Neriket slut. Derom vittna våra galgbackar
och alla som man har rådbråkat. Södermalms
galge är så fuliproppad, att flera icke få rum
Men det bjelper ej, ty allmogen börjar att rö-
ra på sig i alia landsändar. Gud förskona oss
för ett värre blodbad, än seom var under Chri-
stian Tyranns tid. Jag var i går uppe hos
Grefve de la Gardie, och törde, att hans mor
Grefvinnan skrifvit tll honom, att harm för ail
del ej skall resa ned åt Westiergöthland, ty
bönderna hade sammansvurit sig att sla ihjel
all adel. Ar det sant min herr måg skall-blia,
fortfor gubben, katt prinsen skrifvit bit från Ö-
land, att han icke vågar sig hit upp, emedan
han frukiar, att allmogen skall skocka sig ull
honom och göra uppror?a
aJag vat ickee, —Je löntnanten förläget; jag
har icke hört något härom. Kanske det är
också bäst att ej imycket tala om så farliga sa-
ker.q
eJa, du kan ha rätta, sada gubben och bör-
jade språka om nagol annat. cHur gick det
med de båda hofjunkarne, som slogos så tap-
pert i förrgårs matt vid tullen, bröto af sina
värjor och sedan slogos med stenar?c
Åh de kommo bra nog ifrån sakena sade
löjtnanten. De hafva legat till sängs ett par
degar; men nu äro blånaderna mest öfver och
de hafva koremit på fötter igen.a
aNå bvad sade udrutiningen om oväsendet i
Thorsdags, då gatpojkarne förföljde hennes Ita-
lienska dansare och jagade dem på flykten med
ruttna päron och kålrötter?a
afton blef i början grufligt onda, sade Elof,
amen snart derpa började hon gapskratta åt
danpsarng från söder, som iäto skrämma sig af
så litet. Ilon skuile baft lust se åen balletten,
sade hun. Då blef direktören så förlörnad, att
han ville resa.c
Nå, vi hafva äanu Ullräckug utländsk ohy-
ra Gvara, sade fadren. aDet få vi väl erfara
oN vi gå ut i morgon ech se på det stora upp-
tiget, som drottningen anställer vid Jacobsdala
cOch är det santu, utbröt en af gummorns,
att drottningen vill bli katolsk?e
aGud vet, mor Gretag, svarade den andra.
Jag tycker hon är redan hatulsk i bufvudet
förut, då hon kan så mycket tycka om den
franska herrn Pigeosmälli elier hved han heter.
Han är så gul! i syna som saffran och torr som
en rökt 12x. Men han är väl söt i mun, SM
jag tro. Nånå, han har oekså ätit sött i sina
dar. Der horta bafva de bättre råd på fikon
och russin, än VI på surkartar.a
Nu slöts aftonmåltiden och båda gubbarne
stoppade sina pipor och satte sig till att cdric-
ka tobaka, som det då för tiden hetie, samt
att töma det återstående af ölstånkan och po-
litisera. Men officeern måste åter på sin povst.
Den snälla Catharina lyste honom ut i förstu-
gan, och kunde eller wille icke bindra, att den
raska gossen i brådvändninger snattade ifrån
henne ett par kyssar. Hon var oskyldig, stac-
kare, hon bade ju ljuset att sköta.
a Söta Karina, bhviskade älskaren, när skall
den dagen komma, att du inte springer ifrån
mig igen, in till din wamma?
aJa gud vet, hur länge det kan dröjaK, sva-
rade flickan försagd.
aVar bara troget, mitt höns, haf tålamod och
hoppa, hvizskade Elof. Kommer en gång en
kuog på Sveriges tron, i stället för den drott-
Ding vi hafvaa, tillade han, aså är vår lycka
gjord. Får jag se dig i morgon på Jacobsdal?a
Ett tyst ja, en ny kyss, och den eldige kri-
gren försvann som en blixt i nattens mörker.
(Forts. följer.)
I
I