Rothschiid eller någon markis, det var en fatti
stackare, som i vårt kära fädernesland ick
ens skulle egt en trotjenares rang, eller ha
så stort anseende, som en bofkamrer; det va
en olycklig artist, död uti sjelfvillig landsflyk
Jångt från sin fädernesjord, och genom hvilke
död! ett sjelfmord af förtviflan och hypokon
dri. Hans namn var Adolph2 Nourrit.
Ni känner af ryktet denne utmärkte sångar
och hans bedröfliga historia. Såsom operan
förnämsta talang, en gång Pariserpubliken
älskling, drog han sig en vacker dag plötslige
från , denna scen, drifven af en alltför stor miss
tröstan till sig sjelf och fruktan att icke kun
na täfla med den på samma teater nu uppträ
dande Duprez, lemnade Paris och Frankrike
samt begaf sig öfver till Italien, i hvilket, fö
sången och musiken skapade land han, en hem
sjuk främling, oaktadt alla de lagrar, man slö
sade på honom, likväl till den grad vantrifdes
att han slutligen sökte döden såsom ett bättre
Denne samme Duprez, som varit en ofrivilli
orsak till hans olycka, sjöng i dag frid var
med dig öfver hans stoft. Så underligt gö
händelsen sina kombinationer.
Den långväga och kostsamma öfverflyttningei
af Nourrits jordiska qvarlefvor från Italien til
Paris har blifvit bestridd genom en subskrip
tion, som, öppnad genast vid första underrät
telsen om hans död, vann hastigt den störst
sympati, och till hvilken hufvudstadens ypper
sta musikaliska talanger hastade att bidrag:
genom mer än en konsert. Detta förhållande
äfvensom den högtidlighet och det allmänn:
deltagande, hvarmed hans begrafning blifvit fi.
rad, är ett lysande exempel till hundra andr:
på, huru vår tid vet att värdera, hedra och i
hågkomma konsterna och snillet, denna epok
som från ett visst håll så gerna utmålas såsoi
intet sinne egande för annat än de rent mate-
riella och egoistiska interessena.
Måtte det förlåtas mig, om jag något bråd-
störtadt i ett steg går tillbaka från den solen-
na högtiden i S:t Roch till en festlighet a
helt annan och mera glad natur, från cypres-
serna. till rosorna, till lustbarheten at den för-
sta Maj, la Saint-Philippe, denna dog, som, i-
från Ludvig Filips af Orleans uppstigande på
Julibarrikadernas tron, för alla trogna och lo-
jala Franmän blifvit, såsom det hos oss hetei
om de kungliga namns- och födelsedagarna , så
dyrbar och oförgätlig,, och en så rik anled-
ning till fröjdesprång och jubileum. De offi-
ciellt, i vädret talande, telegraferna halva väl
om besagde dags firande kring land och rike
förkunnat, att den allmänna entusiasmen uti Pa-
ris aldrig varit större än just i år, enfaldigt
folk har dock trott sig finna, att detta icke
helt och hållet varit förhållandet, ja, några på-
stå, att förtjusningen till och med varit pro-
portionsvis mindre än hvad den bordt vara ef-
ter billigt aidrag af den upprymdhet, som kan
motsvara några hundra brödkakor och korfvar,
hvaraf den annars vanliga utdelningen bland
folkskarorna i Champs Elysdes detta år blifvit
inhiberad. Detta må nu vara hur som helst
står dock fast det hufvudsakliga, nemligen att
dagen började såsom öfligt med kanonskott och
lyktade med raketsmällar, att trenne så kal-
Jade mats de eocagne, böga tjocka master till
täfling i klättrande, på olika ställen voro upp-
resta, der en och annan fattig stackare med
anledning af ,dagens festliga betydelse, i för-
ening med hoppet om det pris, som blifvit ut-
satt för den der lyckades arbeta sig upp ända
till den på knoppen svajande fanan, roade sig
med att halka ner i backen och bryta armar
och ben al sig, att vidare Tuilerieträdgården,
Champs Elyses sawt alla offentliga byggnader
om voro afionen illuminerade med larapor och
mareschaler, äfvensom en mängd enskilda hus rikt
eklärerade — af månan, samt alt i oftanämn-
da Champs Elystes, liksom på tvenne andra
platser, en ansenlig, med trefärgade fanor ut-
vändigt öfverlastad teater blifvit upptimrad,
der gratis för kommande och gående ett audi-
torium under bar himmel, från tidigt på för-
middagen till sena natten det arma fästet S:t
Juan d Ulloa ideligen bestormades och intogs,
ntrymdes och åter bestormades. Den mesta
rörelsen var ulan tvilfvel i. Champs Elystes,
detta älsklingsställe för det Parisiska folklifvet,
och seenerna voro här verkligen varierande. En
del af den vackra parken hade för tillfället blifvit
förvandlad till en verklig marknadsplats; allt hvad
Paris äger af pepparkakssäljerskor och leksaks-
krämare, hade, härunder de gröna träden, uppsla-
git ett slags provisionella stånd af segelduk, i räk-
ning på den ständigt förbiströmmande mennisko-
massan; en annan traki var upptagen af hundra-
—
) Detta bref är trenne dagar tidigare, än det
- Ce oo wF CL KATA mha amn n då ar