aknas. Ty en faderlig och huld mening kunna
i visst spåra i den akademiska jurisdiktionen,
varigenom alla, som studera, betraktas som
n familj, och deras förseelser upptagas för att
om möjligt) afgöras inom kretsen af vänner,
nbörige och likar. Det är ett slags pärsdom-
tol. Men förhåller sig saken nu så — hvilket
i uppriktigt anse för den vackraste och bästa
örklaring, den någonsin kan erhålla — så må-
te den väl angå personerna, på samma sätt
om hofrätt omfattar adeln såsom personer.
Men den cirkelrunda landvidd, som bestämmes
f en radius om de der milens längd, med u-
viversitetsstaden till medelpunkt, hvad anspråk
rafva väl jordarterna, som bilda denna landvidd,
på faderlig buldhet till den grad, att en felan-
le student, som med fötterna råkar stå utom
lenna cirkel-areas periferi, faller under härads-
vöfding och tolfmän, men om han har besinning
og att begå sitt fel inom nämnde cirkel-area,
njuter han glädjen af att inställas inför rector
magnificus ensam, eller — derest hans fel till-
hör egraviora — inför rector magnificus och
sonsistorium gemensamt. Sak samma gäller om
le akademiske lärarne och sjelfre professorer-
ne. De hafva sin första instans i konsistorium:
de slippa svara inför kämnerer, rådmän, borg-
mästare, nämdemän eller alla dessa illiterate,
som det är en skam att se sitta, när man sjelf
nödgas stå. Olycklige de lärde likväl, om de
glömt att på sina landskapskartor utmärka och
i minne: fåsta gränsen för deras lycka; det skul-
le då lätt kunna hända, att de fara öfver den
bro eller förbi den torpstuga, der frihets-milen
sluta, och ve dem derbortom, ifall de skulle
hafva lust till någonting! Man torde förmodli-
gen till försvar för territorial-privilegiet, eller
den akademiska jurisdiktionens geografiska be-
gränsning, anföra dess upphof. Vi förstå allt-
för väl detta historiska ursprung, i tider då
brott nästan aldrig värderades efter sin egna
halt, utan efter yttre biomständigheter, såsom
om de skett på fredlysta orter, eller ej; inom
furstars borg, eller icke; på kyrkomark eller ej,
o. S. V., då äfven azyler gälde för någonting,
och den gröfste brottsling kunde rädda sig undan
lagen, eller åtminstone få andra domare öfver
sig, allenast han hade så snabba fötter eiler en
så rask häst, att Lan kunde hinna försätta sig
till ett visst ställe, inrättadt för undantag afen
eller annan natur. I ideen af Azyler se vi nå-
gonting högst menskligt och välgörande, i tide-
hvarf, då man aldrig kunde vara säker på att
icke hvar som belst träffa en liten territorial-
tyrann, som under namn af furste eller riddare,
hade sina egna nycker, under namn af lagar,
dem han kunde vilja tilläv pa på hvilken som
råkade ut för honom. Det var då alltid väl
att äga ftillflyktsorter, helgade genom kyrkan,
traditionen eller någon högre lag, än småtyran-
nens och dit man kunde begifva sig för att undgå
hans angrepp. De akademiska frihetsmilen betyda
till sin grund en dylik azyl. En studerande fritogs,
så fort han felade inom sin azyls område, från
allt annat angrepp, än den lärda myndighets,
under hvars hägn han arbetade, och som sä-
kert då behandlade honom mera rent och sant
faderligt, än bvarje annan makt i landet. Men
allt detta, som på sin tid varit högst förträff-
ligt, saknar nu all mening. Ifrån ocHaparanda
till Ystad, gäller samma lag, småtyranner gif-
vas ej (ålminstone icke i medeltidens stil), och
azyler behöfvas icke. Den akademiska juris-
diktionen har i vår tid redan fått vidkännas
det intrång, att konkursmål icke höra under
henne; så att student eller akademisk lärare
måste beqväma sig att stå inför kämners- eller
rådstufvu-rätt, derest han råkar i konkurs-till-
stånd. Skammen är således redan för dörren,
det skall redan i många fall kunna bända,
att student och hvarje annan civis måste visa
sig och svara inför en olärd domstol. Hvad bå-
tar då att esauvera hedern) i alla andra fall?
Om en civis slåss eller super, så bibehålle:
numera hans goda namn icke bättre derige-
nem, att han manas upp för ett konsistorium
än om han advocerar annorstädes. Det gifve:
fördenskull, efter vår tanka, intet skäl föl
bibehållendet hvarken af terriiorial eller perso-
nal-privilegiet. (Forts. följer).
-————— — ——-—— 8— ——--.ECQ —— Ö-o - ee ————ÄÅ — ——-——-.-——— AV
Norrska posten meddelar, att den 26 vai
stor middag och den 27 allmän afskedsupp
I vaktning hos H. M. Konungen. KL. halt 35 e
- -. .
LL HM —- i TA