Frankrike, så måste den ställning, hvåri vi be finna oss, snart göra slut på all ovisshet härut innan. Nationens politiska sinne är redan si utbildadt, att hvar och en begriper, det er vanmakt och stillestånd, sådana som detta, blot: kan förklaras på två sätt: Antingen att nationen är angripen af en svår sjukdom, eller at yttringarna af dess friska lif hämmas af någo! hinder. Men tillvaron af en sådan sjukdom vill nationen ej medgifva, emedan hon känner elementerna af sin kraft; således finnes verkli. gen något hinder, som förlamar verksamheten af nyssnämnda elementer det vill med andrs ord säga, att författningsformerna icke duga Har nationens förstånd blifvit ense om denna punkt, så är dess känsla det ännu mera; ty denna har blifvit i det innersta kränkt genom skammen af det sednaste skådespelet. Att de, som äro kallade till folkets ombud, tyckas helt och hållet iösslitna från massan af folket, från hvilket de skulle hemta sin kraft, och likt dockor på ett bräde roa sig med en lek, som de sjelfva betydelsefullt nog kalla kombinationer, att de föra de allmännas väl på tungan, men endast sitt eget i hjertat; att affall, vankelmod, ränker och dåligheter framträda inför Europa såsom de enda frukterna af det nuvarande Fransyska statslifvet, denna smälek skall Frankrike, om ej allt bedrager, icke länge tåla. Redan lärgesedan knotar den Fransyske soldaten och är missbelåten med sitt glo iösa Frankrikes, ställning till de öfriga makterna, men att ändra det yttre förhållanderna finner han sig urståndsatt. I det inre deremot känner han sig starkare; Retorer, Advokater och Intriganter af alla slag äro honom förhatlige. Han är uppfylld af förbittring att se sitt varmt älskade fäderneslands öde i sådana händer, otålig att rycka det undan dem, och till detta verk torde han skrida innan kort, om han icke på annat sätt får ge luft åt sitt missnöje öfver landets förnedringstillstånd. För den venstra sidan i kammar2n kan denna rörelse af den militäriska känslan icke vara annat än välkommen; ty utan bistånd af den fysiska makten förmår denna sida intet och har aldrig något förmått.n Uti en annan artikel yttras det öfver samma ämne: Kammaren gör ingenting, Regeringen ingenting, och således bar åtminstone ingenting blifvit gjordt bakvändt. Så säger visst mången, men detta är ett stort misstag. Man har sällan aktat derpå, att kammaren och regeringen, de valde och väljbare, icke utgöra hela Fransyska nationen, att det, utom det officiella Frankrikes elementer, älven gifves ett icke-officielt, och att det just var detta icke-officiella Frankrike, som gjurde och genomfäktade revolutionerna af 4789, 1793 och 41830. Om nu kammaren och regeringen lägga händerna 1 kors, så står denna del af nationen, massan af folket, derföre icke sysslolös. Hvarje regeringens gorande eller låtande verkar på denna massa på ett eller annat vis, och detta är till slut ändå hufvudsaken, ty det är i afgörande ögonblick massan, som gifver utslaget. Uti samma bref heter det: ,Jag var den 4 Maj, konungens födelsedag, utanför slottsbalkongen, då konungen der visade sig, och helsade de vid pass 50,000 personer, som fyllde Tuileri-trädgården. Andra dagen lästes i regeringsbladen, att konungen blifvit mottagen med det mest jublande vive le roi. Jag deremot hörde icke en enda röst utropa detta, och samma tystnad och kalla liknöjdhet visade sig hela tiden., ——— — — H. EK. H. Kronprinsen ger i dag, i anseende till Hennes Maj:t Drottningens namnsdag, en större middag. — Det berättas nu, att ångfartyget Gylle