cDet andrav anser han deremot vara det lätctast verkställbara inom sett redan organiseradt asamhälle, isynnerhet då föremålet för reforamen är representationen sjelf, hvilken, i full cutöfving al sina rättigheter, svarligen lärer ckunna förmås att besluta sin egen tillintetgöarelse, och med denna, tillinteigörelsen af de amäktiga intressen, hvarpå den stödjer sig. Vi stanna här ett ögonblick, för att bemärka, att detta är just den stora och vigtiga tvistefrågan, på hvars afgörande det måste bero, till bvilkendera af de båda åsigternaj anbängarne al representations-reformen skola sluta sig. Ty hvar och en, som erkänner olägenheterna af Stånds-representationen; hvar och en, som inser och erkänner, att ett samhälles indelning i stånd och kaster, i sjelfva verket strider emot ett af samhällets förnämsta ändamål, som är att lemna lika skydd af lag åt alla och lika rätt för alla till de lagliga utvägarne att deltaga i samhällets fördelar, men icke att lemna den ene företräde dertill framför den andre; den, som har nog läst historien för att finna, buru tiden och det sociala lifvet längesedan vuxit ifrån denna klass-indeluing, samt en helt annan form för associationerna uppkommit, han skall också inse, alt något annat skälicke kunde fianas att bibehålla den gamla fyrdelningens grunder, än såvida man måste antaga, alt hvarje annan reform är omöjlig alt fa fram, icke alienast nu, utan äfven framdeles, det vill säga, att. ståndsfördelning en skulle hafva enåverklig rot uti allmänna tänkesättet. Detta är således, hvad som i första ruminet förtjenar undersökas, och är det vigtigaste bland alla preliminarierna i diskussionen öfver representationsfrågan. Vi skole derföre nästa gång, vid meddelandet af Friherre Sprengtportens förslag, se bans räsonnemang öfver denna angelägenhet.