tagande af den kastade handsken har ännu icke försports. Säkerligen har striden synts böral blifva allt för mycket på lif och död. Detta bar imedlertid icke hindrat, att det vanliga stridsfältet blifvit brukadt med fördubblad ifver: författarnes och de oppositionella skriftställarnes personer hafva blifvit med ökadt raseri anfallne. Detta är alltid ett tecken till någon ovanlig kinkighet i positionen, till freda af något ovanligt djupt sår. — REVY AF TIDNINGARNA. — Frågan om bildandet af ett Engelskt komani för bearbetning af grufvor i Norrbotten m. m. har än en gång blifvit upptagen af en Insändare i Svenska Minerva för i går, som, i form af frågor till Hr Grosshandlaren Liljevalch, yttrar betänklighet mot företaget på en annan grund än den förut vidrörda, nemligen att bolagets verksamhet skulle afse produktion och export af tackjern; men att handeln med denna vara från Sverige till utrikes ort är förbjuden. Insändaren frågar, med anledning häraf, om det är rätt att grunda ett bolag på ett i lag förbjudet föremål, då han förmodar att det enda sättet att realisera belags-idten vore att hafva i beredskap en tillåtelse till tackjernsexport: Denna anmärkning synes, i sammanhang med det föregående förtjena att besvaras af Hr L., hvarföre vi här omnämne densamma, ehuru vi ej kunne se, att bolagets verksamhet behöfver afse något förbjudet föremål, enär i alla fall tackjernshandeln är fri inom landet. — Svenska Minerva har gjort sin publik den tjensten att fästa dess uppmärksamhet på en brochyr, som sistlidne Lördags morgon annonserades i båda morgontidningarna, att utkomma samma dag kl. 6 på aftonen, under titeln: Papegojan eller Kung kroknos, saga från Djurriket. Minerva fäster sig dervid att den annonserade utgifningstiden var några timmar före H. M. Konungens hemkomst, nämner tillika att skriften ej hann blifva färdig till den sagda tiden, och redogör föröfrigt temligen utförligt för, huruledes innehållet anspelar på cen ädel lejonstam som styrt landet men utdog; hvarefter landet hade åtskilliga svåra öden af en dålig regent, och att slutligen en ättling af aden gamla lejonstammen, åter valdes. Uti allt detta har Minerva inkilat några för ändamålet väl valda vinkar om skriftens ursprung ur arabulismens källsprång, om djurens koalition, o. 3. vV. Då Minerva varit så språksam och gifvit sina Läsare till bästa vida mera häraf än som just kunde behöfvas, så kan det måhända löpa mödan att å andra sidan nämna, det ett icke obetydligt antal personer finnas, som anse bemälda skrifts utgifvande, just på en sådan dag och timma, och annonserande på förhand, äfven i Dagbladet, i förening med den der anspelningen på den gamla stammen,, uti det för öfrigt högst simpla och vulgära innehållet, visserligen härröra från något försök att känna sig före, men att detta försök möjligen torde härleda sig från ett helt annat källsprång än den rabulismens, som först uppenbarade sig medelst stampningarna i Svea HofRätt för ungefär ett år sedan. Intresset af en sådan förkänning kunde vara mångabanda, om icke annat, åtminstone att få se, hvilka afnämare som anmälde sig i bokhandeln; och om det redan väckte någon fundering i detta hänseende, all skriften först annonserades i Dagbladet; så minskas denna ingalunda deraf att Minerva vari! så angelägen, att pubiken ej må lämnas okunnighet om skriftens tillvaro, fastän vi ickt en gång emottagit aunonsen till införande, oci Dagl. Allehanda genast inställde -annonseringen så snart den fick kunskap om bokens innehåll icke heller deraf, att Minerva för ändamåle gjort sig så väl underrättad om åtskilliga de taljer från det Wallinska boktryckeriet. — —tK AA — Red. har blifvit anmodad offentliggöra ne danståaende nnnmaning. hvilken vi rekommen