I allmänhet synes det mindre väl beräknadt, a sända så stora fånvgtransporter i ett sällskap, ä vensom att icke begagna sjövägen, då det läter s göra. RARE RINTTLEDEEAETEIET EPA AR Red har blifvit anmodad att till landihu: hållares kännedom meddela nedanstående öfve: sättning, och ehuru den numera icke är alt räl na till dagens nyheter, synes uppsatsens värd göra den förtjent af offentlighet: OM ULLHANDELN. (Ur Leipz. Allg. Zeit.) Vid den för handenvearande klippningstiden to: de det icke vara utan intresse, att någorlurda i skådligt känra de förhållanden, hvarigenom prise: na bestämmas. Högre eller lägre priser äro rela tiva begrepp och erhålla endast genom jemförela en bestämdare betydelse. Jemföra wi 4838 år klippningspgriser med dem af 4833, 1234 och 423 så äro de billiga. I förhållande till priserna ä 18235 eller 4848 äro de ytterst låga, ty i förra fa let äro de ungefär 45—20 procenrt, i det sednar 40—30 precent iägre. Men jemförde med 41383 års priser kan man kalla dem böga ech med 482 års ganska dyra, ty den första jomförelsepunkte ställer dem omkring 20—235 procent, den andr 40-30 procent högre. Om vi jemföra perioder ut af flere år, så finna vi, att perioden fråm 1846 -— 2 hade åtminstone 59 precent kögre ullpriser än de från 1826—34 och att perioden från 4832—538 ut visar ett medium emellan de båda förstnämnda Perioden 1826—531 karakteriseras derutaf, att ull priserna då i allmänhket voro i stigande, hvilke äfven betydligt ökades det följande året 4332, son sålunda slöt sig till dem följande periodeas högr priser. Perieden 4832—538 har det utmärkande, att då priserna efta höjt sig 15 procent öfver dess års medelpris, hastigt en reaktion inträdde, hvari genom de bragtes under detta medelpris Dett! skedde i slutet af år 1834 och i starkare grad vi klippniagstiden 4857. I synnerhet deB:pa sednar: gång, stötte de minst gymsamma omstärdighete; tillsamman, för att medföra ett sådant resultat men båda gångerna varade deana låga ståadpuok blott en kort tid. I det föregående äro prisförhål länderna angifna i medeltal, utan afseende på at under tiden i det era producerande landet mycke kunde säljas till högre eller lägre pris än idetandra, samt att stigandet och fallandet uti priserna icke alltid i lika förhållande sträckte sig till den gröfre och finare ullar. Låtom oss nu betrakta det företrädesvis karakteristiska uti de omnämnda tre perioderne. Den första perioden uppmustrade genom sina höga priser till dem hastigaste fortgång uti fårafveln. Tillika var det en öfvergåogsnperiod från ett långt krigstillstånd till fred; det fantastiska och vägsamma, som utmärker spekulationerne under krigstillståndet, till skilnad från den lugna, jafmätta gången uti affärerna under fredstiden, klibbar ännu fast vid derna period, såsom de vilda spekulationerne år 48935 hafva visat. Handel och industri måste vidkännas dessa tumga och bittra slag, för att kunna ernå ett mera regelhundet skick. Der andra perioden teger sin början med en reaktion, kanske den starkaste, B6om af handlande nationer är upplefvad, genom öfvergången från de höga till de utomordentligt låga priserna. Under denna period utvecklade eig den nu i större delen af Eurepa och Nord Amerika berrskande tendensen, att upplifva och sätta i verksamhet alla krafter, som kunna bidraga till menniskornas, äfven de lägre klarsernes, förkofram. De låga ullpriserne 1 denna period åstadkommo en större konsumtion. I den tredje perioden ändtligen ingår deana tenders mer och mer uti industriella, sociala och politiska förhållanden, och välståndet stiger derigenom så allmänt och kraftigt, att historien i detia afseende svårligen kan uppvisa ett sådant allmänt fertskridande. Derutaf blef följden, att, på samma gång ullproduktion mer och mer gick framåt, på samma gång tilltog äfven kormsumtion deraf. Vore det annorlunda, så skulle ullpriserne nu stå på samma purkt, som under de förut anförda två perioderma. Men ieke nog, att massorpas verksambet och förtjemst tilltagit, äfven kepitalerne bafva fått em stor tillökning och derföre har icke saknats medel till industriella företag. Sedan nu i några grunddrag det väsendtliga är framställdt, som fortfarande kan äga något infiytande, hvarvid icke får fästas afecende på några olika speciella fall, hvilka alltid måste inträffa, framställa sig till besvarande tvenne för det tillkommande vigtiga frågor. Den första är: Har någon väsendtlig förämdring i hänseende till den förut omtalade beskaffenheten uti fortskridandet ägt rum inom den civiliserade verlden? Enligt vår tanke icke; vi gå stadigt framåt. Den andra frågan är lenna: Hafva de tillreds hvilande kapitalerna lidit ågon minskning genom spekulationer? Vitro visst let icke; det synes fastmer, som vorcetde till hands i rikt mått, efter hvad den höga kursen, det stegrele priset på landtegendomar och den genom hyootheker nedsatta ränmtefoten antyda. 4838 års ulloriser framställa ungefär medeltalet för de anförda re perioderna, hvilka mean utur anförda grunder inpu icke kam anse som tilländalupma. Sedan man nedgifvit detta, kar man blott att undersöka sanolikheten, huruvida detta medelpris för hela det iu begymnande året kan på säkra grunder anses komma att äga bestånd, eller till och med öfversti;a medeltalet. Ett anmärkningsvärd fenomen är, tt handelsståndet allmänt så vändt sig vid en iermal, stilla fortgång uti affärerna, att de, om lenna genom en ovanlig tilldragelse blir afbruten, å en gång betagas af försagdhet och rädsla, hvaritaf kreditmedlens inskrämkning, samt förminsking i konsumtion och handeln blir en följd. Ett evis härpå äre de bekymmer, som uppväcktes föra vintern genom tillståndet t Belgien. Den som lerföre tror, att under årets lopp vidriga politiska :onstellationer skola visa sig, kan fö!ja det råd,