NÅGOT OM DEN BLIFVANDE RÄFSTEN4e
MED PRESSEN.
Tidningen Freja hade för ungefär ett år se-
dan den lyckliga iden, att Rikets Ständer vid
instundande riksdag hufvudsakligen: böra syssel-
sätta sig med en stor och omfattamde räfst med
den periodiska pressen. Denna luminösa ide
förtjenar all rättvisa. Hvar och en vet, huru
litet Rikets Ständer hafva att göra och huru
hastigt riksdagarna annars äro slut, dels i följd
af de lätta arbetsformerna, dels i brist af till-
räckligt antal motioner och propositioner; ty
buru snart gör man icke af med en 44 å 4300
sådana? Det är derföra väl, att f..d. Utgifva-
ren af den tills vidare inställda, men mot riks-
dagens slut åter utkommande tidningen Argus
såsom han sjelf kallar sig, hittat på ett nytt
fält för Ständernas verksamhet, eftersom grund-
lagen icke gifvit lagstiftande makten denna be-
fattning. En sådan räfste behöfver dessutom
inga bestämda reglor, ingen motionstid, inga
remisser och återremisser; den kan begynna:
och slutas i hvilken ända som helst, och räcka
precist så länge eller så kort man behagar
Det blir således något att roa sig med för Riks
ståndens Ledamöter, att de under de långa le
digheterna mellan utskotta och spiena ej mått
angripas af skörbjugg.
Men f. d. Utgifvaren af den tills vidar:
efe.. — man skulle äfven, för vighetens skull
såsom kortare och förnämare, kunna säg
helt enkelt fördettingen, — bar vid sitt vac
kra förslag begått en liten uraktlåtenhet. Hai
har egentligen blott föreslagit en räfst med d
s. k. stora tidningarna, eller Aftonbladet oci
Dagligt Allehanda. Rälsten skulle imedlertid
vi våga försäkra det, vara icke mindre läroril
med de små tidningarna. En generel öfversigt
af Frejas beteende t. ex., sedan för detta Ut
gifvarenk fick hand om och började leda den
samma, och en sammanställning deraf med fö
detta Utgifvarens skriftställeri i Argus, hvilke
på sin tid gaf hans vän, Red. af Svenska Mi
nerva, anledning att utvämna honom till de
gamle ormen i lidningsverlden, skulle biifva a
stort intresse. Vi finna också ingen anledning
hvarföre ett sådant arbete behöfde uppskjuta
tills näsfa riksdag; det kunde till och me
genast företagas, och vore kanhända icke olämp
ligt just i närvarande ögonblick. Några preli
minära delar af arbetet kunde åtminstone der
igenom vara undangjorda, och en och anna