SM KS nn Sr
tillökning, som dock till slut blifvit följden af
hvarje Riksdag, som just derföre alltid med
fruktan och bäfvan emotses. Se här ett litet
bidrag till läran om Riksdagstaktiken i Sverige.
Den i höst sammanträdande stora revisionen
kan imedlertid blifva ea god plantskola för
fullmäktige till Riksdagen, särdeles för de tre
ofrälse stånden. Revisorerne af Preste- och
Brgarestånden äre ännu ej alla valde. Af det
förra ståndet skola de sökas inom Götheborgs,
Calmar, Carlstads, Hernösands och Wisby stift
samt Erkestiltet. De af Borgarståndet, åter,
tagas från städerne Stockholm, Norrköping,
Carlskrona, Christianstad, Wexiö och Wimmer-
by. Från Stockholm hafva sällan utgått starka.
opponenter, Norrköpings beroende ställning så-
som fabriksstad och förfäktare af prohibitiv-.
systemet är landskunnig, Carlskrona är bland
de städer, der borgerliga yrken äro i ett un-
derordnadt skick, Christianstad kommer att re-
presenteras af sin stadigt i Stockholm boende
ledamot af borgerskapet. Wexiö står, särdeles
efter sin olyckliga ibrand, i stora förbindelser,
och Wimmerby lärer, i anseende till sin obe-
tydlighet, ej kunna uppställa något imposant.
Revisorerne af Bondeståndet utgöras deremot
af, sedan förra Biksmöten, väl kända namn med.
frisinnade tänkesätt såsom Erik Norberg från
Westerås län, Johan Jacob Rutberg från Norr-
bottens län, Petter Pehrsson från Jönköpings
län, Anders Nilsson från Östergöthlands län,
Jacob Kihibom från Södermanlands län och
Anders Eriksson från Orebro län. Antaga vi
såsom säkert, att revisorerne qvarstanna såsom
Riksdagsmän, kan af deras framfarande en slut-
sats dragas em tendensen af sjelfva Riksdagen.
Denna Revision torde imedlertid blifva i till-
fälle att genom sin uppmärksamhet fylla en
lucka, som sista StatsUtskettet lemnade öppen
och, obegripligt nog, både 4835 och 4837 års
Revisioner stillatigande förbigått. Förhållandet
härmed är, att 4832 års Revision, omfattande
Stats-verkens räkenskaper för åren 4829 och
4830, anmärkte: att för år 1829 af anslaget
på tredje hufvudtiteln till oförutsedda militära
utgifter äfven utgått den af Kongl. Maj:t emot
ersättning af Barthelemyfonden, (som är från
Svenska Statsverket skiljd och under serskild
förvaltning ställd) anvisade summa 7500 R:dr
årligen till FriKadetters underhåll vid Krigs-
Akademien: att Rikets Ständer, som genom an-
ordningen af dessa förskott ansett en af dem
icke beviljad årlig tillökning uti Krigsakade-
miens underhållssumma vara beredd, i under-
dånig skrifvelse den 4 Mars 48530 förordnat,
att i den mån de då redan antagne frikadetter
af de 3 ofrälse Stånden från akademien utgin-
go, förskotten borde minskas samt inga nya
frikadetter till underhåll af denna fond antagas;
att Kongl. Maj:t den 7 April 1830 i nåder bi-
fallit, att ifrågavarande förskett skulle tredje
hufvudtiteln ersättas, så fort tillgångarne å Bar-
thelemyfonden sådant medgåfve, samt imedler-
tid i räkenskaperna balanseras; att för år 1830,
hvarefter denna utgift helt och hållet upphört,
förskottet utgått till förminskadt belopp 353553
Rdr 46 sk. och att Statsverkets fordran hos
Barthelemyfonden för meranämnde förskott från
och med år 4834 sammanlogdt utgör 753,033
Rdr 46 sk. Detta allt oaktadt vidtog Stats-
Utskottet, i anledning häraf, ingen annan åt-
gärd, än att uti memorial den 235 Mars 1834
tilikännagifva, att Kongl. Maj:t i nåder utfäst
sig, att vid hvarje Riksdag låta komma till Ri-
kets Ständers kännedom hvad i frågan om sty-
relsen af Barthelemybesittningen sig tilldragit,
hvad fördel för moderlandet deraf vunnits och
i hvad mån öfverskjutande intrader kunnat till
allzänt nyttiga anstalter inom riket användas,
samt att berättelse härom under riksdagen vo-
re att förvänta, men ansett sig böra innehålla
med allt yttrande i ofvanberörde ersättnings-
fråga, intill dess samma berättelse kommit Ut-
skottet tillhanda. Härvid läto Ständerne bero,
förutsättande naturligtvis, att Stats-Utskottet
sjelfmant skulle uppfylla sitt löfte. Men när
ändtligen den förväntade berättelsen om Barthe-
lemyfonden meddelades genom Konungens skrif-
velse till StatsUtskottet af den 6 April 48535,
så innehöll den, att den ringa inkomst, kolonien
lemnat och fortfor att lemna, ej kunnat gifva
något öfverskott till bestridande af de å Bar-
thelemyska kassan härstädes anvisade utgifter,
eller ens göra tillfyllest för de oundgänglige
baehofven. Likväl ansåg Utskottet den ei föran