genomtåga staden. På fösamlingsplatsen vor
en mängd fanor uppsatta, hvaribland två svart:
den ena med en dödskalle och dödben samt in
skriften: Må döden bli våra tyranners lott!
Den andra med en hand som lyfter en doik
och inskriften: Viljen J tvinga oss till någo
sådant?, Magistratspersonen Moir förde ordet
Öfverläggningen börjades med några verser u
psalmen JV 94, (hvaraf den första lyder så
lunda: THerre Gud, Du som är hämden, vis
Dig! Upphöj Dig Du verldens domare! Veder
gäll de högmodige som de förtjena.,). De fat
tade besluter uttrycka församlingens föresats
att icke hvila förr än allmänna omröstninger
blifvit landets lag, att ultaga sina penningar ui
sparbankarne, så snart nationalkonventet befal
ler det, att vid alla parlamentsval rösta för
kartistiska kandidater rm. m. Man beräknar
att från 80 till 400,000 personer deltogo i
sammankomsten.
ITALIEN.
Rörarde tillståndet i Neapel har en resande
meddelat ett tyskt blad åtskilliga underrättelser,
visst ieke öfverraskamde, men ändoek betänkliga,
för den sam besinmar huru länge detta af naturen
gynnrade land njutit friden och hur rund tid re-
geringen alltså haft att förskaffa det civilisatiomens
välgerningar.
I tryck,x säger korrespondenten, atiger allmän-
na opirmionen. Jag talar icke om hvad regeringen
trycker, utan hvad regeringen läter trycka; ty att
pressen är vegal, dergå får man ieka tvifla, em
man ock skulle sluta helt annat af de vidriga sa-
ker, som tryckas. Icke heller må man söka all-
männa opinionerm på kaffehusen och andra offentli-
ga samlingsställen: adet finns exempela, svarar man
och rycker på axlarne. Partiernas röster förvirra
icke obiervatorn, han kan i lugn reflektera öf-
ver hvad han ser. Han behöfver blott betrakta
lardets materiella välstånd; om det moraliska, det
politiska är här allsicke fråga. Öfver det första er-
håller den resande upplysning nog, medelst sin stän-
diga beröring med den folkklass, som genom sitt
omedelbara beroende af landets substantiella till-
stånd, äre den säkraste barometern för detsamma.
Facta tala der tydligare än ord, synnmerligast mär man
ser det fruktbara Campagna felice och hur amspråks-
lösa folkets behof äro. Mam behöfrer imedlertid blott
genomresa de lyckliga trakterna, för att fipsa med
huru mycket skäl Campagna äfven kallas ferra di
Javoro (arbetslandet). Visserligen älskar folket än-
nu alltid sitt dolee far niente, men är fråga om
att arbeta, kan ingen öfverträffa det i ifver och
härdighet. Med allt detta ser man fattigdom på
alla sidor. Och orsaken? Vi äro så utarmade,
sedan — klostren blilvitiupphäfmaa svarar folket på
det herrliga Capri. Kan man tänka sig något be-
dröfligare än ea hel befolknings beroende af ett
par kloster: Klostren förse visserligen en mängd
tiggare och fattiga, men likväl äro skarorne på vä-
gar och gator oerhörda. En stor del af befolknin-
gen synes hafva blifvit anvisad, att lefra på resan-
de främlingar, ech sjelfva aukteriteternas inkom-
ster bero af dem, såsom de oupphörliga utbewalsin-
garne för passvisering och sikerhetskert, äfven vid
det kortaste uppehåll i städerna, synas utvisa. Att
vederbörande ta emot em liten välrilja för deras nit
är ingenting; men denna sed är här utbildad till ett
ordentligt system, som alltid på ett eiler annat sätt
finner skydd af lagen. Ett Kongl. lascia passare
befriar väl från undersökning i tullen; men hvem
kan förtänka tjenstemannen, om han byser mer för-
troende till kungens bild, präglad på ett stycke
silfver, än till blotta mBamnteckningen. När resan-
den i Neape!s hamn söker en båt, för att gå ombord
på Kongl. ångfartyget, står lagen på relingen i
blå uniforkasfrack och släpmössa, tillreds att genom-
söka kappsäcken, der bäraren irmedlertid, med en
talande åtbörd om drikspengar kastar i båten; den
resande framräcker en fyrk och lagen är tillfreds-
stäld och rekommenderar sig i tjenstemannens per-
son till cgunstig åtankae. Behagar det aKoengl.
ångfartygeta, att icke afgå, och dermed får en ic-
ke kongl. passagerare låta sig nöja, så står lagen
åter till tjenst, när kappsäcken föres i land, oeh
en ny undersökning förekommes med en ny dricks-
penning. Konstem att framråcka en öppmad hand
tycks utgöra en nödvärdig qvalifikation hos en
neapolitansk vaktsoldat; det synes verkligen vara
en ambitionssak. En neapolitansk öfverste yttrade
alltid: aför pengar får man allt, utan pengar intet.x
Han hade rätt, men borde tillagt, att man stun-
dom eför pengar får inteta. Atminstone hände det
gig en gång, att en reskamrat gaf ut 4 Ceroliner
för viseringen af sitt respass, utan att derigenom
bekomma ringaste fördel framför oss ardra, som !
å våra värdars tillstyrkan underläto detsamma.
cn resande försäkra, att man i polisen
g fram på samma sätt som i tullen, och att man
i postem, såsom jag sjelf erfarit, kan begagna det,
icke underligt, då brefverm ej betalas efter vigt,
utam efier cenkla och dubblac, hvilka egenskaper
naturligtvis bera af tienstemanners öga, och såle-
des lemna spelrum för en förnuftig konrsideratioc.
AMERIKA.
Ett Brittiskt krigsskepp har fört till New-
Tork tvänne vid Afrikanska kusten tagna slaf-
ann. hvilkas besättningar väl varit Spaniorer,