ven, ehuru hårdt denne annars är behandlad, anser plantageegaren sig ej böra neka att emellan arbetstiderna få en förströelse uti musik och dans. I alla fall äro dessa beslut, såvida böter och an svar åläggas, uppenbart lagstridiga, och man måste förundra sig, om icke föräldrarnas välde öfver sina barn och husbondens öfver sitt tienstefolk, med den stora makt, lagen lägger hoDom i händerna, skulle vara mer än tillräcklig, för att bibehålia en nödig ordning. Hvarje oskick måste hämmas genom lagliga medel, och för det man vill det goda, bör det ej uppföras på en lagstridig grund. Den ena lagöfverträdelsen är icke bätre än den andra. Red. har ansett innehållet af detta bref nog intressant att förtjena offentliggöras; men skulle tiilika önska och tro det vara en tjenst åt det allmärna, om korrespondentea behagade göra sig den mödan att söka förskaffa hed. en afskrift af de här omtalade sockenstämmoprotokullerna, emedan mången kan hafva anledning etvilla underrättelsens tillförlitlighet, så länge sjelfva dokumenterna ej bifogas. För öfrigt äro dessa exempel icke de enda, att försarlingarnes fäder, i sitt blinda nit emot missbruken af ungdomens nöjen, sökt att genom förbud och plikters åliggande helt och hållet hinira och förekomma sådana. Allt dylikt härleder sig oftast derifrån, att de gamle van: ligen allt för lätt glömma, att de sjelfve en gång varit unga, i stället att de tvertom borde uppmuntra folkets nöjen, såsom ersättning för deras mödor och endast tillse, att dessa förströelser taga en förnuftig riktning genom de äldres ledning och deltagande deri. DemeuesENNESTTASEN