VU OLE had 2 AAA I AEIR RA Vv VER BY v AF ESRA ME ARE VU JOE arsenik, till en ärts storlek, och gifvit det barnen in uti vatten, hvaraf de kort efter atlidit. Endast vid det tillfälle, då hon gaf Johanna in förgiftet, hade flera varit närvarende, utan att de likväl kommit till någon kunskap om gerningen. Alla tre barnen hade, genast efter förgiftets ingifvande, fått kräkningar och under sådana plågor aflidit i modermodrens sköte eller på hennes armar. Barnen hade efter döden blifvit svartblåa öfver hela kroppen, hvilket Bengta för sin moder föregifvit härröra af sleg. Mannen, med hvilken Bengta lefvat i sämja och endrägt, hade alltid hela dagarne varit borta på arbete hos främmande personer i byen och först sent på aftnarne hemkom. mit, då han blifvit underrättad om barnens påkomna sjukdom, hvartill mannen aldrig kände anledningen. Han hade då alltid deltagit uti Bengtas låtsade bekymmer och jemte henne och hennes moder vakat öfver barnen, hvarom Bengtas moder genast underrättat grannqvinnorna. Cecilia Rasmusdotter, född den 47 Januari 1774 och boende uti fattigstugan, i närbeten af dottrens grannskap, förnekade, utan märkbart deltagande i dottrens belägenhet, men sjelf förlägen och skygg. all delaktighet uti eller medvetande af dotterns förbrytelser, men erkände, att hon varit närvarande vid så väl barnförlossningarna som barnens död. Hon förmälde sig vidare sakna all kännedom, angående dödsorsaken eller sjukdomarnes beskaffenhet, utom det, att de tre sistomförmälde barnen, hvilka dött i hennes armar, varit besvärade af uppkastningar, som Cecilia trott härröra från vanliga magkrämpor. Cecilia hade dervid så mycket mindre fistat någon uppmärksamhet, som hon förmodat, att de, enligt dottrens uppgift, dött af slag. Då Cecilia tillhölls göra besked för barnens sista sjukdom och kropparnes utseende efter döden, svarade Cecilia, med synbar förlägenhet, att de efter döden till utseende varit lika andra barna. På framställd fråga medgaf Cecilia Rasmusdotter väl, att hen afvetat, det Bengta Olsdotter varit försedd med förgift, för att utöda råttor, men, med synbar skygghet, nekade hon sig hafva ägt någon anledning till misstanka, det dottren ämnat använda detsamma till förgöring afsina barn. Rörande den förenämnde sjuårige oäkta gossen Per, som hos Cecilia insjuknat och, utan läkemedels begagnande, intill sin död njutit tillsyn af modren jemte Cecilia, upplyste hon, att barnet städse klagat öfver bufvudvärk och emot slutet besvärats af kräkningar och röstning eller skakning i ena sidan och äarmen, samt att kräkningarne infunnit sig, sedan han dagen före sin död förtärt en smörgås, men kunde icke erinra sig, om smörgåsen blifvit gossen lemnad af modren eller Cecilia. Inbysesmannen Nils Jakobsson, 55 år gammal, yttrade, utan att uppgifva någon orsak till missnöje, att han aldrig ägt skäl till belåtenhet med hustrun, men likväl varit längt ifrån att förmoda, det hon eller svärmodren skulle vållat barnens död. Angående omständigheterna härvid, saknade Nils Jakobsson all annan kännedom, än att hustrun vid dylika tillfällen, då mannen hemkommit från arbetet, endast uppgifvit, att barnen voro sjuka Trött af arbetet hade han gätt till hvila, och sofvit iniill dess han blifvit uppväckt af qvinnorna, och då sett barnen aflida i Cicilia Rasmusdotters armar eller på hennes knän, men hace aldrig bemärkt något, som kunde väcka rimisstanka om någon väldsam eller onaturiig dödsorsak. Deremot medgaf han, att han hos Helge Pehrsson, den 26 Mars sist). år, köpt och till hustrun lemnat arsenik, som hen blandat med mjöl och nedsatt för råttor, men han hade ej erfarit, om hustrun deraf undantagit något. Han hade äfven för Pastor Möller, efter hustruns häktande, yttrat farbåga att öfriga barnen ljutit lika väldsam död, och, att han baft skäl att misstänka svärmodern, Cicilia Rasmusdotter, för delaktighet i brottet, emeden i hon dagligen besökt hans hustru och för öfrigt gjort sig känd såsom en utmärkt känslolös och elak menniska. Ladufogden Helge Pehrsson och hustru Karna Larsdotter erkände båda, att de till Nils Jakobsson och Bengta Olsdotter lemnat arsenik för råttors utödande. I Bland vitnena berättade 4) v. Pastor Möller, att Cicilia Rasmusdotter allmänt ansågs hafva förledt dottern till mordgerningen och sökt intränga i rummet, der förhör hölls med Bengta, för att hindra henne från bekännelse. 2) Hustru Kjerstin Hansdotter, som bodde i fattigstugan tillsammans med Cicilia Rasmusdotter, anförde, att gossen Per äfvensom dottern Pernilla aflidit med symtomer af förgiftning, samt att, då vid Bengta Olsdotters sista barnsbörd, barnmorskan Elna Åkesdotter Bnmodat Kjerstin inblåsa luft i barnet genom munnen, Cicilia Rasmusdotter bedt Kjerstin dermed icke befaua sig, under yttrande, vatt sådant icke vore nödigt. 53) Sven Anderssons hustru, Cicilia Kjerstinsdotter, berättade, att hösten är 4837 hade Bengtas moder, Cicilia Rasmusdotter, kommit gående med Bengtas ännu Jefvande son, Oia, hvilken Cicilia tilltalat ganska hårdt. Bengta hade då wvttrat till sin mor: J har att sköta innan j får lifvet af den med. I anledning af detta vitnesmål förklarade Bengta Olsdotter, att nyssberörde yttrande tillkommit af förhastande och vrede öfver det rsodren vid tillfället så hårdt tilltalat barnet, och vidhöll, att hennes moder saknat all kännedom om barnets våldsamma dödssätt. De öfriga vitnena uppgåfvo äfven åtskilliga omständigheter, af hvilka man kunde fatta misstankar mot isynnerhet modrens, Cicilias, elakhet och föresats att göra af med barnbarnen. Cicilia Rasmusdotter nekade imedlertid till brottet och gaf hvariehanda förklaringar öfver de omständigheter i vitnesmålen, som ej kunde förnekas. Härads-Rätten dömde Bengta Olsdotter, med åberopande af 44 Kap. 4 och 47 Kap. 4 8 Missgernings-Balken, att mista högra hand, halshuggas och å båle brännas; men förklarade, i afseende å de 3 oäkta barnens dödssätt, att anledningar till misstankar väl förekommo, men utgjorde ej laga bevis för hennes fällande deråt. — Angående Beng