genomtåga staden. På fösamlingsplatsen vor en mängd fanor uppsatta, hvaribland två svart: den ena med en dödskalle och dödben samt in skriften: Må döden bli våra tyranners lott! Den andra med en hand som lyfter en doik och inskriften: Viljen J tvinga oss till någo sådant?, Magistratspersonen Moir förde ordet Öfverläggningen börjades med några verser u psalmen JV 94, (hvaraf den första lyder så lunda: THerre Gud, Du som är hämden, vis Dig! Upphöj Dig Du verldens domare! Veder gäll de högmodige som de förtjena.,). De fat tade besluter uttrycka församlingens föresats att icke hvila förr än allmänna omröstninger blifvit landets lag, att ultaga sina penningar ui sparbankarne, så snart nationalkonventet befal ler det, att vid alla parlamentsval rösta för kartistiska kandidater rm. m. Man beräknar att från 80 till 400,000 personer deltogo i sammankomsten. ITALIEN. Rörarde tillståndet i Neapel har en resande meddelat ett tyskt blad åtskilliga underrättelser, visst ieke öfverraskamde, men ändoek betänkliga, för den sam besinmar huru länge detta af naturen gynnrade land njutit friden och hur rund tid regeringen alltså haft att förskaffa det civilisatiomens välgerningar. I tryck,x säger korrespondenten, atiger allmänna opirmionen. Jag talar icke om hvad regeringen trycker, utan hvad regeringen läter trycka; ty att pressen är vegal, dergå får man ieka tvifla, em man ock skulle sluta helt annat af de vidriga saker, som tryckas. Icke heller må man söka allmänna opinionerm på kaffehusen och andra offentliga samlingsställen: adet finns exempela, svarar man och rycker på axlarne. Partiernas röster förvirra icke obiervatorn, han kan i lugn reflektera öfver hvad han ser. Han behöfver blott betrakta lardets materiella välstånd; om det moraliska, det politiska är här allsicke fråga. Öfver det första erhåller den resande upplysning nog, medelst sin ständiga beröring med den folkklass, som genom sitt omedelbara beroende af landets substantiella tillstånd, äre den säkraste barometern för detsamma. Facta tala der tydligare än ord, synnmerligast mär man ser det fruktbara Campagna felice och hur amspråkslösa folkets behof äro. Mam behöfrer imedlertid blott genomresa de lyckliga trakterna, för att fipsa med huru mycket skäl Campagna äfven kallas ferra di Javoro (arbetslandet). Visserligen älskar folket ännu alltid sitt dolee far niente, men är fråga om att arbeta, kan ingen öfverträffa det i ifver och härdighet. Med allt detta ser man fattigdom på alla sidor. Och orsaken? Vi äro så utarmade, sedan — klostren blilvitiupphäfmaa svarar folket på det herrliga Capri. Kan man tänka sig något bedröfligare än ea hel befolknings beroende af ett par kloster: Klostren förse visserligen en mängd tiggare och fattiga, men likväl äro skarorne på vägar och gator oerhörda. En stor del af befolkningen synes hafva blifvit anvisad, att lefra på resande främlingar, ech sjelfva aukteriteternas inkomster bero af dem, såsom de oupphörliga utbewalsingarne för passvisering och sikerhetskert, äfven vid det kortaste uppehåll i städerna, synas utvisa. Att vederbörande ta emot em liten välrilja för deras nit är ingenting; men denna sed är här utbildad till ett ordentligt system, som alltid på ett eiler annat sätt finner skydd af lagen. Ett Kongl. lascia passare befriar väl från undersökning i tullen; men hvem kan förtänka tjenstemannen, om han byser mer förtroende till kungens bild, präglad på ett stycke silfver, än till blotta mBamnteckningen. När resanden i Neape!s hamn söker en båt, för att gå ombord på Kongl. ångfartyget, står lagen på relingen i blå uniforkasfrack och släpmössa, tillreds att genomsöka kappsäcken, der bäraren irmedlertid, med en talande åtbörd om drikspengar kastar i båten; den resande framräcker en fyrk och lagen är tillfredsstäld och rekommenderar sig i tjenstemannens person till cgunstig åtankae. Behagar det aKoengl. ångfartygeta, att icke afgå, och dermed får en icke kongl. passagerare låta sig nöja, så står lagen åter till tjenst, när kappsäcken föres i land, oeh en ny undersökning förekommes med en ny drickspenning. Konstem att framråcka en öppmad hand tycks utgöra en nödvärdig qvalifikation hos en neapolitansk vaktsoldat; det synes verkligen vara en ambitionssak. En neapolitansk öfverste yttrade alltid: aför pengar får man allt, utan pengar intet.x Han hade rätt, men borde tillagt, att man stundom eför pengar får inteta. Atminstone hände det gig en gång, att en reskamrat gaf ut 4 Ceroliner för viseringen af sitt respass, utan att derigenom bekomma ringaste fördel framför oss ardra, som ! å våra värdars tillstyrkan underläto detsamma. cn resande försäkra, att man i polisen g fram på samma sätt som i tullen, och att man i postem, såsom jag sjelf erfarit, kan begagna det, icke underligt, då brefverm ej betalas efter vigt, utam efier cenkla och dubblac, hvilka egenskaper naturligtvis bera af tienstemanners öga, och således lemna spelrum för en förnuftig konrsideratioc. AMERIKA. Ett Brittiskt krigsskepp har fört till NewTork tvänne vid Afrikanska kusten tagna slafann. hvilkas besättningar väl varit Spaniorer,