cDet andrav anser han deremot vara det lät-
ctast verkställbara inom sett redan organiseradt
asamhälle, isynnerhet då föremålet för refor-
amen är representationen sjelf, hvilken, i full
cutöfving al sina rättigheter, svarligen lärer
ckunna förmås att besluta sin egen tillintetgö-
arelse, och med denna, tillinteigörelsen af de
amäktiga intressen, hvarpå den stödjer sig.
Vi stanna här ett ögonblick, för att bemär-
ka, att detta är just den stora och vigtiga tvi-
stefrågan, på hvars afgörande det måste bero,
till bvilkendera af de båda åsigternaj anbän-
garne al representations-reformen skola sluta
sig. Ty hvar och en, som erkänner olägenhe-
terna af Stånds-representationen; hvar och en,
som inser och erkänner, att ett samhälles in-
delning i stånd och kaster, i sjelfva verket stri-
der emot ett af samhällets förnämsta ändamål,
som är att lemna lika skydd af lag åt alla och
lika rätt för alla till de lagliga utvägarne att
deltaga i samhällets fördelar, men icke att lem-
na den ene företräde dertill framför den an-
dre; den, som har nog läst historien för att finna,
buru tiden och det sociala lifvet längesedan
vuxit ifrån denna klass-indeluing, samt en helt an-
nan form för associationerna uppkommit, han
skall också inse, alt något annat skälicke kunde
fianas att bibehålla den gamla fyrdelningens
grunder, än såvida man måste antaga, alt hvar-
je annan reform är omöjlig alt fa fram, icke
alienast nu, utan äfven framdeles, det vill sä-
ga, att. ståndsfördelning en skulle hafva enåverklig
rot uti allmänna tänkesättet. Detta är således,
hvad som i första ruminet förtjenar undersö-
kas, och är det vigtigaste bland alla prelimi-
narierna i diskussionen öfver representations-
frågan. Vi skole derföre nästa gång, vid
meddelandet af Friherre Sprengtportens för-
slag, se bans räsonnemang öfver denna angelä-
genhet.