tidningarnes snabbskrifvare vilja hafva slut: till af haus utseende och åvbörder. Han böj jade med att bekräfta, hvad Lord Russell ny: förut sagt, nemligen att han genom Lord Mei bourne begärt drotiningens tillstånd, att få al gifva förklaringar i Huset, och att han dert; blifvit autoriserad. Den 2 dennes, klockan 2 — yttrade han — had han biifvit kallad till drottningen, som förut gifvi hertigen af Wellington uppdrag, att bilda en mi nister, men bvilket denne afsagt sig. Hertigen vägran i detta fall hede hufvudsakligen grunda sig derpå, att hufvudsvårigheterne, som den blif vande förvaltningen finge att kämpa emot, låge Underhuset, hvarföre hertigen hänvisat på honon (Sir Robert), såsom den der företrädesvis vor: egnad att träda i spetsen för förvaltningen. I der konferens, som Sir Robert derefter hafi med drottningen, hade hon, omedelbarligen efter den frå: gan, om han vore beredd att åtaga sig bildande af det nya kabinettet? uttryckt sin uppriktiga leds: nad öfver sina hittillsvarande ministrars afgång med hvilka hon yttrat sig hafi allt skäl, attihvarje bänseende yara nöjd, och denna ledsnad hade H. M. uttalat på ett sådant sätt, att något naturligare eller mera passande icke kunde tänkas. (Höga bifallsrop.) Talaren bade derpå åtagit sig bildandet af den nya ministeren, och i hopp att detta skulle lyckas honom, lofvat att dagen derpå förelägga drottningen en lista på det nya kabinettet. Han hade icke för Hennes Maj:t dot de stora svårigheter, som skulle möta en ny minister, men försäkrat, att, då han tagit del i det votum, som aflägsnat de förre ministrarne, så skulle ingenting förmå afhålla honom ifrån att lemna allt det biträde i afseende på deras ersättande med andra, som stode i hans förmåga. Annu samma dag hade han försäkrat sig om medrerkan af följande 8 män, nemligen: hertigen af Wellington , Lord Lyndhurst, grefve Aberdeen, Lord Ellenborougt, Lord Stanley, Sir James Graham, Sir Henry Hardinge och Hr Golbourz. Följande dagen hade han förelagt drottninzen namnen på dessa personer, såsom blifvande ministrar, med den anmärkning, att hertigen af Wellington föredrog, att öfvertega affärernas ledning i Öfverhuset, framför någon ministåre med portfölj. Härvid hade drottningen yttrat sin önskan, att hertigen måtte emottaga en portfölj, och Sir Robert hade derpå försäkrat Hennes Maj:t, att ban icke ett ögonblick betviflade, att ju hertigen skulle göra en uppoffring af sin personliga böjelse, för att efterkomma bennes ög skan. Ingen materiel fråga om förvaltningens form eller gång bade vid detta tillfälle förekommit; det var först dagen derpå, Tharsdagen den 9 på eftermiddagen, som den svårighet eller det missförstånd (misconc:plion) uppkommit, som föranledt talaren, att upphöra med sina bemödanden, och draga sig tillbaka från bildandet af en ministere. Denna svårighet hade endast och allenast beträffat drottningens qvinliga hofstat, ty i afseende på den i manliga personalen af hofstaten hade Hennes Maj:t beviljat allt, hvad som af henne blifvit begärdt. Rörande denna angelägenhet ville talaren inski:änka sig dertill att framlägga de bref, som angingo densamma, och afhålla sig ifrån att tala om de intryck (impressions) som bildat sig hos bonom, under det denna affär negocierades med drottningen. Blott sina afsigter ville han framställa och underkasta sig allt det tadel, som den måhända bristfälliga förklaringen af dessa afsigter inför drottningen kunde föranleda. Redan den 8, om aftonen, hade han, i sitt eget hus, meddelat sina tankar i detta hänseende åt sina vänner, och med statskalendern i hand, emedan han blott hade en ganska ytlig kännedom om den kungliga hofstaten, sagt, att han icke skulle föreslå drottningen några förändringar, i afseende på de underordnade piatserna, med hvilka han förstod alla, som voro un-( der statsfruarnes (Ladies of the Bedechambir,; men hvad de högre platserna besräffade, hvilkas innehafvarinnor stå i omedelbar förbindelse med hansi och hans vänners politiska motståndare, så skuile dessa damers aflägsnande bespara ministeren många svårigheter, och man borde derföre fordra en förändring af personal på dessa platser, dock äfven detta blott undantagsvis, emedan några af de nu varande funktionåärerna icke hade några förbindelser af politisk betydenbet. Den 9 hade talaren framlagt dessa sina åsigter för drottningen och da-j gen derpå erhållit från Hennes Maj:t ett bref, som j lydde på följande sätt: Drottningen har tagit i öfvervägande det förslag, Sir Robert Peel i går gjorde henne, att förafskeda hennes Ladies of the. Bedchamber, mena kan icke lemna sitt bifall till ett förfarande, som bon icke anser enligt med, hvad som förut varit brukligt, och som strider emot hennes känslor. Tyå eller tre timmar efter emotI tagandet af detta bref, hade han skrifvit ett svar till drottningen, hvilket han likaledes uppläste i och i hvilket han återlemnade i Hennes Maj:ts händer det uppdrag, hon gifvit honom, att bilda en ministere, och sökte rättfärdiga sitt förfarande, hufvudsakligen på den grund, ,att, i betraktande af de stora svårigheterna i närvarande kris, och då det är lämpligt, att till en början göra hvarje försök att föra styrelsen med det nuvarande parlamentet, så är det, för att häri lyckas, af väsentlig nödvändighet att kunna framlägga ett offentligt bevis på drottningens fullkomliga förtroende och understöd, och detta bevis kunde allrabäst gifvas derigenom, att den qvinliga hofstaten tillen del förändrades. Härtill hade Hennes Mai:t svaj