aAallo Huv till ARUVLUJSPLI,g AMPEVE SVIS? PEPPE
bordcs eller östra pricken och sedan på styrbords eller
den vestra, hvarunder farten saktades. Vittnet ha-
de stått i förn, och när Gylfe kommit midt för ve-
stra pricken, så att det haft babords prick akter
om iåringen, hade Norrland, ehuru Prem. -Löjtnan-
ten Egerström, som haft sin plats å babords hjul-
hus, med handen gifvit tecken, att det borde hålla
undar, kommit med full fart, samt stött emot Gyl-
fe, hvilket då legat med sidan nära styrbords prick
och alldeles inpå ett gammalt vrak, med babords
prick akter ut, och bade det, af hvad vittnet tog
på sia ed, emellan denna prick och Gylfes akter,
varit utrymme för ett fartyg att passera. — Gylfe
hade ständigt fört flagg och vimpel. — Norrland
hade vid semmanstötninzen icke legat på östra
pricken, dock kunde vittnet icke säga om det se-
dermera kommit på den elier huru längt Gvylfe var
derifrån, då det höll af emot den vestra. Han ha-
de icke gifvit akt på, om de gå stäf emot stäf, e-
medan han varit sysselsatt med tågvirke.
Gullsjö uppgaf. att Norrland, vid sjelfva sam-
manstötningen icke varit på östra pricken, emedan
Gullsjö då sett samma prick akter ut om Gylfe,
men om Norrland sedermera kommit på den, kän-
de ej viltnet.
Den 4 December. Notarien Kellgren var icke
försedd med vittnesförhörs-protokollet, emedan det
i Getle ännu icke ägt rum. — HofRätts-fiskalen,
Herr Häradshöfdingen Lundstedt, afgaf en skrift-
lig förklaring, hufvudsakligen innehållande: Norr?
land fortfor att ifrån det ställe, der segelleden af-
viker i östlig riktning, hålla intill den sidan af
farleden, som är till höger, då man kommer från
Stockholm; Gylfe syntes äfven hålla åt samma si-
da; så att, efter vittnets begrepp, fartygen, om de
sålunda oafbrutet fortfarit, bort stöta tillsamman
med bogspröten, att likväl kort derpå, då Norrland
afvek från högra sidan, Gylfe begynte falla af åt
den venstra, men att de båda då voro så nära hvar-
andra, att, fastän Norrlands machin stoppades, det
likväl under sin fart framåt, med sitt bogspröt träf-
fade Gylfes hjulbus och krossade detsamma. Efter
vittnets uppfattning hade fartygens sammanstötning
bordt kunna undvikas derigzenom, att antingen Gyl-
fe nigot tidigare fallit af till venstra sidan eller
ock Norrland, genast vid det ställe, der farledens
riktning förändras, afvikit till den venstra, och så-
ledes tillåtit Gylfe att passera förbi på högra si-
dan; hvadan vittnet, utan aft ingå i något bedö-
mande af den eres eller andres skyldighet att hålla
åt högra eller venstra sidan af segelleden, ej kun-
de annat finna, än att Gylf-, om det ålåge detsam-
ma, att .vid tillfället hålla sig intill sistnämnda si-
da, alltför sent begynte att från högra sidan aflägs-
na sig. Fartygens afstånd från hvarandrsa, i det
ögonblick Gylfe begynte falla, kunde viltnet ej be-
stämdt uppgifva.
Till följe af Aktors begäran, det KrigsRätten
måtte yttra sig öfver Noterien Kellgrens ofvan an-
förda yrkande, om vittnenas undervisning af pre-
sterskapet, utlät sig KrigsRätten derom och ogil-
lade detsamma, emedan deras frejd af vederböran-
de befäl blifvit vitsordad att vara god, och anled-
ning icke förekom att betvifla vittnenas kännedom
af edens vigt.
För öfrigt ansåg KrigsRätten målet röra officers
förhål!!ande i tjenstens utöfning, och således böra
till KrigsHofRättens afdömande öfverlemnas.
Den 20 Dec. hade vittnesförhör företagits i Gefle
med nedanstående personer, hvarvid voro närva-
rande:
Direktionens ombud, TolagsKemereraren Spil-
hammar; såsom ombud för Kronan: Stadsfiskalen
Lindström, och för PremierLöjtnanten Egerström:
MagistratsSekreteraren Stolpe. — Herrar Lindström
och Stolpe yrkade, att rättighet till vittnens afhö-
rande måtte anses försuten, emedan KrigsRätten
förelagt, att det före den 4 December borde vara
till KrigsRätten ingifvet. — Detta afslogs Nikväl,
hvaröfyer Hrr Lindström och Stolpe anmälde miss-
nöje.
Handlanden Norman berättade: att så snart Gyl-
fe, ifrån hvilket rök först förmärktes bakom en
skogsudde, kom i sigte, höll Norrland genast af
rakt på högra eller styrbords-pricken, och hade
fö e sammanstötandet ej ändrat denna kurs, som
fortsattes rakt på östra pricken; att fartyget troli-
gen gått öfver pricken, ty då ombordläggniugen in-
träffade, hade vittnet förmärkt pricken på flere
famnars afstånd akter om Norrland, men på ba-
bordssidan deraf, så att fartyget då varit utur far-
leden emellan pricken och landet, hvarest, efter
hvad vittnet hört andra berätta, vraket af ett far-
cyg skulle vara försänkt. Machinen på Norrland
stoppades en stund före ombordläggningen, åtmin-
stone en minut om icke mer; att besättninzens å
Tylfe uppgift, att det fallit undan åt styrbord, men
att Norrland girat efter, så att det sistnämnda med
vilja skulle synas hafva orsakat sammanstötningen,
voro, enligt vittnets öfvertygelse, desto mera ogrun-
dad, som förhållandet i sistnämnda afseende tyc-
es vara alldeles tvertom; att vittnet icke sett nå-
ot hinder för Gylfe att hålla styrbord om Norr-
and, hvarigenom ombordläggningen undvikits. —
På fråga, om det varit möjligt för Norrland att
åilla närmare styrbörd, än som skett, utan fara
ör grundet, svarades, det vittnet ansåg dertill kun-
a slutas deraf, att han hört flere förundra sig öf-
er, att Norrland kunde gå så långt inom styrbords-
ricken, som skett, utan att stöta på det i gran-
kapet försänkta skeppsvraket. Sammanstötningen
ade skett på andra sidan om Norrlands styrbords-
rick, utan att vittnet kunde bestämma afståndet;
vittnet hade ej sett någon signal från Gylfe, men
1 AO AA PFA LE 2 KÖ AA ooo - KL RAA