oo oo DV SRA -Ppriset; men en observation vilja vi dock ifört bigåerde framställa: det anmärkta fenomenet uppenbarar sig föga i någon annan del af det Götheborgska samhället, än skolany och ekyrkan; de öfriga delarne tyckas vara rätt Jef nadsfriska. Som man vet, hölls nyss ett nordiskt NaturIforskare-möte i Götheborg. Från alla tre rikena kommo många utmärkte män; och ett ärorikare vetenskapligt klöfverblad skulle Europa svårligen kunna förete än de tre nordens vetenskapliga notabiliteter, hvilkas skål dracks tillsammans: OÖOrsted, Berzelius och Hansteen. Kring denna, som vi skulle våga kalla det, kot )nunga-kongress (som dock icke var komplett Jpå stället) sluter sig en mängd af mindre . notabiliteter, bland hvilka några dock torde äJga rättmätigt anspråk att vara cmensales,. En hel skara deremot tycktes egentligen kommit , med, för att säga: det gör säl och för att för , jgodt pris förvärfva sig namn, heder och värI dighet af naturforskaren. Åtminstone voro jmånga af dem icke hittills bekanta såsom siI dane. Bland dem, som Sverige nu för första gången fann på listan af sina maturforskare, är Biskop Jaf Wingård. Det är skada, att icke offentligen ) blifvit kungjordt, i hvilka grenar af naturforskIningen hvar och en af de samlade cvetenskapsmännen) utmärkt sig; vi hade då fått lära känJana en ny egenskap hos vir tillämnade Erkebiskop. En gammal har han dock låtit framIlysa vid detta tillfälle, såsom vid hvarje annat, Idå han kommit åt: hat till den tid, hvari han lefver, och förakt för någonting, som han kallar apöbels, och hvarmed han förmodligen menar alla dem, som icke äro Biskopar eller annars högt uppsatte, eller som icke taga sig titel af avetenskapsmän,, eller som tänka olika med Hr Biskopen i fråga om kyrka och stata och askola.c Ty att han skulie dermed mena blett hvad andra kalla epöbel, är icke troligt; denna har i alla tider varit likgiltig för vetenskaperna, ofta fiendtlig, såsom den Engelska biskopliga kyrkans pöbel, som plundrade den stere anaturferskaren Priestleys laboratorium och samlingar, för det han var en dissentisk religionslärare, hvarvid det besynnerliga fenomen inträffade, att den strängt biskopliga polisen och styrelsen, som annars alltid var ganska färdig att hugga in på en rabulistisk pöbel, visade sig mycket skonsam mot Priestleys plundrare, lät dem i god ro fullborda sitt arbete och visade ingen ifver att sedermera lagföra dem. Saken kom mycket till tals i parlamentet; och en synnerlig liknöjdhet wisade sig hos alla, en synnerligen kristlig fördragsamhet på de hvita uppslagens, bänk, såsom det anstod de chögvördige fädren i Gudip) Går man ännu längre tillbaka i historien, så finner man pöbelns, hat till vetenskaperna skarpare uttryckt än nu; deras idkare behandlades då såsom trollkarlar. Och rätt eget är, att påfven och hans konsistorium ofta gjorde pöbelns gerningar, t. ex. mot den store naturforskaren Galilei. I sednare tider bar deremot både påfven och pöbeln begynt blifva mycket mildare sinnad mot vetenskaperna; och dessas idkare njuta oftast ej blott trygghet, utan äfven aktning. Isynnerhet hafva naturforskningen och de praktiska vetenskaperne begynt blifva värderade af sjelfva det lägre folket. Man må icke såsom ett bevis på motsatsen anföra det hat, som fabriksarbetarne i vissa länder visa mot machinerier. De hata dem icke såsom trollerier och otyg, de underkänna icke deras praktiska nytta; men de hata dem såsom wedtäflare, på samma sätt som en skråmästare hatar en bönhas. Sjelfva detta hat har imedlertid nästan upphört, och det (skulle Hr Biskopen någonsin hafva trott slikt?) emedan pöbeln lyssnat till vetenskapsmän och skriftställare, som bevisat, att machinerierne i verkligheten icke skada handarbetet, utan tvärtom underlätta det och göra det möjligt för arbetarne att förtjena mer. Om de, som skrika så ifrigt mot cpöbelp, någonsin kunde nedlåta sig att på närmare håll studera denna sin fiende, skulle de få höra saker, dem de ieke hafva aning om, då de sitta 3 sina eleganta skrifrum och för tusende gången anteckna de gamla anathemerna. De skulle få höra mången simpel sjöman med tacksamhet erkänna det höga värdet af astronomien, som med hvar dag säkrare leder honom på tt TT VV I