hufvudsakligaste var, att 40
L. sterling skulie bestämmas såsom minimum
af det skattebelopp, en person måste erlägga,
för att kunna deltaga i valen till municipal-
embeten. (Billen utsatte beloppet till 8 L.)
Denna förhöjning i valeensus motiverade lor-
den genom den föregifna nädvändigheten, att
skydda protestantiska intresset emot det katol-
skas öfvervigt. Pärerne följde nu, såsom van-
ligt, sin ledare, och antogo det amendement
han föreslagit, med 93 röster emot 350. För-
gäfves satte sig Lord Brougham och Lord Mel-
bourne emot de Lyndhurstska sofisterierna;
Tories i Öilverhuset hafva en gång kommit