FRANKRIKE. Hr Mauguins adressförslag , hvilket vii går om nämnde, var af följande lydelse: cUndertecknad föreslår Kammaren, att till Ko nungen öfverlemna en vördnadsfull adress, för at bedja H. M. göra ett slut på landets bekymmer utöfva sitt prerogativ och bilda en minister, som ej är provisorisk. Undertecknad föreslår tillika att Kammaren i denna adress yttrar den önskan, att kronan måtte välja sina ministrar bland sådane män, som äroftillgifna ordningens bibehållande för att änau mer befästa henne, men som derjemte äro tillgifne eu oåflåtligt, men vist och på sanns grunder stödt framskridande; som till det yttre bibehålla freden utan svaghet, och som i det inre lägga sig vinning omåde allmänna bördornas lättande; som gifya industrien uppriktigt och kraftigt skydd; som ihärdigt bemöda sig att afhjelpa alla landets bebof, och, angelägne om den allmänna mo: ralen, främmande för all korruption och alla missbruk, bemöda sig att vinna majoriteten i Kammaren och i valkollegierna, icke genom intriger och sanningens vanställande, utan genom sina handlingars skicklighet, redlighet och loyote. I byråerna beslöts, att denna adress skulle föreläggas Kammaren i fyra enhälligt; i en, med blott ett enda nej, i en annan med 47 röster emot 42, och i ea med 24 röster emot 8 — alla nästan utan diskussion. Endast i de två öfriga uppkom en sådan. I den nionde yttrade nemligen Hr Båtchard och någre andre ledamöter den fruktan, att de i förslaget förekommande antydningar öfver beskaffenheten af ministrarnes val kunde öfverskrida Kammarens konstitutionella rätt; dessa åsigter vederlades likväl och motionens föreläggande beslöts med stark majoritet. Andra byrån allena förklarade sig med 20 röster mot 46 emot föreläggandet. Hr Amilhau talade här med stor förbittring mot uttrycken deri, och hvilka ban fann högst opassande och förnärmande för kronan. Han tillade, att hela fö-slaget ej var annat än en smädeskrift mot ministeren af den 45 April, hvilken talaren med mycken ifver försvarade och som han försäkrade, gjort landet stora tjenster. Med Hr Amilhau instämde Hrr Mermilliod, Fäörstenberg och Moreau med mycken värma. Mot dem talade åter Hrr Havin, Fould och Mervier. Hr Hebert erinrade, att byråerna, enligt reglementet, borde medgifva hvarje motions föreläggande, så snart den icke innehöile någonting farligt, men att det sedan berodde af Kammaren stt antaga eller förkasta den. I fjerde byrån, der föreläggandet enhälligt beslöts, sade Hr Guizot, att han väl hade mycket att invända mot förslagets innehåll, men att det, i anseende till formen, vore helt och hållet lagenligt, och således ej kunde af byrån tillbakavisas. BREES ONS TTR TEEN GE RETT er