NÅGOT OM DEN BLIFVANDE RÄFSTEN4e MED PRESSEN. Tidningen Freja hade för ungefär ett år sedan den lyckliga iden, att Rikets Ständer vid instundande riksdag hufvudsakligen: böra sysselsätta sig med en stor och omfattamde räfst med den periodiska pressen. Denna luminösa ide förtjenar all rättvisa. Hvar och en vet, huru litet Rikets Ständer hafva att göra och huru hastigt riksdagarna annars äro slut, dels i följd af de lätta arbetsformerna, dels i brist af tillräckligt antal motioner och propositioner; ty buru snart gör man icke af med en 44 å 4300 sådana? Det är derföra väl, att f..d. Utgifvaren af den tills vidare inställda, men mot riksdagens slut åter utkommande tidningen Argus såsom han sjelf kallar sig, hittat på ett nytt fält för Ständernas verksamhet, eftersom grundlagen icke gifvit lagstiftande makten denna befattning. En sådan räfste behöfver dessutom inga bestämda reglor, ingen motionstid, inga remisser och återremisser; den kan begynna: och slutas i hvilken ända som helst, och räcka precist så länge eller så kort man behagar Det blir således något att roa sig med för Riks ståndens Ledamöter, att de under de långa le digheterna mellan utskotta och spiena ej mått angripas af skörbjugg. Men f. d. Utgifvaren af den tills vidar: efe.. — man skulle äfven, för vighetens skull såsom kortare och förnämare, kunna säg helt enkelt fördettingen, — bar vid sitt vac kra förslag begått en liten uraktlåtenhet. Hai har egentligen blott föreslagit en räfst med d s. k. stora tidningarna, eller Aftonbladet oci Dagligt Allehanda. Rälsten skulle imedlertid vi våga försäkra det, vara icke mindre läroril med de små tidningarna. En generel öfversigt af Frejas beteende t. ex., sedan för detta Ut gifvarenk fick hand om och började leda den samma, och en sammanställning deraf med fö detta Utgifvarens skriftställeri i Argus, hvilke på sin tid gaf hans vän, Red. af Svenska Mi nerva, anledning att utvämna honom till de gamle ormen i lidningsverlden, skulle biifva a stort intresse. Vi finna också ingen anledning hvarföre ett sådant arbete behöfde uppskjuta tills näsfa riksdag; det kunde till och me genast företagas, och vore kanhända icke olämp ligt just i närvarande ögonblick. Några preli minära delar af arbetet kunde åtminstone der igenom vara undangjorda, och en och anna