DR Lå af Kongl. Maj:t i Nåder tillförordnade serskilda kommiterade följande dagar, år 438539. (Forts. fr. Onsdagsbl.) SPANMÅL. Med uppmärksamhet uppå de verkningar, som en längre tidserfarenhet lagt i dagen af ofta vidtagne förändringar i tullbastämrelserna för Spanmål, voro kommitsterade ense derom, att då en ordnad spanmälshandel vore om icke det enda, ätminstone det verksammaste medlet att vid inträffande ymnigare skördar afvärja Spanmålens sjunkande i vanvpris och genewm upplag bereda tillgångar för missgynnande år, jordbrukarens fördel, lika mycket som kovsumenisens, angeläget påkallade ett stadgadt förbållande i denna del af tull-lagstiftningen. Det syntes uppenbait, att den osäkerbet i hänseende till varuprisets stegring eller fall, som spanmålshandeln, i följd af tulregleringens förän derlighet, bittills varit underkastad, mera än nägot anna: bidragit ett qväfva spekulationsandan i denna vigtiga haxwdelsgren och att denna föränderligbet, i stället att, enligt dess ändamål, utgöra en bäfstång för jordbrukets uppebållande och förkofran, i sjelfva verket tillbakahållit dem naturliga utvecklingen af denna wäring. Rikets Ständer 1id sista riksesg hade ock derföre, i likhet med 1834 års Tullkommitte, i undesdånighet föreslagit, awt en oförändrad och stadigvarawde införselstull å spanmål måste, för en tidrymd af fem år, sättas, beräknad så, att den å ena sidan utgjorde tillräckligt skydd emet utländsk mediäflan, och, å den andra, under möjligen inträffande missväxtår eller mindre gynnsamma skördar, icke så fördyrade spanmålen, att brist eller nöd derigenom uppkomme; I hvilket hänseexde, och då med en sådan tullbestämmelse icke påräknats att ivbringa pågon större inkomst för statsverket, Rikets Stämder till Kougl. Maj:ts vådiga disposition öfverlemnat do medel, som tullen för inkommande utländsk sjanmål kunde inbringa, att endast ech framför andra tillgåsgar användas till understöd i de orter af landet, som, hårdast tryckte af missväxt, i öfrigt befunnos af undsättning vara mest i bekof, under jakttagande dervid, att, hvad af desse medel det ena året ieke användes, till ett annat år reserverades för enabarda bekbof. Instämmande uti dessa åsigter, trodde Kommitgerade jemväl tidsomstämdigbeterna nu mera, än förr, lämpa sig för vidtagsudet af de förfeganden, som Riteis Ständer sålunda föreslagit, emär ieke ellevast den införselsrätt mot lägre tull, som finsa spanmål tillförexe i allmänbet tiligodonjutit genom sednasto traktat med Ryssland ioskränkts till et limiteradt quantum råg, och äfven detta undantag med 4844 års utgåeg komme att upphöra, utan äfven den tulllindring, sem, i kraft af 1845 års konveniloo med Preussen för spanmål får för derta svenska Pommern och Riögen, ännu är gältango, med näste år uppbör. Beträffande införselsafgifternas belopp, så hade till grund för deras beräknande, ett sammandrag al dö till Kongl. Kommerskollegium inkomna cMicieila uppgifter å spanmålspriserne i utlindska hamnarne vid Östersjön för en tidrymd af 10 är eller årer 1828—18357, blifvit upprättadt i jemförelse med de bär under samma tid gallande bö spriiser. Af detta sammandrag, som skulle protokollet biläggas, visade sig dgonskeniigt, att en införselsafgit af 4 Rdr tunngn för Råg och i förhållande dertill för de öfriga sädes:agen med be:äkning af frakt och öfrige transporkes nader, innefattade ett tillfyllestgörende skydd för den ivhemska sädesproduktioner, enär en större ski!jaktighet eme:ilan inoch utändska priserne hvarken usder sämre eller bättre konjunkturer af besagde j-mförelseperiod föyekommit. ochi erfarenbeten jemväl ådagalagt, att, eburu, på grund af ofvanåberopade konvention, spanmål kunnat från Pomern emot en ringare afgift införas, föga eller ingen konkurrens deraf från sagde orter under vanliga år ägt rum. Imediertid och då någon procents skilnad i afgifterne jemföselsevis vore af mindre väsentlig vist, al!enast be ståndet af dem, som komme at bestämmas, vore genom lag tryggadt, stannade kommitterade i tillstyrkandet ef enabanda afgifisbelopp, som 1834 ärs tullkommitte föreslagit, och hva:uti såväl Malmö som Gefle Handelssvcieteter, wi nu inkomna betänkanden instämt, nemligen för Bohvete 4 Rår, Hafre 32 sk., Hvete 2 Rdr, Karn och Melt 4 Rdr, Liosen 2 Rdr, Råz 4 Rdr 46 sk., Vicker 4 Rår 8 sk. samt ärtor 4 Rdr 46 sk. benko tunran eller 20 procent å antagne tullvärden. Beträffande den lindring i införselsafgiftern, som, i följd ef slutadt fördrag under der återstående tiden af staden Wismers förpantning lkomme att tillgodonjutas för den spanmål, hviken derifiån med tadens egne eller Svenska fertyg, behörigen certificerad och licentierad inkomme, så förekom här vid, att uti 1799 års tu!laxa för sådan sparmål blifvit fastställda serskitde afgifisbelopp, utgörande den med tullen sammanslajne ticent.n och dermed förenade afgqift:r, med förklarande derjemte, att denna spavmål vore från stora sjötullen befriad; men då i sammanbeng dermed stadgats. a:t aderest ekong!. Moaj:t skulle fiona godt att inkommande espaninå! nägen serskild afgift rå öra, der ifrån chvad ort som hälst, borde erläggas; så och då dessa stadganden, jemförde med den genom Kongl. Reskriptet den 8 Mars 1848 meddelta förklaring, tydligen vid handen gåfve, att, under hvilka förändreade afgiftsbestämmelser som hälst, ifrågavararde tullindring borde grunda sig på 1796 ärs taxebestämmelser, jomförde med de för spanmål i allmän. oo an — TA NA dv LS lin KArIingeR i förhåtlgns