Frankrike, så måste den ställning, hvåri vi be
finna oss, snart göra slut på all ovisshet härut
innan. Nationens politiska sinne är redan si
utbildadt, att hvar och en begriper, det er
vanmakt och stillestånd, sådana som detta, blot:
kan förklaras på två sätt: Antingen att natio-
nen är angripen af en svår sjukdom, eller at
yttringarna af dess friska lif hämmas af någo!
hinder. Men tillvaron af en sådan sjukdom
vill nationen ej medgifva, emedan hon känner
elementerna af sin kraft; således finnes verkli.
gen något hinder, som förlamar verksamheten
af nyssnämnda elementer det vill med andrs
ord säga, att författningsformerna icke duga
Har nationens förstånd blifvit ense om denna
punkt, så är dess känsla det ännu mera; ty
denna har blifvit i det innersta kränkt ge-
nom skammen af det sednaste skådespelet. Att
de, som äro kallade till folkets ombud, tyckas
helt och hållet iösslitna från massan af folket,
från hvilket de skulle hemta sin kraft, och likt
dockor på ett bräde roa sig med en lek, som
de sjelfva betydelsefullt nog kalla kombinatio-
ner, att de föra de allmännas väl på tungan,
men endast sitt eget i hjertat; att affall, van-
kelmod, ränker och dåligheter framträda inför
Europa såsom de enda frukterna af det nuva-
rande Fransyska statslifvet, denna smälek skall
Frankrike, om ej allt bedrager, icke länge tå-
la. Redan lärgesedan knotar den Fransyske
soldaten och är missbelåten med sitt glo iösa
Frankrikes, ställning till de öfriga makterna,
men att ändra det yttre förhållanderna finner
han sig urståndsatt. I det inre deremot kän-
ner han sig starkare; Retorer, Advokater och
Intriganter af alla slag äro honom förhatlige.
Han är uppfylld af förbittring att se sitt varmt
älskade fäderneslands öde i sådana händer, o-
tålig att rycka det undan dem, och till detta
verk torde han skrida innan kort, om han ic-
ke på annat sätt får ge luft åt sitt missnöje
öfver landets förnedringstillstånd. För den ven-
stra sidan i kammar2n kan denna rörelse af
den militäriska känslan icke vara annat än väl-
kommen; ty utan bistånd af den fysiska mak-
ten förmår denna sida intet och har aldrig nå-
got förmått.n
Uti en annan artikel yttras det öfver samma
ämne: Kammaren gör ingenting, Regeringen
ingenting, och således bar åtminstone ingenting
blifvit gjordt bakvändt. Så säger visst mån-
gen, men detta är ett stort misstag. Man har
sällan aktat derpå, att kammaren och regerin-
gen, de valde och väljbare, icke utgöra hela
Fransyska nationen, att det, utom det officiella
Frankrikes elementer, älven gifves ett icke-offi-
cielt, och att det just var detta icke-officiella
Frankrike, som gjurde och genomfäktade revo-
lutionerna af 4789, 1793 och 41830. Om nu
kammaren och regeringen lägga händerna 1 kors,
så står denna del af nationen, massan af folket,
derföre icke sysslolös. Hvarje regeringens go-
rande eller låtande verkar på denna massa på
ett eller annat vis, och detta är till slut ändå
hufvudsaken, ty det är i afgörande ögonblick
massan, som gifver utslaget.
Uti samma bref heter det: ,Jag var den 4
Maj, konungens födelsedag, utanför slottsbal-
kongen, då konungen der visade sig, och hel-
sade de vid pass 50,000 personer, som fyllde
Tuileri-trädgården. Andra dagen lästes i re-
geringsbladen, att konungen blifvit mottagen
med det mest jublande vive le roi. Jag dere-
mot hörde icke en enda röst utropa detta, och
samma tystnad och kalla liknöjdhet visade sig
hela tiden.,
——— —
— H. EK. H. Kronprinsen ger i dag, i anse-
ende till Hennes Maj:t Drottningens namnsdag,
en större middag.
— Det berättas nu, att ångfartyget Gylle