PEHR HENRIK LING.
Kort Karakteristik af hans arbeten.
Vi hafva här tecknat det namn, som en af
Sveriges mest gigantiska karakterer burit. Man-
nen är död. Det kan då vara tillåtligt, att med
några ord söka gifva en vink om såväl hvad
han gjort och lyckats uti, som hvad han gjort
olyckligt. Afven det misslyckade har hos Ling
varit af en jättelik natur, och, hvad ännu me-
ra är, af en för efterverlden fruktbringande.
Små karakterer misslyckas vanligen på ett ömk-
ligt sätt: sjelfva saken, som de försökt, var usel,
och utgången blef blott en löjlighet. Prof på
dylikt hafva vi dagligen omkring oss. Men när
böga och vidtomfamnande ämnen i ett tidehvarf
äro i antågande, finna wvi det merendels så gå
till, att en tid förut modulationer låta höra sig,
som — efter kvad lefvande samtida i deras in-
skränkta vishet tycka — bortdö betydelselöst
i tomma luften: för-slag, påkänningar, försök
ske, som ingen begriper, emedan det ligger i
saken, att de för egen del måste slå dåligt ut,
och den väg, som de med egen undergång öpp-
ta, ser och förstår blott efterverlden. Sådana
saker äro enfans perdus på seklets stormstegar.
De dö utan seger, men segren följer dem.
Två stora banor utmärkte Lings verksamhet:
Gymnosstik och Nordisk Poesi. I den förra
lyckades han och har, genom den stiftelse han
i denna väg bragt i gång, för fäderneslandets
ungdom och framtid säkert uträttat mer, än de
fleste patrioter, dem Sverige äger att med:tack-
samhet och hög sjelfkänsla teckna i sina minnen.
I den sednare misslyckades han, men på ett så
betydelsefullt sätt, att det skall befinnas värdigt
den högsta uppmärksamhet.
När Ling först uppträdde med ett af honom
sjelf skapadt nytt system för gymnastik och
fäktkonst, omfattades han genast af det unga
slägtet med liflig enthusiasm, och det dröjde
icke heller länge, förrän han bekom en af sty-
relsen sjelf anvisad lokal till anläggande af ett
central-institut. Ständerna gåfvo medel och sa-
ken kom i gång. Men det stora återstod, att
få den ut bland folket. Man gäckade uppfin-
naren, man kallade honom charlatan; man lät
honom roa sig och de sina i sitt institut, då
ban nu en gång lyckats att skaffa sig ett sådant.
Men efter man förr i verlden kunnat lefva och dö
bra utan gymnastik, så ville icke medici af infly-
else tillerkänna dessa upptåg någon nytta för all-
mänheten; och efter svenska armåen förr i verlden
kunnat i bataljer låta slå sig, ej mindre än segra,
allt utan gymnastik, så ville icke militärer af
inflytande tillstyrka dess bruk för manskapets
bildning och öfning. Skolverkens styresmän
och ledare gillade också icke införandet af dessa
konsterZ bland sina barn; dels derföre, att de
sjelfve i sin ungdom icke gymnasticerat och
likväl kunnat uppstiga till all den värdighet, de
innehade; dels ock derföre, att barnens egna
föräldrar, särdeles de feminina, med hufvud och
hjerta fulla af farhågor betraktade öfningar, som
kunde göra deras afkomlingar till raska men-
niskor — följaktligen i samma mån till djerfve