tänkande begynt reta nationerna, hvilkas ofant-.
ligt öfvervägande pluralitet icke kan förmå sig
att fördöma motståndet mot godtycket.
Jakobin-febren har plågat svenska regerin-
gen, så väl som andra; och symptomerna haf-
va varit de samma här, som annorstädes. Icke
blott alla utnämningar till embeten hafva haft
en gifven anstrykning af det onda; äfven eko-
nomiska angelägenheter hafva haft känning der-
af. I publicistisk väg har Sverge framstått så-
som absolutismens och allena-styrelsens förlof-
vade land, så vida man kunnat döma af den
offiviella och den gynnade pressen. Då ut-
ländsk politik någon gång influtit i offiella
bladet, har det alltid varit franska eller preus-
siska eller hannoverska kraftstycken , som
så skarpt som möjligt siridt mot våra grund-
lagars anda; och originalartiklarne kbafva varit
dem fullkomligt värdiga. Ännu bestämdare
hafva de blott gynnade publicisterne uttalat
sina antikonstitutionella grundsatser; och de haf-
va varit — gynnade, Detta har helt naturli-
gen ingifvit nationen den tro, att vi hade en
regering, som icke älskade den lagbundra mo-
narkien; och en hop uppenbarelser af politisk
predilection och sympathi hafva icke heller
varit synnerligen egnade att försvaga denna
tro. Fonden för de allt för täta och dryga
trattorna på devouement har härigenom verk-
ligen begynt blifva mindre solid; och det är
snart nog att befara, det blanko-krediten kan
behöfva anlitas, om äa icke fullt så strängt,
som lilla kreditivet.
Meningen är icke här att vidröra mera än
några få af den sednare svenska historiens drag,
hvarigenom nationen blifvit aftägsnad, afkyld,
misstrogen; om verkliga anfall mot dess lagar
och rättigheter hafva de båda nyss utkomna
vidräkningarne nogsamt haft att förmäla, och
huruvida anfallen äro förglömda eller ännu i
friskt minne, torde inom några månader visa
sig, då Ständerna komma tillsammans. Följden
måste vara missnöje, misstroende, ledsnad, köld;
långsam upplösning; ty en stat, der nation och
regering måste sammanhållas genom blott juri-
diska band, är i ett upplösningstillstånd, så-
som de Mstoriska påstå, och hvari de hafva
rätt. De lägga dock skulden åt orätt sida; de hafva
icke kunnat förmå sig att se en sak, som hi-
storien dock öfver allt uttalar: då en bildad
nation och dess regering komma i allvarsam
strid, i djupt rotadt misstroende med hvaran-
dra. är felet alltid den sednares. Man må sä-
ga hvad man vill, så är dock ingen så konser-
vatif, så älskare af lugn, som nationen.
Under allt detta har nationens medvetande
af sina rättigheter, dess förtroende till sina
krafter utvecklat sig; och följden måste blifva,
att mången, som annars icke skulle låtit sina
tankar sväfva ut i theoriernas rymder, nu kän-
ner sig lockad att se sig om efter en statsform,
der detta eviga stretande mot all folkmakt ic-j
ke måste uppenbara sig — måste, ty man blir I
slutligen frestad att tro, att ett annat tillstånd
icke är möjligt under monarkisk statsform. I
alla tider hafva funnits republikaner, i synner-
het bland ungdomen. De lugnare tänkande och
äldre hafva dock sett förbi formerna och hop-
pats på möjligbeten af en populär och patio-
nel styrelse utan republik. Men regeringarne;
sjelfve hafva i de sista tiderna ställt sig så, att
mingen af dem, som annars byllat den rmonar-
kiska principen, om ej såsom det theoretiskt
fulikomligaste, åtminstone såsom ett praktiskt
dugligt surrogat derför, numera på allvar be-:;
gynt sätta i fråga, om ej andra former lemna j
mera rum för garantierna. Man älskar att an-
se detta sina egna bhänders verk såsom ingif-
velse af en ond princip, hvilken på en gång
gripit folken, såsom en yrsel. Sant är, att en!
princip finnes, som föder det nu varande spän-
ningstillståndet: det är kunskapen. Denna kuf-
vas aldrig, det visar oss erfarenheten; och klo-;
kast torde således vara, att icke ens försöka i
det, utan begripa, hvad klockan är slagen. För-
mår man sig icke härtill, så kan man fram-
bringa en spänning, som vore farligare nu än
fordom, emedan den kan blifva allmän. De
utbrott, som fordom skedde (t. ex. i England
på 2640-talet, och i Frankrike halfannat sekel
sednare) voro enstaka och frambragte icke något
verlds-resultat. Numera blefve de ej vidare
enstaka fenomener, och kunde icke kufvas; att
besvärja dem torde ännu nigon tid låta sig
göra.