tagit lifvet af sina 3:e, före äktenskapet framfödr
oäkta barn, till hvilka Nils Jacobsson var fade
nemlizen dottren Perni!la, som afled af konvulsit
ner den 20 Februari 4830, 2 månader gamma
sonen Per. som dog den 6 Januari 1832, 6 är,
månader, 2 dagar gammal, och dottren Pernill
som afled den 43 Maj 41835, 12 digar gamma
samt derefter äfven förgifvit 3:e sina, under ät
tenskapet med Nils Jacobsson fram ödde bar
nemligen dottren Johanna, som, 2 månader gan
mal, dog den 31 December 412335; sonen Per, hvi
ken, 140 dagar gammal, afled den 23 Februari 183
och sonen Andere, död den 27 Mars 18538, 20 daga
gammal. För delaktizhet i de 3:e sistnämnda bro:
ten, hvilka Dengta erkänt, tilltalades äfven hennt
moder, Cecilia Rasmusdotuer, och Bengtas bemäld
man. Niis Jakobsson.
Det var det yngsta barnets död, den 27 Mai
sistlidet år, som skulle lyfta det täckelse, hvilke
så mänga år bvilat öfver dessa fasaväckande brot
Bengta Olsdotter bodde med sin man inhyses ho
åboen Sven Andersson i Konga. I ett annat in
till deres stuga gränsande rum bodda en gamme:
enka, Elsa Johosdotter. En dag, i Februari må
nad 41837 hade Cecilia Rasmusdotter infunnit si
bos Elsa och bedt denna följa sig till Bengta Ols
dotter, för att se, huru Bengtas tio dagar gaml
son, Per, kämpade med döden. Elsa hade genas
begifvit sig dit och funnit barnet draga sin sist
suck, men tillika anmärkt, att de:s kropp efic
döden varit svartblå. Någon tid, efter det sist
barnets, Anders födelse, i början af Mars måna
sistlidne år. hade Bengta Olsdotter frågat Elsa
hvarifrån hon skulle kunna erhålla gift för at
dermed föröda råttor. Elsa, som då erinrade si
den förrberörda bändelsen och derjemte bört om
talas, att alla de andra barnen hastigt insjukna
och aflidit, började nu fatta misstankar och, slu
tande af denna fråga till något anslag emot bar
nets lif, svarade, att hon icke visste, hvar gif
kunde erhållas och sökte derjemte öfvertala benne
att för råttornas utödande icke använda sådan
utan heldre andra medel. Derpå begaf sig Els
till en bustru, Cecilia Kjerstinsdotter, för hvilke
hon yppade sina farhögor samt frågade tillika, hva
som vore att tillgöraa, dertill Cecilia endast sva
rade, att om Bengta fattat den befarade föresat
sen, kunde ej fela, att ju hon gjorde utvag fö
anskaffande af vift, och trodde Cecilia iogentin,
kunde tillgöras, innan sig visat, huruvida hon dera
gjorde missbrut.k Omkring 42 dagar derefier, ti
digt en morgon, blef Elsa af Cecilia Rasmusdotte
uppväckt meg underrättelse, att gossen Anders af
lidit, och fovn då barnet alldeles såsom den föru
aflidne gossen Per, liggande med sammankrympt:
händer och knän samt svartblå på kroppen; dess
utom märke hon några hvita gryn, qvarsittande
munvecker ä barnet. Elsa frågade, ivad det var
och Bengla svarade, att det var socker, som bar
net före döden förtärt. Då Elsa sedermera yt
rade til Bengta Olsdotter och bennes mor, at
barnets ärg vore misstänkt och liknade Pers, som
året förat aflidit, blef Cecilia Rasmusdotter ganske
bäpen sch bad Elsa förtiga dessa omständigheter
försäkrinde, att allting vore riktigt tillgånget, ef.
ter barnet dödt på hennes knä. Elsa förfogade
sig genast till Cecilia Kjersiiosdotter och omtalade
hkändelsen för henne, som åter genast berättade der
för Saromorskan, Elna Nilsdotter, bvilken derefter
annälte händelsen hos presten i församlingen, Vi-
cepastor Möller. Thorsdacsmorgoren den 29 Mar:
åtföljdes Vicepastor Möller och Ellna Nilsdotter
til Nils Jakobsson. Då de dit enländt och Pastorr
begärde att få se det döda barnet, syuvutes Bengts
Osdotter ytterst bestört och Cecilia Rasmusdotter
sitrade: sanske Iierr Pastorn tror, det dödt a
koppor? Nej! visst icke, det är helt och grannt.c
hils Jakobsson, på kyrkogården sysselsatt med at
appkasta grafven, hvaruti barnets lik skulle läg.
gas, efterskickades och infann sig genast. Bengta
underrättade sin man om, att folk trodde dem
hafva gjort illa med barneta, då Nils Jakobssor
svor att så icke vore. Imedlertid besilt Pastorn
i anledning af alla dessa sammanlagda misstänkta
mstländigbeter, att barnets lik genast skulie föras
fn till Landskrona, för att obduceras. Pastor Möl-
ler anställde derefter genasi förhör med de tillta-
lade inför Kyrkorådet, då alla nekade; men den 2
derpåföljde April, sedan barnets lik blifvit infördt
till Landskrona, infann sig Bengta hos Pastor Möl-
ter och erkände först för honom enskildt, men se-
dan i närvaro af Länsmannen Berger och flere till-
kallade personer, att hon med förgift afdagatagit
barnet. Hon förnekade likväl då all brottslighet,
rörande de äfriga barnens död; men dagen derpå,
eter den 3:e April, erkände hon, i samma perso-
ners närvaro, att hon tagit lifvet af sin dotter Jo-
hanna och dagen derefter tillstod bon omsider äf-
ven, att hon förgifvit sonen Per. Vid sednaste
förbören voro väl Nils Jakobsson och Cecilia Ras-
musdotter närvarande, mer fornekade all kännedom
om broitet. Nils Jakobsson förklarade sig likväl
misstänka svärmodren, emedan han kände henne
för att vara mycket elak.
Vid undersökningen inför Häradsrätten aflade de
anklagade följande berättelser: Bengta Olsdotter,
född den 40 November 48035, lemnade vid 44 års
ålder föräldrarnes hus och tjenade i sin hemort,
tills hon, 20 år gammal, lät lägra sig af sin nu-
varande man, Nils Jakobsson, med hvilken hon,
under äktenskapslöfte, sammanaflade de tre först-
om förmälde oäkta barnen, hvilka alla af naturliga
sjukdomar skulle hafva aflidit och dem hon sjelf
vårdat, med undantag af sonen Per, hvilken in-
sjuknade hos mormoedren, Cecilia Rasmusdotter,
som bodde i fattigstugan, der Per äfven tre vec-
kor derefter aflidit. Först den 4 April 1834 hade
Bengta Olsdotter med Nils Jakobsson ingått äkten-
skap, under hvilket hon framfödde fyra barn, hvaraf
ett, sonen Ola, som föddes i Juli månad nyssnämnde
år, ännw lefver; men de öfrige erkände Bengta,
med synbar rörelse, under betygande af sin till-
gifvenbet för mannen ech ömhet för barnen, sig
tid efter annan hafva afdagatagit med arsenik, som
han urder färevändnine att dermed förgifva rättor.