I allmänhet synes det mindre väl beräknadt, a
sända så stora fånvgtransporter i ett sällskap, ä
vensom att icke begagna sjövägen, då det läter s
göra.
RARE RINTTLEDEEAETEIET EPA AR
Red har blifvit anmodad att till landihu:
hållares kännedom meddela nedanstående öfve:
sättning, och ehuru den numera icke är alt räl
na till dagens nyheter, synes uppsatsens värd
göra den förtjent af offentlighet:
OM ULLHANDELN.
(Ur Leipz. Allg. Zeit.)
Vid den för handenvearande klippningstiden to:
de det icke vara utan intresse, att någorlurda i
skådligt känra de förhållanden, hvarigenom prise:
na bestämmas. Högre eller lägre priser äro rela
tiva begrepp och erhålla endast genom jemförela
en bestämdare betydelse. Jemföra wi 4838 år
klippningspgriser med dem af 4833, 1234 och 423
så äro de billiga. I förhållande till priserna ä
18235 eller 4848 äro de ytterst låga, ty i förra fa
let äro de ungefär 45—20 procenrt, i det sednar
40—30 precent iägre. Men jemförde med 41383
års priser kan man kalla dem böga ech med 482
års ganska dyra, ty den första jomförelsepunkte
ställer dem omkring 20—235 procent, den andr
40-30 procent högre. Om vi jemföra perioder ut
af flere år, så finna vi, att perioden fråm 1846 -— 2
hade åtminstone 59 precent kögre ullpriser än de
från 1826—34 och att perioden från 4832—538 ut
visar ett medium emellan de båda förstnämnda
Perioden 1826—531 karakteriseras derutaf, att ull
priserna då i allmänhket voro i stigande, hvilke
äfven betydligt ökades det följande året 4332, son
sålunda slöt sig till dem följande periodeas högr
priser. Perieden 4832—538 har det utmärkande, att
då priserna efta höjt sig 15 procent öfver dess
års medelpris, hastigt en reaktion inträdde, hvari
genom de bragtes under detta medelpris Dett!
skedde i slutet af år 1834 och i starkare grad vi
klippniagstiden 4857. I synnerhet deB:pa sednar:
gång, stötte de minst gymsamma omstärdighete;
tillsamman, för att medföra ett sådant resultat
men båda gångerna varade deana låga ståadpuok
blott en kort tid. I det föregående äro prisförhål
länderna angifna i medeltal, utan afseende på at
under tiden i det era producerande landet mycke
kunde säljas till högre eller lägre pris än idetan-
dra, samt att stigandet och fallandet uti priserna
icke alltid i lika förhållande sträckte sig till den
gröfre och finare ullar. Låtom oss nu betrakta
det företrädesvis karakteristiska uti de omnämnda
tre perioderne. Den första perioden uppmustrade
genom sina höga priser till dem hastigaste fortgång
uti fårafveln. Tillika var det en öfvergåogsnperiod
från ett långt krigstillstånd till fred; det fantasti-
ska och vägsamma, som utmärker spekulationerne
under krigstillståndet, till skilnad från den lugna,
jafmätta gången uti affärerna under fredstiden, klib-
bar ännu fast vid derna period, såsom de vilda
spekulationerne år 48935 hafva visat. Handel och
industri måste vidkännas dessa tumga och bittra
slag, för att kunna ernå ett mera regelhundet skick.
Der andra perioden teger sin början med en re-
aktion, kanske den starkaste, B6om af handlande
nationer är upplefvad, genom öfvergången från de
höga till de utomordentligt låga priserna. Under
denna period utvecklade eig den nu i större delen
af Eurepa och Nord Amerika berrskande tenden-
sen, att upplifva och sätta i verksamhet alla kraf-
ter, som kunna bidraga till menniskornas, äfven
de lägre klarsernes, förkofram. De låga ullpriser-
ne 1 denna period åstadkommo en större konsum-
tion. I den tredje perioden ändtligen ingår dea-
na tenders mer och mer uti industriella, sociala
och politiska förhållanden, och välståndet stiger
derigenom så allmänt och kraftigt, att historien i
detia afseende svårligen kan uppvisa ett sådant
allmänt fertskridande. Derutaf blef följden, att,
på samma gång ullproduktion mer och mer gick
framåt, på samma gång tilltog äfven kormsumtion
deraf. Vore det annorlunda, så skulle ullpriserne
nu stå på samma purkt, som under de förut an-
förda två perioderma. Men ieke nog, att massor-
pas verksambet och förtjemst tilltagit, äfven kepi-
talerne bafva fått em stor tillökning och derföre
har icke saknats medel till industriella företag.
Sedan nu i några grunddrag det väsendtliga är
framställdt, som fortfarande kan äga något infiytan-
de, hvarvid icke får fästas afecende på några oli-
ka speciella fall, hvilka alltid måste inträffa, fram-
ställa sig till besvarande tvenne för det tillkom-
mande vigtiga frågor. Den första är: Har någon
väsendtlig förämdring i hänseende till den förut
omtalade beskaffenheten uti fortskridandet ägt rum
inom den civiliserade verlden? Enligt vår tanke
icke; vi gå stadigt framåt. Den andra frågan är
lenna: Hafva de tillreds hvilande kapitalerna lidit
ågon minskning genom spekulationer? Vitro visst
let icke; det synes fastmer, som vorcetde till hands i
rikt mått, efter hvad den höga kursen, det stegre-
le priset på landtegendomar och den genom hy-
ootheker nedsatta ränmtefoten antyda. 4838 års ull-
oriser framställa ungefär medeltalet för de anförda
re perioderna, hvilka mean utur anförda grunder
inpu icke kam anse som tilländalupma. Sedan man
nedgifvit detta, kar man blott att undersöka san-
olikheten, huruvida detta medelpris för hela det
iu begymnande året kan på säkra grunder anses
komma att äga bestånd, eller till och med öfversti-
;a medeltalet. Ett anmärkningsvärd fenomen är,
tt handelsståndet allmänt så vändt sig vid en
iermal, stilla fortgång uti affärerna, att de, om
lenna genom en ovanlig tilldragelse blir afbruten,
å en gång betagas af försagdhet och rädsla, hvar-
itaf kreditmedlens inskrämkning, samt förminsk-
ing i konsumtion och handeln blir en följd. Ett
evis härpå äre de bekymmer, som uppväcktes för-
a vintern genom tillståndet t Belgien. Den som
lerföre tror, att under årets lopp vidriga politiska
:onstellationer skola visa sig, kan fö!ja det råd,