siske officerare. För att locka Turkarne ännu längre bort, fortsatte Ibrahim sin reträtt i tven. ne timmar, tilldess han kom till ett slagtfält som var ganska fördelaktigt och hvilket Soliman Bey på förhand valt. Här gjorde den Egzyp tiska armeen en hastig vändning, och stod nu plötsligt midt emot Turkarne, i slutna massor stödd på tvenne kullar, infanteriet i centern, artilleriet och kavalleriet på flyglarne. Turkarne råkade i yttersta bestörtning, och hade måhända skyndsamt vändt om igen, om icke Seraskieren med de honom närmast omgifvande korpser skyndat fram, och genom mod och kallblodighet återställt ordningen. Men hans grofva artilleri hade icke hunnit ankomma. Egyptiernes lätta artilleri, kommenderadt af Europeiske officerare och understödt af talrika kavallerianfall, bragte snart oordning i seraskierns leder, bvars flyglar dessutom voro för vidt utsträckta, och som icke haft tid att uppställa sig i god slagtordniag. De Arabiske ryttarne, som i början blifvit skingrade af seraskiern, hade i skydd af terrängens ojemnhet dragit sig åt båda sidor om den väg, hvarpå Turkarne ryckte fram, och föllo dem nu, i drabbningens afgörande ögonblick, i ryggen. Derigenom råkade hela seraskierns armåe i en obeskriflig förvirring; det fanns ingen hejd mera; soldaterna kastade sina vapen och sökte sin räddning i flykten. Några sökte att åter uppnå det förskansade lägret, andra att vada öfver Eufrat. För de fleste lyckades flykten, och antalet af döda och blesserade blef derföre icke så stort, som man hade kunnat befara. Men hela lägret, artilleriet och trossen, till och med Turkiska armeens gevär hafva fallit i Egyptiernes händer. Seraskiern greps af den allmänna flykten, och sökte med tin häst simma öfver Eufrat. Hästen, sårad i bogen, blödde starkt; i midten af strömmen förlorade han krafterne, och Hafiz Pascha hade blifvit begrafven i vågen, om han ej blifvit räddad af en ung Albanes, som red tält efter honom, fattade honom om lifvet och satte honom på sin häst, hvilken bar dem båda lyckligt i land. Trenne timmar efter slaget hvilade Ibrahim Pascha under seraskierns praktfulla tält. Reaktionen emot Sultan Mahmuds reformer, af hvilken man redan sett symptomer i Storvizirsembetets återställande och upphäfvande af karantärsförfattningarne, visar sig allt mer oeh mer. Ett bref från Konstantinopel af den ö Juli innehåller i detta hänseende följande märkliga yttranden: cInom de höga och allerhögsta platserna råder en allmän omhvälfning; nästan ingen står der han stod för ett par dagar sedan. Ganska betänkligt är det stora inflytande, som Sultaninnan Valide (Sultans moder) synes utöfva. Honr hatar bittert alla nyheter, antingen fråga är om personer eller saker, och tänker om kristna såsom det höfves en from Turkinna. Hennes verk äro till största delen de många utnämningarne i den gamla goda tiders anda, den vi, under loppet af få dagar torde hafva närmat oss lika många decennier. De firmaner, som hade bordt vara utfärdade i Måndags, hafva ännu ej utkommit. Allmänheten är dels otålig deröfver i anseende till afbrottet i affärerna, dels fruktar hon för den närmaste framtiden., ENGLAND. Billen om municipal-inrättningar i Irland, hvilken nyligen passerat Underhuset, har återigen haft samma öde hos Pärerne, som vid alla föregående tillfällen, då denna fråga kommit under deras decision. Lord Lyndhurst, trogen sin gamla politik, att Irländarne borde behandlas såsom afrämlingar, uppsteg d. 25 Juli i Öiverhuset, och föreslog en mängd amendementer till billen, bland hvilka det hufvudsakligaste var, att 40 L. sterling skulie bestämmas såsom minimum af det skattebelopp, en person måste erlägga, för att kunna deltaga i valen till municipalembeten. (Billen utsatte beloppet till 8 L.) Denna förhöjning i valeensus motiverade lorden genom den föregifna nädvändigheten, att skydda protestantiska intresset emot det katolskas öfvervigt. Pärerne följde nu, såsom vanligt, sin ledare, och antogo det amendement han föreslagit, med 93 röster emot 350. Förgäfves satte sig Lord Brougham och Lord Melbourne emot de Lyndhurstska sofisterierna; Tories i Öilverhuset hafva en gång kommit