VV Or I gendom af 3000 Rdr silfver species uppskatt I ningsvärde, eller att vara embetsman med mins kaptens värdighet eller motsvarande pension Jeller högsta lärdomsvärdignet vid något uni versitet. Samtlige valberättigade adelsmän skulle för Idelas i 44 valdistrikter, och i hvarje distrik valen förrättas af en valkommitte utaf 3 per soner, hvarje valdistrikt skulle utse 3 riksdags män, hvaraf en inom den tredjedel af riket fastighetsägare, som innehafva egendom till hög. sta uppskattningsvärdet, en utan afseende pi förmögenhetsförhållanden och en fritt inom hel: riket. Till val af riksdagsmän för prestestånde skulle komministrarne hafva en tredjedels röst hvardera och pastorerne en hel, samt universileterne i Upsala och Lund, äfvensom vetenskapsakademien få skicka hvardera 2 representanter. För val till borgareståndet skulle städerne delas i 44 valdistrikter och hvarje distrikt utse tre personer, två bland borgare eller magistratspersoner inom distriktet, dem tredje fritt inom hela riket. Dessa val skulle ske genom elektorer, bestämda af städernas hela folkmängd sålunda, att städer med en folkmängd under 41000 personer utsågo en elektor, och derefter ärnu en för hvarje tusental af invånare. Bergsbruken och Fahlu Bergslag skulle utse sex riksdagsmän. Valen till bondeståndet skulle ske länsvis, de flesta länen välja två och nägra af de minst folkrika en riksdagsman, hvarje län indelas i lika många valdistrikter, som riksdagsmän, och valet ske genom elektorer. Val till ståndspersonsklassen skulle tillgå likasom för adeln, med några mindre skiljaktigheter, och att distrikten blefve 42 till antalet. Inom ståndspersonsklassen hafva samtlige valberättigade blifvit räknade till 3000, representerande en förmögenhet af omkring 60 millioner Rdr. Fördelade på 12 valdistrikter, skulle antalet valmän i hvardera blifva 2350 åa 5300. I afseende på de förberedande riksdagsarbetena, har Förf. föreslagit, att intet utskott skulle bestå af mer än 9 personer, der ej annorlunda i grundlagarna är föreskrifvet. Utskott skulle sjelf utse sin ordförande, sekreterare och betjening. Opinionsnämnd och justitieombudsman bibehållas och de till deras utseende nödige val ske ståndsvis. Vid hvarje riksdag skulle ett rikets ständers utskott af 49 ledamöter jemväl ståndsvis utses, för granskningen af statsrådets protokoll, och hafva det nuvarande konstilutionsutskottets anmälningsrätt hos ständerna om styrelseledamöterna enligt 107 regeringsformen, hvarvid Förf. dock gör det väsentliga tillägget, att den föredragande, som kontrasignerat ett konungens beslut i regeringsärender, alltid skulle anses hafva tillstyrkt detsamma, om han ock till protokollet anmält en derifrån skiljaktig mening. Utskottets anmälningar i dylika frågor mot regeringspersonalen skulle först gå till stora nämnden, som öfverlemnar frågan till ständerna, att ståndsvis, med tre stånd mot ett kunna besluta, huruvida anmälan till entledigande må ske hos konungen. Samma utskott skulle ock utlåta sig öfver vägrade propositioner. Lilla nämnden skulle, förstärkt med samtlige ledamöterne af högsta domstoln, med undantag af justitiestatsministern, öfvertaga nuvarande riksrättens funktioner, dock skulle lilla nämnden härvid minskas genom val till dubbla antalet af högsta domstolens ledamöter. Detta är, i möjligaste korthet uppfattadt, det hufvudsakliga innehållet af förslaget. Det är, såsom förf. sjelf tillkännagifvit, ett af de flere försöken att sammanjemka det bestående med förnuftets fordringar, bland hvilka försök, om vi rätt påminna oss, det första, något mera utvecklade kort innan sista riksdag syntes i den af Hr Kapten Lindeberg utgilna skriften: Sverige i framtiden. Bland flera goda saker derji, är likväl ätskilligt att erinra, i synnerhet vid sjelfva den synpunkt, från hvilken författaren utgått, och det nog konstlade 1 representationens sammansättning, som deraf till en viss grad blifvit en nödvändig följd; men vi finne, af en annons, som inkommit till tidningen medan detta skrifvits, att Hr Friherre Sprengtporten ämnar om några dagar låta utlemna förslaget i bokhandeln, örsedt med några ändringar och rättelser, dem an ansett erforderliga derföre, att broehyren blifvit tryckt i hans frånvaro, och vi uppskjui