serandet al ett sådant rad, sasom ch I0olUettuvi
se mot det Kongl. prerogativet, och vunno der-
igenom så mycket, att frågan förvistes till er
kommission. Denna hade nu inkommit med
sitt betänkande och tillstyrkte antagandet af de
fyra artiklar i lagen — 410 till och med 13 —
som organisera nämnde råd, endast med en rin-
ga modifikation i den sista. Ministrarne gjorde
allt hvad de förmådde för att hindra antagan-
det, i synnerhet af den 40 artikeln, men för-
gäfves; både dessa och de efterföljande antogos
med stor majoritet.
I deputeradekammaren upptogs samma dag
till diskussion Hr Chapuis-Montlavilles förslag.
att Julioffrens lik borde upptagas och nedsät-
tas i de under Juli-kolonnaden å Bastiljplatsen
anbragta hvall. Hr Duchåtel på ministrarnas
vägnar sade sig ej hafva något deremot, endast
man ville åt regeringen öfverlemna sättet och
tiden samt en utomordentlig kredit för kostna-
derna. Det sista vilkoret väckte mycket knot,
men frågans upptagande blef imedlertid beslu-
ten. Vidare förekom regeringens förslag till
pensioner för de sårade den 42 och 43 d. å.,
samt för de fallnes enkor och barn; kammaren
företog, utan diskussion af det hela, genast de
serskilda artiklarne, af hvilka allesammans : vid
postens afgång voro antagna. En lång diskus-
sion öfver skyldigheten och rättigheten att bä-
ra Ludvigskorset, föranledd af em afskedad
officer och Ludvigsriddare, ledde blott till
det resultat, att saken borde förblifva in
statu quo, d. v. s. att ordenskorsets bärande
visst icke miste anses förbjudet, eburu man
beldst sågå, att det icke bures. Denna tanka
var ministrarnas och vann mycket bifall.
I Lyon hade 3 till 400 rhan samlat sig på
gatan St. Mery och uppkastat barrikader, men
blefve förjagade af en bataljon nationalgarde,
sedan fem skott blifvit skjutna och en man dö-
dad. Ovåsendet påstod likväl 44 timmar.
SPANIEN.
Utom dekretet om Cortes upplösning, som
nämndes i gårdagsbladet, hafva äfven tre andra
utkommit, af hvilka det första förklarar gene-
ralkaptenen i Catalonien, baron de Meer och
det andra generalkaptenen i Nya Castilien Qui-
roga ledige från sina embeten, och utnämner i
stället för den förre general Valdez och i stäl-
let för den sednare den närvarande guvernören
1 Madrid, Narvaez, hvilken tillika nämnes till
general-inspektör för nationalgardet, en värdig-
het, den först Mina och efter honom Quiroga
innehade. Båda ordonnanserna äro underteck--
nade af krigsministern Alaix, som alltså lärer
hafva försonat sig med Narvaez, i hvars ställe
general Sanjuanena blifvit militärguvernör i Ma-
drid. Det tredje dekretet påbjuder tiondens
fortfarande upphäfvande intilldess Cortes derom
annorlunda besluta.
POLEN.
Den 3 maj, kejsarinnans namnsdag, skall kej-
saren hafva förordnat, att de sedan 4834 åt
landtmän, kolonister och andre invånare med-
delta understöd, äfvensom böter och ersättnin-
gar till statskassan, samt det så kallade sub-
sidium charitativum, för evigt skola anses vara
dödade. Denna skattkammarens uppoffring skall
uppgå till icke mindre än 7,400,000 floriner.
Från Preussen bar man icke dessmindre den
underrättelsen, att nästan alla de från Franken
och Schwaben genom ståtliga förespeglingar till
Polen lockade bönder nu återvända och er-
bjuda en bedröflig anblick af en så fullkomligt
utarmning, att de, utan den offentliga maktens
barmhertighet, icke skulle återse sina hem.
ORIENTEN.
: med ångfartyg till Triest ankomne under-
rättelser från Alexandria gå till den 419 Maj,
men lemna inga nyare notiser om armåernas i
Syrien rörelser än de redan bekanta.
Enligt ett bref i Journal des Oesterr. Lloyd
skall Solyman Pascha den 43 Mej hafva aflåtit
följande cirkulär till konsulerna: cDå Turkiska
armeen afbrutit förbindelsen med provinserna
på denna sidan Eufrat, ser sig Egyptiska rege-
ringen nödsakad till repressalier, och att derföre
på det strängaste förbjuda alla nationer i Syri-
en all förbindelse med Turkarne.
En öfver Frankrike ankommen skrifvelse från
Vurla vill veta, att amiral Roussin vid under-
rättelsen om turkiska armeens rörelse, genast
skall hafva begifvit sig till Sultanen, för att be-
tyga sin förvåning; att Storherrn försökt lugna
honom med försäkran om sina fredliga afsigter
