serandet al ett sådant rad, sasom ch I0olUettuvi se mot det Kongl. prerogativet, och vunno derigenom så mycket, att frågan förvistes till er kommission. Denna hade nu inkommit med sitt betänkande och tillstyrkte antagandet af de fyra artiklar i lagen — 410 till och med 13 — som organisera nämnde råd, endast med en ringa modifikation i den sista. Ministrarne gjorde allt hvad de förmådde för att hindra antagandet, i synnerhet af den 40 artikeln, men förgäfves; både dessa och de efterföljande antogos med stor majoritet. I deputeradekammaren upptogs samma dag till diskussion Hr Chapuis-Montlavilles förslag. att Julioffrens lik borde upptagas och nedsättas i de under Juli-kolonnaden å Bastiljplatsen anbragta hvall. Hr Duchåtel på ministrarnas vägnar sade sig ej hafva något deremot, endast man ville åt regeringen öfverlemna sättet och tiden samt en utomordentlig kredit för kostnaderna. Det sista vilkoret väckte mycket knot, men frågans upptagande blef imedlertid besluten. Vidare förekom regeringens förslag till pensioner för de sårade den 42 och 43 d. å., samt för de fallnes enkor och barn; kammaren företog, utan diskussion af det hela, genast de serskilda artiklarne, af hvilka allesammans : vid postens afgång voro antagna. En lång diskussion öfver skyldigheten och rättigheten att bära Ludvigskorset, föranledd af em afskedad officer och Ludvigsriddare, ledde blott till det resultat, att saken borde förblifva in statu quo, d. v. s. att ordenskorsets bärande visst icke miste anses förbjudet, eburu man beldst sågå, att det icke bures. Denna tanka var ministrarnas och vann mycket bifall. I Lyon hade 3 till 400 rhan samlat sig på gatan St. Mery och uppkastat barrikader, men blefve förjagade af en bataljon nationalgarde, sedan fem skott blifvit skjutna och en man dödad. Ovåsendet påstod likväl 44 timmar. SPANIEN. Utom dekretet om Cortes upplösning, som nämndes i gårdagsbladet, hafva äfven tre andra utkommit, af hvilka det första förklarar generalkaptenen i Catalonien, baron de Meer och det andra generalkaptenen i Nya Castilien Quiroga ledige från sina embeten, och utnämner i stället för den förre general Valdez och i stället för den sednare den närvarande guvernören 1 Madrid, Narvaez, hvilken tillika nämnes till general-inspektör för nationalgardet, en värdighet, den först Mina och efter honom Quiroga innehade. Båda ordonnanserna äro underteck-nade af krigsministern Alaix, som alltså lärer hafva försonat sig med Narvaez, i hvars ställe general Sanjuanena blifvit militärguvernör i Madrid. Det tredje dekretet påbjuder tiondens fortfarande upphäfvande intilldess Cortes derom annorlunda besluta. POLEN. Den 3 maj, kejsarinnans namnsdag, skall kejsaren hafva förordnat, att de sedan 4834 åt landtmän, kolonister och andre invånare meddelta understöd, äfvensom böter och ersättningar till statskassan, samt det så kallade subsidium charitativum, för evigt skola anses vara dödade. Denna skattkammarens uppoffring skall uppgå till icke mindre än 7,400,000 floriner. Från Preussen bar man icke dessmindre den underrättelsen, att nästan alla de från Franken och Schwaben genom ståtliga förespeglingar till Polen lockade bönder nu återvända och erbjuda en bedröflig anblick af en så fullkomligt utarmning, att de, utan den offentliga maktens barmhertighet, icke skulle återse sina hem. ORIENTEN. : med ångfartyg till Triest ankomne underrättelser från Alexandria gå till den 419 Maj, men lemna inga nyare notiser om armåernas i Syrien rörelser än de redan bekanta. Enligt ett bref i Journal des Oesterr. Lloyd skall Solyman Pascha den 43 Mej hafva aflåtit följande cirkulär till konsulerna: cDå Turkiska armeen afbrutit förbindelsen med provinserna på denna sidan Eufrat, ser sig Egyptiska regeringen nödsakad till repressalier, och att derföre på det strängaste förbjuda alla nationer i Syrien all förbindelse med Turkarne. En öfver Frankrike ankommen skrifvelse från Vurla vill veta, att amiral Roussin vid underrättelsen om turkiska armeens rörelse, genast skall hafva begifvit sig till Sultanen, för att betyga sin förvåning; att Storherrn försökt lugna honom med försäkran om sina fredliga afsigter