SM KS nn Sr tillökning, som dock till slut blifvit följden af hvarje Riksdag, som just derföre alltid med fruktan och bäfvan emotses. Se här ett litet bidrag till läran om Riksdagstaktiken i Sverige. Den i höst sammanträdande stora revisionen kan imedlertid blifva ea god plantskola för fullmäktige till Riksdagen, särdeles för de tre ofrälse stånden. Revisorerne af Presteoch Brgarestånden äre ännu ej alla valde. Af det förra ståndet skola de sökas inom Götheborgs, Calmar, Carlstads, Hernösands och Wisby stift samt Erkestiltet. De af Borgarståndet, åter, tagas från städerne Stockholm, Norrköping, Carlskrona, Christianstad, Wexiö och Wimmerby. Från Stockholm hafva sällan utgått starka. opponenter, Norrköpings beroende ställning såsom fabriksstad och förfäktare af prohibitiv-. systemet är landskunnig, Carlskrona är bland de städer, der borgerliga yrken äro i ett underordnadt skick, Christianstad kommer att representeras af sin stadigt i Stockholm boende ledamot af borgerskapet. Wexiö står, särdeles efter sin olyckliga ibrand, i stora förbindelser, och Wimmerby lärer, i anseende till sin obetydlighet, ej kunna uppställa något imposant. Revisorerne af Bondeståndet utgöras deremot af, sedan förra Biksmöten, väl kända namn med. frisinnade tänkesätt såsom Erik Norberg från Westerås län, Johan Jacob Rutberg från Norrbottens län, Petter Pehrsson från Jönköpings län, Anders Nilsson från Östergöthlands län, Jacob Kihibom från Södermanlands län och Anders Eriksson från Orebro län. Antaga vi såsom säkert, att revisorerne qvarstanna såsom Riksdagsmän, kan af deras framfarande en slutsats dragas em tendensen af sjelfva Riksdagen. Denna Revision torde imedlertid blifva i tillfälle att genom sin uppmärksamhet fylla en lucka, som sista StatsUtskettet lemnade öppen och, obegripligt nog, både 4835 och 4837 års Revisioner stillatigande förbigått. Förhållandet härmed är, att 4832 års Revision, omfattande Stats-verkens räkenskaper för åren 4829 och 4830, anmärkte: att för år 1829 af anslaget på tredje hufvudtiteln till oförutsedda militära utgifter äfven utgått den af Kongl. Maj:t emot ersättning af Barthelemyfonden, (som är från Svenska Statsverket skiljd och under serskild förvaltning ställd) anvisade summa 7500 R:dr årligen till FriKadetters underhåll vid KrigsAkademien: att Rikets Ständer, som genom anordningen af dessa förskott ansett en af dem icke beviljad årlig tillökning uti Krigsakademiens underhållssumma vara beredd, i underdånig skrifvelse den 4 Mars 48530 förordnat, att i den mån de då redan antagne frikadetter af de 3 ofrälse Stånden från akademien utgingo, förskotten borde minskas samt inga nya frikadetter till underhåll af denna fond antagas; att Kongl. Maj:t den 7 April 1830 i nåder bifallit, att ifrågavarande förskett skulle tredje hufvudtiteln ersättas, så fort tillgångarne å Barthelemyfonden sådant medgåfve, samt imedlertid i räkenskaperna balanseras; att för år 1830, hvarefter denna utgift helt och hållet upphört, förskottet utgått till förminskadt belopp 353553 Rdr 46 sk. och att Statsverkets fordran hos Barthelemyfonden för meranämnde förskott från och med år 4834 sammanlogdt utgör 753,033 Rdr 46 sk. Detta allt oaktadt vidtog StatsUtskottet, i anledning häraf, ingen annan åtgärd, än att uti memorial den 235 Mars 1834 tilikännagifva, att Kongl. Maj:t i nåder utfäst sig, att vid hvarje Riksdag låta komma till Rikets Ständers kännedom hvad i frågan om styrelsen af Barthelemybesittningen sig tilldragit, hvad fördel för moderlandet deraf vunnits och i hvad mån öfverskjutande intrader kunnat till allzänt nyttiga anstalter inom riket användas, samt att berättelse härom under riksdagen vore att förvänta, men ansett sig böra innehålla med allt yttrande i ofvanberörde ersättningsfråga, intill dess samma berättelse kommit Utskottet tillhanda. Härvid läto Ständerne bero, förutsättande naturligtvis, att Stats-Utskottet sjelfmant skulle uppfylla sitt löfte. Men när ändtligen den förväntade berättelsen om Barthelemyfonden meddelades genom Konungens skrifvelse till StatsUtskottet af den 6 April 48535, så innehöll den, att den ringa inkomst, kolonien lemnat och fortfor att lemna, ej kunnat gifva något öfverskott till bestridande af de å Barthelemyska kassan härstädes anvisade utgifter, eller ens göra tillfyllest för de oundgänglige baehofven. Likväl ansåg Utskottet den ei föran