Neriket slut. Derom vittna våra galgbackar och alla som man har rådbråkat. Södermalms galge är så fuliproppad, att flera icke få rum Men det bjelper ej, ty allmogen börjar att röra på sig i alia landsändar. Gud förskona oss för ett värre blodbad, än seom var under Christian Tyranns tid. Jag var i går uppe hos Grefve de la Gardie, och törde, att hans mor Grefvinnan skrifvit tll honom, att harm för ail del ej skall resa ned åt Westiergöthland, ty bönderna hade sammansvurit sig att sla ihjel all adel. Ar det sant min herr måg skall-blia, fortfor gubben, katt prinsen skrifvit bit från Öland, att han icke vågar sig hit upp, emedan han frukiar, att allmogen skall skocka sig ull honom och göra uppror?a aJag vat ickee, —Je löntnanten förläget; jag har icke hört något härom. Kanske det är också bäst att ej imycket tala om så farliga saker.q eJa, du kan ha rätta, sada gubben och började språka om nagol annat. cHur gick det med de båda hofjunkarne, som slogos så tappert i förrgårs matt vid tullen, bröto af sina värjor och sedan slogos med stenar?c Åh de kommo bra nog ifrån sakena sade löjtnanten. De hafva legat till sängs ett par degar; men nu äro blånaderna mest öfver och de hafva koremit på fötter igen.a aNå bvad sade udrutiningen om oväsendet i Thorsdags, då gatpojkarne förföljde hennes Italienska dansare och jagade dem på flykten med ruttna päron och kålrötter?a afton blef i början grufligt onda, sade Elof, amen snart derpa började hon gapskratta åt danpsarng från söder, som iäto skrämma sig af så litet. Ilon skuile baft lust se åen balletten, sade hun. Då blef direktören så förlörnad, att han ville resa.c Nå, vi hafva äanu Ullräckug utländsk ohyra Gvara, sade fadren. aDet få vi väl erfara oN vi gå ut i morgon ech se på det stora upptiget, som drottningen anställer vid Jacobsdala cOch är det santu, utbröt en af gummorns, att drottningen vill bli katolsk?e aGud vet, mor Gretag, svarade den andra. Jag tycker hon är redan hatulsk i bufvudet förut, då hon kan så mycket tycka om den franska herrn Pigeosmälli elier hved han heter. Han är så gul! i syna som saffran och torr som en rökt 12x. Men han är väl söt i mun, SM jag tro. Nånå, han har oekså ätit sött i sina dar. Der horta bafva de bättre råd på fikon och russin, än VI på surkartar.a Nu slöts aftonmåltiden och båda gubbarne stoppade sina pipor och satte sig till att cdricka tobaka, som det då för tiden hetie, samt att töma det återstående af ölstånkan och politisera. Men officeern måste åter på sin povst. Den snälla Catharina lyste honom ut i förstugan, och kunde eller wille icke bindra, att den raska gossen i brådvändninger snattade ifrån henne ett par kyssar. Hon var oskyldig, stackare, hon bade ju ljuset att sköta. a Söta Karina, bhviskade älskaren, när skall den dagen komma, att du inte springer ifrån mig igen, in till din wamma? aJa gud vet, hur länge det kan dröjaK, svarade flickan försagd. aVar bara troget, mitt höns, haf tålamod och hoppa, hvizskade Elof. Kommer en gång en kuog på Sveriges tron, i stället för den drottDing vi hafvaa, tillade han, aså är vår lycka gjord. Får jag se dig i morgon på Jacobsdal?a Ett tyst ja, en ny kyss, och den eldige krigren försvann som en blixt i nattens mörker. (Forts. följer.) I I