samma erkännanden af vetenskapernas värde. Sant är, att matrosen och grufarbetaren icke känna namnen på vetenskapsmännen, icke ens på vetenskaperna; men säkert är, att de känna, att det är de lärde, som göra dem dessa tjenster. Och orsaken är, att vetenskaperne ändtligen förmått sig att nedstiga till det ringare folket, att arbeta för folket, ja, i ett för folket begripligt språk, i stället att, såsom fordom, omgifva sig med en förnäm nimbus, tala ett utdödt språk och med förakt utlåta sig om apöbel (såsom Biskopen i Götheborg ännu). De hafva begripit — ändtligen begripit — alt, likasom Gud låter fästets stora, herrliga lampa skina på alla, så är hans mening äfven, att alla skola blifva delaktige al de skatter, som kunna upptäckas med den heliga lampa, han tändt i menniskosnillet. Detta är en sida, och icke den ringaste, af den demokrati, som går igenom tiden. Vissa tåla ingen sorts demokrati; ty om den vunne insteg, hvad blefve då asamtällets höjder,? Icke ginge det an, att dessa intoges endast af dem, som stiga dit försedde med snillets och verksamhetens diplom! En pödbel måste finnas att afhålla derifrån och att kasta sin vredes skålar öfver, då man vill hålla tal. Om vetenskaperne lätta folkets arbete och göra det hfvet angenämt, så får det för många behof och förslappas, säger lektorn i Götheborg. Pöbeln vill förstöra vetenskaperna och sprida natt öfver jordens, säger Biskopen i Götheborg. Den förre anser förmodligen rättare och bättre vara, om sjömannen åte rutten mat, drucke ruttet vatten och arbetade dubbelt, eller att grufarbetaren flöge i luften emellanåt; då blefve I hans lif icke så beqvämt, att han kunde aförslappas,. Den sednare — Gud vet, hvad han vill med sin pöbel! Då vi icke äga antaga, att han vill utrota honom, så veta vi sannerligen icke, hvad han vill. Det enda, som synes klart, är att han vill hata honom; ty man hatar den, om hvilken man alltid yttrar sig med bitter-. het. Detta må passa den upplyste mannen i allmänhet rätt illa; men sämst passar det en andans man, en herde, som är satt att afödaj Christi bjord. Christus förkunnade ju högt, l! att han var kommen att rädda just det lägre folket undan shfveriet och att gilva äfven det menniskovärde. Detta är ju ett af de grunddrag, hvarigenom den kristna religionen står eå högt öfver alla andra religioner. Men — frågar läsaren — hvad har allt detta att göra med naturforskaremötet i Götheborg? — Jo, saken hänger så tillsamman: med enåturforskningen lärer Hr Biskop af Wingård baft föga att göra; men han var en sorts värd, gjorde les honneurs, proponerade skålarna vid efskedskalaset. Till skålarna hörde en latinsk sång, hvilken hedrar sin författares versifikationsförmåga och som vi i Måndags införde i vårt blad. Tredje versen af sången lyder på latin: aIlle servabit sacer ordo flammam Ignis oterni; neque, si repugnat Vulgus ingratum, tenebris licebit Secula volvi.a Ingenting anstötligt ligger i den tanken, att em en en otacksam hop sträfvar emot ljuset, skall dock verlden icke få försjunka i mörker. Men härmed var sångaren icke belåten. Till de i latinet obevandrades tjenst — och desse äro de fleste — hade han bifogat en öfversättning, der hans hjertas tankar ohöljdare uttalas. Såsom läsaren minnes, föll sig versen sålunda på svenska: eHeligt är kallet: det är de, som vårda Eviga elden och som hindra tacklös Pöbel att sprida (hvad den länge syftat) Natt öfver jorden.a Om Hr Biskopen icke sjelf är författare till erserna och öfversättningen, är han dock.ansvarig för deras innehåll, då han var värd för tillfället och proponerade de skålar, hvartill de sjöngos. Men vi förmoda, att ban verkligen är författare. Detta berättigar honom till lofd för en utmärkt poetisk talent; men det beättigar ock oss i ännu högre grad till de anmärkningar vi yttrat. cEn tacklös pöbel, som Fänge syftat att sprida natt öfver jordenu är en osanning, i synnerhet i fråga om de vetenskaper, hvilkas representanter voro samlade vid tillfället; och det är tillika en kärlekslös och bitter osanning, ovärdig en kyrkans fader. RE Den i gårdagsbladet omtalade skrift, rörande Hr Dahlqvists skiljande från theatern, lyder per AA BA BA Hm BD AO PP mA AA mn —-—om