VU OLE had 2 AAA I AEIR RA Vv VER BY v AF ESRA ME ARE VU JOE
arsenik, till en ärts storlek, och gifvit det bar-
nen in uti vatten, hvaraf de kort efter atli-
dit. Endast vid det tillfälle, då hon gaf Johanna
in förgiftet, hade flera varit närvarende, utan att
de likväl kommit till någon kunskap om gerningen.
Alla tre barnen hade, genast efter förgiftets ingif-
vande, fått kräkningar och under sådana plågor
aflidit i modermodrens sköte eller på hennes ar-
mar. Barnen hade efter döden blifvit svartblåa
öfver hela kroppen, hvilket Bengta för sin moder
föregifvit härröra af sleg. Mannen, med hvilken
Bengta lefvat i sämja och endrägt, hade alltid hela
dagarne varit borta på arbete hos främmande per-
soner i byen och först sent på aftnarne hemkom.
mit, då han blifvit underrättad om barnens på-
komna sjukdom, hvartill mannen aldrig kände an-
ledningen. Han hade då alltid deltagit uti Beng-
tas låtsade bekymmer och jemte henne och hennes
moder vakat öfver barnen, hvarom Bengtas moder
genast underrättat grannqvinnorna.
Cecilia Rasmusdotter, född den 47 Januari 1774
och boende uti fattigstugan, i närbeten af dottrens
grannskap, förnekade, utan märkbart deltagande i
dottrens belägenhet, men sjelf förlägen och skygg.
all delaktighet uti eller medvetande af dotterns
förbrytelser, men erkände, att hon varit närvarande
vid så väl barnförlossningarna som barnens död.
Hon förmälde sig vidare sakna all kännedom, an-
gående dödsorsaken eller sjukdomarnes beskaffenhet,
utom det, att de tre sistomförmälde barnen, hvilka
dött i hennes armar, varit besvärade af uppkast-
ningar, som Cecilia trott härröra från vanliga mag-
krämpor. Cecilia hade dervid så mycket mindre
fistat någon uppmärksamhet, som hon förmodat,
att de, enligt dottrens uppgift, dött af slag. Då
Cecilia tillhölls göra besked för barnens sista sjuk-
dom och kropparnes utseende efter döden, sva-
rade Cecilia, med synbar förlägenhet, att de efter
döden till utseende varit lika andra barna. På
framställd fråga medgaf Cecilia Rasmusdotter väl,
att hen afvetat, det Bengta Olsdotter varit försedd
med förgift, för att utöda råttor, men, med synbar
skygghet, nekade hon sig hafva ägt någon anled-
ning till misstanka, det dottren ämnat använda det-
samma till förgöring afsina barn. Rörande den före-
nämnde sjuårige oäkta gossen Per, som hos Cecilia
insjuknat och, utan läkemedels begagnande, intill
sin död njutit tillsyn af modren jemte Cecilia, upp-
lyste hon, att barnet städse klagat öfver bufvud-
värk och emot slutet besvärats af kräkningar och
röstning eller skakning i ena sidan och äarmen,
samt att kräkningarne infunnit sig, sedan han da-
gen före sin död förtärt en smörgås, men kunde
icke erinra sig, om smörgåsen blifvit gossen lem-
nad af modren eller Cecilia.
Inbysesmannen Nils Jakobsson, 55 år gammal,
yttrade, utan att uppgifva någon orsak till miss-
nöje, att han aldrig ägt skäl till belåtenhet med
hustrun, men likväl varit längt ifrån att förmoda,
det hon eller svärmodren skulle vållat barnens
död. Angående omständigheterna härvid, saknade
Nils Jakobsson all annan kännedom, än att hu-
strun vid dylika tillfällen, då mannen hemkommit
från arbetet, endast uppgifvit, att barnen voro sju-
ka Trött af arbetet hade han gätt till hvila, och
sofvit iniill dess han blifvit uppväckt af qvinnor-
na, och då sett barnen aflida i Cicilia Rasmusdot-
ters armar eller på hennes knän, men hace aldrig
bemärkt något, som kunde väcka rimisstanka om
någon väldsam eller onaturiig dödsorsak. Deremot
medgaf han, att han hos Helge Pehrsson, den 26
Mars sist). år, köpt och till hustrun lemnat arse-
nik, som hen blandat med mjöl och nedsatt för
råttor, men han hade ej erfarit, om hustrun deraf
undantagit något. Han hade äfven för Pastor Möl-
ler, efter hustruns häktande, yttrat farbåga att öf-
riga barnen ljutit lika väldsam död, och, att han
baft skäl att misstänka svärmodern, Cicilia Ras-
musdotter, för delaktighet i brottet, emeden i
hon dagligen besökt hans hustru och för öfrigt
gjort sig känd såsom en utmärkt känslolös och elak
menniska.
Ladufogden Helge Pehrsson och hustru Karna
Larsdotter erkände båda, att de till Nils Jakobs-
son och Bengta Olsdotter lemnat arsenik för råt-
tors utödande. I
Bland vitnena berättade 4) v. Pastor Möller, att
Cicilia Rasmusdotter allmänt ansågs hafva förledt
dottern till mordgerningen och sökt intränga i
rummet, der förhör hölls med Bengta, för att hin-
dra henne från bekännelse.
2) Hustru Kjerstin Hansdotter, som bodde i fat-
tigstugan tillsammans med Cicilia Rasmusdotter, an-
förde, att gossen Per äfvensom dottern Pernilla aflidit
med symtomer af förgiftning, samt att, då vid
Bengta Olsdotters sista barnsbörd, barnmorskan
Elna Åkesdotter Bnmodat Kjerstin inblåsa luft i
barnet genom munnen, Cicilia Rasmusdotter bedt
Kjerstin dermed icke befaua sig, under yttrande,
vatt sådant icke vore nödigt.
53) Sven Anderssons hustru, Cicilia Kjerstins-
dotter, berättade, att hösten är 4837 hade Bengtas
moder, Cicilia Rasmusdotter, kommit gående med
Bengtas ännu Jefvande son, Oia, hvilken Cicilia
tilltalat ganska hårdt. Bengta hade då wvttrat till
sin mor: J har att sköta innan j får lifvet af den
med. I anledning af detta vitnesmål förklarade
Bengta Olsdotter, att nyssberörde yttrande tillkom-
mit af förhastande och vrede öfver det rsodren vid
tillfället så hårdt tilltalat barnet, och vidhöll, att
hennes moder saknat all kännedom om barnets
våldsamma dödssätt. De öfriga vitnena uppgåfvo
äfven åtskilliga omständigheter, af hvilka man kunde
fatta misstankar mot isynnerhet modrens, Cicilias,
elakhet och föresats att göra af med barnbarnen.
Cicilia Rasmusdotter nekade imedlertid till brot-
tet och gaf hvariehanda förklaringar öfver de om-
ständigheter i vitnesmålen, som ej kunde förnekas.
Härads-Rätten dömde Bengta Olsdotter, med å-
beropande af 44 Kap. 4 och 47 Kap. 4 8 Miss-
gernings-Balken, att mista högra hand, halshuggas
och å båle brännas; men förklarade, i afseende å
de 3 oäkta barnens dödssätt, att anledningar till
misstankar väl förekommo, men utgjorde ej laga
bevis för hennes fällande deråt. — Angående Beng-