tagit lifvet af sina 3:e, före äktenskapet framfödr oäkta barn, till hvilka Nils Jacobsson var fade nemlizen dottren Perni!la, som afled af konvulsit ner den 20 Februari 4830, 2 månader gamma sonen Per. som dog den 6 Januari 1832, 6 är, månader, 2 dagar gammal, och dottren Pernill som afled den 43 Maj 41835, 12 digar gamma samt derefter äfven förgifvit 3:e sina, under ät tenskapet med Nils Jacobsson fram ödde bar nemligen dottren Johanna, som, 2 månader gan mal, dog den 31 December 412335; sonen Per, hvi ken, 140 dagar gammal, afled den 23 Februari 183 och sonen Andere, död den 27 Mars 18538, 20 daga gammal. För delaktizhet i de 3:e sistnämnda bro: ten, hvilka Dengta erkänt, tilltalades äfven hennt moder, Cecilia Rasmusdotuer, och Bengtas bemäld man. Niis Jakobsson. Det var det yngsta barnets död, den 27 Mai sistlidet år, som skulle lyfta det täckelse, hvilke så mänga år bvilat öfver dessa fasaväckande brot Bengta Olsdotter bodde med sin man inhyses ho åboen Sven Andersson i Konga. I ett annat in till deres stuga gränsande rum bodda en gamme: enka, Elsa Johosdotter. En dag, i Februari må nad 41837 hade Cecilia Rasmusdotter infunnit si bos Elsa och bedt denna följa sig till Bengta Ols dotter, för att se, huru Bengtas tio dagar gaml son, Per, kämpade med döden. Elsa hade genas begifvit sig dit och funnit barnet draga sin sist suck, men tillika anmärkt, att de:s kropp efic döden varit svartblå. Någon tid, efter det sist barnets, Anders födelse, i början af Mars måna sistlidne år. hade Bengta Olsdotter frågat Elsa hvarifrån hon skulle kunna erhålla gift för at dermed föröda råttor. Elsa, som då erinrade si den förrberörda bändelsen och derjemte bört om talas, att alla de andra barnen hastigt insjukna och aflidit, började nu fatta misstankar och, slu tande af denna fråga till något anslag emot bar nets lif, svarade, att hon icke visste, hvar gif kunde erhållas och sökte derjemte öfvertala benne att för råttornas utödande icke använda sådan utan heldre andra medel. Derpå begaf sig Els till en bustru, Cecilia Kjerstinsdotter, för hvilke hon yppade sina farhögor samt frågade tillika, hva som vore att tillgöraa, dertill Cecilia endast sva rade, att om Bengta fattat den befarade föresat sen, kunde ej fela, att ju hon gjorde utvag fö anskaffande af vift, och trodde Cecilia iogentin, kunde tillgöras, innan sig visat, huruvida hon dera gjorde missbrut.k Omkring 42 dagar derefier, ti digt en morgon, blef Elsa af Cecilia Rasmusdotte uppväckt meg underrättelse, att gossen Anders af lidit, och fovn då barnet alldeles såsom den föru aflidne gossen Per, liggande med sammankrympt: händer och knän samt svartblå på kroppen; dess utom märke hon några hvita gryn, qvarsittande munvecker ä barnet. Elsa frågade, ivad det var och Bengla svarade, att det var socker, som bar net före döden förtärt. Då Elsa sedermera yt rade til Bengta Olsdotter och bennes mor, at barnets ärg vore misstänkt och liknade Pers, som året förat aflidit, blef Cecilia Rasmusdotter ganske bäpen sch bad Elsa förtiga dessa omständigheter försäkrinde, att allting vore riktigt tillgånget, ef. ter barnet dödt på hennes knä. Elsa förfogade sig genast till Cecilia Kjersiiosdotter och omtalade hkändelsen för henne, som åter genast berättade der för Saromorskan, Elna Nilsdotter, bvilken derefter annälte händelsen hos presten i församlingen, Vicepastor Möller. Thorsdacsmorgoren den 29 Mar: åtföljdes Vicepastor Möller och Ellna Nilsdotter til Nils Jakobsson. Då de dit enländt och Pastorr begärde att få se det döda barnet, syuvutes Bengts Osdotter ytterst bestört och Cecilia Rasmusdotter sitrade: sanske Iierr Pastorn tror, det dödt a koppor? Nej! visst icke, det är helt och grannt.c hils Jakobsson, på kyrkogården sysselsatt med at appkasta grafven, hvaruti barnets lik skulle läg. gas, efterskickades och infann sig genast. Bengta underrättade sin man om, att folk trodde dem hafva gjort illa med barneta, då Nils Jakobssor svor att så icke vore. Imedlertid besilt Pastorn i anledning af alla dessa sammanlagda misstänkta mstländigbeter, att barnets lik genast skulie föras fn till Landskrona, för att obduceras. Pastor Möller anställde derefter genasi förhör med de tilltalade inför Kyrkorådet, då alla nekade; men den 2 derpåföljde April, sedan barnets lik blifvit infördt till Landskrona, infann sig Bengta hos Pastor Mölter och erkände först för honom enskildt, men sedan i närvaro af Länsmannen Berger och flere tillkallade personer, att hon med förgift afdagatagit barnet. Hon förnekade likväl då all brottslighet, rörande de äfriga barnens död; men dagen derpå, eter den 3:e April, erkände hon, i samma personers närvaro, att hon tagit lifvet af sin dotter Johanna och dagen derefter tillstod bon omsider äfven, att hon förgifvit sonen Per. Vid sednaste förbören voro väl Nils Jakobsson och Cecilia Rasmusdotter närvarande, mer fornekade all kännedom om broitet. Nils Jakobsson förklarade sig likväl misstänka svärmodren, emedan han kände henne för att vara mycket elak. Vid undersökningen inför Häradsrätten aflade de anklagade följande berättelser: Bengta Olsdotter, född den 40 November 48035, lemnade vid 44 års ålder föräldrarnes hus och tjenade i sin hemort, tills hon, 20 år gammal, lät lägra sig af sin nuvarande man, Nils Jakobsson, med hvilken hon, under äktenskapslöfte, sammanaflade de tre förstom förmälde oäkta barnen, hvilka alla af naturliga sjukdomar skulle hafva aflidit och dem hon sjelf vårdat, med undantag af sonen Per, hvilken insjuknade hos mormoedren, Cecilia Rasmusdotter, som bodde i fattigstugan, der Per äfven tre veckor derefter aflidit. Först den 4 April 1834 hade Bengta Olsdotter med Nils Jakobsson ingått äktenskap, under hvilket hon framfödde fyra barn, hvaraf ett, sonen Ola, som föddes i Juli månad nyssnämnde år, ännw lefver; men de öfrige erkände Bengta, med synbar rörelse, under betygande af sin tillgifvenbet för mannen ech ömhet för barnen, sig tid efter annan hafva afdagatagit med arsenik, som han urder färevändnine att dermed förgifva rättor.