tänkande begynt reta nationerna, hvilkas ofant-. ligt öfvervägande pluralitet icke kan förmå sig att fördöma motståndet mot godtycket. Jakobin-febren har plågat svenska regeringen, så väl som andra; och symptomerna hafva varit de samma här, som annorstädes. Icke blott alla utnämningar till embeten hafva haft en gifven anstrykning af det onda; äfven ekonomiska angelägenheter hafva haft känning deraf. I publicistisk väg har Sverge framstått såsom absolutismens och allena-styrelsens förlofvade land, så vida man kunnat döma af den offiviella och den gynnade pressen. Då utländsk politik någon gång influtit i offiella bladet, har det alltid varit franska eller preussiska eller hannoverska kraftstycken , som så skarpt som möjligt siridt mot våra grundlagars anda; och originalartiklarne kbafva varit dem fullkomligt värdiga. Ännu bestämdare hafva de blott gynnade publicisterne uttalat sina antikonstitutionella grundsatser; och de hafva varit — gynnade, Detta har helt naturligen ingifvit nationen den tro, att vi hade en regering, som icke älskade den lagbundra monarkien; och en hop uppenbarelser af politisk predilection och sympathi hafva icke heller varit synnerligen egnade att försvaga denna tro. Fonden för de allt för täta och dryga trattorna på devouement har härigenom verkligen begynt blifva mindre solid; och det är snart nog att befara, det blanko-krediten kan behöfva anlitas, om äa icke fullt så strängt, som lilla kreditivet. Meningen är icke här att vidröra mera än några få af den sednare svenska historiens drag, hvarigenom nationen blifvit aftägsnad, afkyld, misstrogen; om verkliga anfall mot dess lagar och rättigheter hafva de båda nyss utkomna vidräkningarne nogsamt haft att förmäla, och huruvida anfallen äro förglömda eller ännu i friskt minne, torde inom några månader visa sig, då Ständerna komma tillsammans. Följden måste vara missnöje, misstroende, ledsnad, köld; långsam upplösning; ty en stat, der nation och regering måste sammanhållas genom blott juridiska band, är i ett upplösningstillstånd, såsom de Mstoriska påstå, och hvari de hafva rätt. De lägga dock skulden åt orätt sida; de hafva icke kunnat förmå sig att se en sak, som historien dock öfver allt uttalar: då en bildad nation och dess regering komma i allvarsam strid, i djupt rotadt misstroende med hvarandra. är felet alltid den sednares. Man må säga hvad man vill, så är dock ingen så konservatif, så älskare af lugn, som nationen. Under allt detta har nationens medvetande af sina rättigheter, dess förtroende till sina krafter utvecklat sig; och följden måste blifva, att mången, som annars icke skulle låtit sina tankar sväfva ut i theoriernas rymder, nu känner sig lockad att se sig om efter en statsform, der detta eviga stretande mot all folkmakt ic-j ke måste uppenbara sig — måste, ty man blir I slutligen frestad att tro, att ett annat tillstånd icke är möjligt under monarkisk statsform. I alla tider hafva funnits republikaner, i synnerhet bland ungdomen. De lugnare tänkande och äldre hafva dock sett förbi formerna och hoppats på möjligbeten af en populär och pationel styrelse utan republik. Men regeringarne; sjelfve hafva i de sista tiderna ställt sig så, att mingen af dem, som annars byllat den rmonarkiska principen, om ej såsom det theoretiskt fulikomligaste, åtminstone såsom ett praktiskt dugligt surrogat derför, numera på allvar be-:; gynt sätta i fråga, om ej andra former lemna j mera rum för garantierna. Man älskar att anse detta sina egna bhänders verk såsom ingifvelse af en ond princip, hvilken på en gång gripit folken, såsom en yrsel. Sant är, att en! princip finnes, som föder det nu varande spänningstillståndet: det är kunskapen. Denna kufvas aldrig, det visar oss erfarenheten; och klo-; kast torde således vara, att icke ens försöka i det, utan begripa, hvad klockan är slagen. Förmår man sig icke härtill, så kan man frambringa en spänning, som vore farligare nu än fordom, emedan den kan blifva allmän. De utbrott, som fordom skedde (t. ex. i England på 2640-talet, och i Frankrike halfannat sekel sednare) voro enstaka och frambragte icke något verlds-resultat. Numera blefve de ej vidare enstaka fenomener, och kunde icke kufvas; att besvärja dem torde ännu nigon tid låta sig göra.